lördag 28 februari 2015

Solo på vischan

Idag åker Mimi ner till Montevideo och jag blir ensam kvar på gården! Ett par dagar helt solo, förutom Hugo och Carmen förstås, men jag har ju lite svårt att kommunicera med dem då jag inte kan spanska så det kommer vara rätt tyst här. Inget internet lär jag ha heller för Marikka ska följa med Mimi och Bogi kommer hänga i Salto några dagar. Men det ska nog gå bra. Man klarade sig ju alldeles utmärkt innan internet fanns!

Jag har gjort en liten plan för de närmaste dagarna för vad jag vill hinna hitta på med hästarna. Att fortsätta lära dem stå uppbundna står högt upp på listan. Det är så himla lätt hänt att hästar lär sig slita sig om de plötsligt binds upp, får panik och lyckas slita sig. Att lyckas fånga Jenara utan att behöva använda vår pinne med öglan på vore också himla kul. Det är ju coolt att vi hittade på en sån bra mojäng som gör att vi lätt kan fånga henne i hennes fålla men det vore ju ännu bättre om man bara kunde gå fram till henne i hagen och sätta på en grimma. 

Med Rado blir det mer träning med sadel och tömkörning och Sofie och Quila kommer jag borsta och pyssla mycket med så de får lite mer mys och lite mindre krav ett tag men även mer tömkörning ute i trädgården och mer förberedelse för ryttare genom att lära dem lite mer om vad skänkarna kan tänkas be om som att de ska kunna flytta sig undan för tryck istället för att luta sig in i det vilket de gör nu. När jag borstade Quila i morse och försökte be henne flytta på sig lite åt sidan blev det extra tydligt. Hon flyttar lätt om jag ber henne med kroppsspråk men när min hand låg mot sidan på henne lutade hon sig bara mot mig. Mottryckreflexen är fortfarande rätt stark alltså så får jobba lite på det helt enkelt :)

Mango släppte vi ut idag då det blir lättare för mig att ha lite förre hästar hemma när jag inte har Mimi till hjälp, även Alaska kommer jag nog släppa ut rätt snart. Det känns lite ledsamt varje gång vi släpper ut en häst, de är så fina och jag hade gärna tagit med mig hela gänget till Sverige! Men det går ju inte. Alaska har vi kommit en bit med de senaste dagarna. Innan regnet kom ledde jag henne i rundpaddocken för första gången. Hon var superfin och förstod bra hur hon skulle följa efter mig när jag la på lite tryck i grimman. Sen ville hon inte att jag skulle komma för nära men leda på avstånd gick finfint. Och idag klappade jag henne medan jag stod på marken för första gången. Tidigare har jag bara suttit uppe på staketet vilket är rätt annorlunda. 

Mimi kanske kommer tillbaka en sväng till helgen för att titta till hästarna en sista gång innan skolan drar igång på allvar och har vi tur kanske Damian kommer då med. Det är vad jag hoppas på i alla fall! 

Hörs om ett par dagar!

(och så ett meddelande till Aud: Du blir mött på flygplatsen på onsdag av mamman Marikka som sen tar bussen upp med dig! Hon har ditt nummer och hennes och hennes mans Bogis nummer är +598 99 694759 och +598 91 972 337. Du kan ju smsa när du åker men man vet ju aldrig om det kommer fram eller om du får mitt svar tillbaka... Ses snart!!!)


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar