Men varför fungerar det? Hästen tror inte att man är en häst i alla fall. Det gäller att få hästen att lita på en trots att vi är ett rovdjur och det gör man genom att dels bete sig som det rovdjur vi är och be hästen att fly vilket vi gör i början av en Join-Up. Vi jagar inte hösten tills den är för trött för att protestera, fem varv åt varje håll i rundpaddocken, eller 400-600 meter är vad vi ber om för det är så lång hästens naturliga flyktdistans är. Hästen kan inte fly för alltid utan efter en viss sträcka måste den se sig om och kolla om puman fortfarande är efter den annars kan den springa in i en ny fara och göra av med för mycket energi. Eftersom vi är kvar i rundpaddocken men inte har försökt äta upp hästen än försöker hästen lösa situationen på något annat sätt. Man kan se det som att hästen använder sig av de tecken eller signaler som jag beskriver i senaste inlägget för att se om den kan få sluta springa på något sätt. Och kanske till och med hänga med människan istället. När hösten har visat dessa signaler visar man så tydligt man bara kan att man inte tänker äta upp hästen genom passivt kroppsspråk och det är just växlingen från stark ögonkontakt och frammåtdrivande kroppsspråk till mjuk och undvikande blik och avslappnad kropp som drar in hästen till människan. När man sedan stryker hästen i pannan och går ifrån hästen blir det extra tydligt. Ett rovdjur som planerar att äta upp en höst skulle aldrig först sätta fart på hösten, sen röra vid den och därefter gå därifrån så hästen kan därför tryggt följa efter.
Tydligen ska indianerna ha lockat till sig vilda hästar på liknande sätt. Först vallade de en flock vilda hästar åt ett håll, sen, efter jag vet inte hur många timmar eller dagar eller i vilket tempo vände de och vildhästarna följde efter. De red sen in i något slags område där hästarna inte kunde ta sig ut och stängde bakom.
För att få till en lyckad Join-Up måste det finnas ett visst mått av tillit redan och Join-Up skapar i sin tur mer tillit. Därför är det bäst att göra Join-Up först när man kan ta på hästen. Monty har gjort Join-Up med en vild mustang men det var ett rätt stort projekt och inte lika enkelt som i en rundpaddock.
Monty har utvecklat den här tränings metoden efter att ha studerat hästar i det vilda och sett hur hästarna använder sitt kroppsspråk för att kommunicera med varandra och har på så sätt kommit fram till vilka sig signaler som är viktiga att hålla koll på. Själva Join-Upen i rundpaddocken har han finslipat ända sen han gjorde sin första Join-Up när han var bara en ung grabb så han har haft ett par år på sig att jobba med hästar, (i maj fyller han 80 år)
Om nån vill lära sig mer om Join-Up är det bara att höra av sig! Jag kommer hålla kurser och träningar i att kommunicera med sin häst när jag kommer hem från Uruguay :) Måste få upp min hemsida snart! Om bara datorn blir fixad... Den har en tendens att gå sönder när jag är utomlands.
Bilder från dagens tömkörning/långlining med Quila. Genom plastpåsegardin och över pressening som om hon aldrig gjort annat :) Och Join-Up har varit en del av träningen för att nå hit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar