Som jag nämnt tidigare så älskar man ståltråd i det här landet. Visst, det verkar ju rätt praktiskt att kunna göra staket och surra ihop grindar och bygga rundpaddockar med hjälp av ståltråd men det kan väl inte vara omöjligt att plocka upp resterna när man jobbat klart. Över allt hittar man både små och stora härvor av skiten och de sticker upp ur gräset som otäcka minor för hästarna att trampa i. Är det bara en ensam tjock bit ståltråd som sticker upp ur marken kan de få ett grymt hål i benet som stackars Nike (som nu är mycket bättre förresten!) och om det är en ögla eller ett större skatbo som de sticker ner benet i kan de skala av sig halva benet. En av veterinärens hästar var tvungen att avlivas för bara några veckor sen för att den fastnat i just ståltråd. Ingen verkar tänka att man kanske skulle försöka plocka upp de här dödsfällorna och sluta kasta ut fler, det bara är så att vissa hästar dör för att de är klantiga och trasslar in sig. inget att göra åt saken liksom. Marikka har försökt be de som jobbar här på ranchen att städa undan den gamla tråd som slängts här och där under åren men det har inte hänt mycket på de två år som familjen haft tillgång till ranchen. Och om man tjatar för mycket på de anställda slutar de tydligen. Mimi plockar skrot varje gång hon är ute och hämtar en häst eller går över markerna men det allra bästa vore ju om den som använder tråden till något tänker på att djur faktiskt gör sig illa på sådant. Och det gäller inte bara hästarna, kor och får skadar sig precis lika lätt och får dör tydlgen jättelätt? Hade jag ingen aning om, men de ska tydligen vara lätta att ha ihjäl om man inte tittar tilll dom ofta och tar hand om sår direkt (ännu en anledning att titta till sina djur ofta).
Nu har sorgligt nog ett av familjens föl gått och gjort illa sig, förmodligen på denna fruktansvärda ståltråd och det ser riktigt illa ut om man frågar mig. Veterinären ryckte lite på axlarna och verkade knappt brydd alls av att man utan svåriget kunde se ända in till benet på insidan av fölets ena bakben när han travade förbi på ett par meters avstånd. In i fållan med mamma och föl, lite antibiotika, en spruta som tar kol på larver och lite silverspray och röd gegga för att döda ännu fler larver och ägg och hålla flugor borta och sen var hon klar. Jag hoppas verkligen att det kan läka ihop ordentligt och att familjen inser allvaret i situationen och tänker ut en lösning för att hålla bättre koll på när ett djur skadas. Ju snabbare man upptäcker en skada desto snabbare kan man behandla och då läker det snabbare. Det här såret var redan alldeles för gammalt för att sys men om man hade djuren närmare gården och på marker med mindre ståltråd hade det här fölet kanske sluppit ett par dagars lidande. Nu verkar veterinären tro att det här såret har goda chanser att läka ihop och jag hoppas verkligen att hon har rätt. Han är otroligt söt och det vore så sorgligt om han inte blir frisk och kan leka med sina kompisar igen.
Här är en bild på honom tillsamans med sin snälla mamma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar