Back in business

Japp, nu har jag alltså lämnat livet på landet och åkt tillbaka till lägenheten. Häromdagen tyckte jag att det skulle bli skönt, men det tar jag tillbaka. Jag saknar redan att ha så nära till att vara utomhus. Hemma hos mig känns det som att jag har oändligt långt till porten och fönstren törs jag ju knappt öppna pga mina pälsängererfarenheter så det är allt annat än frisk luft hemma hos mig. Ibland unnar jag mig att öppna ett av de små fönstren som jag har satt myggnät på, men då dånar vägen så mycket att det knappt är värt. Och hur frisk kan den luften va ändå med tanke på hur många bilar som susar förbi!

Efter två veckor på landet kan jag i alla fall konstatera att jag bara är lite mörkrädd, jag kan plocka fästningar med fingrarna, jag kan köra fyrhjuling med släp baklänges och jag kan mocka fem boxar per dag! Det jag hanterade mindre bra var gräshopporna vid batterilådorna till hagarna, p-piller till katten (det lät jag Inga göra), spindlarna i diskhon (de fick mamma ta bort), vattna pelargonerna (även det fixade mamma) och klippa gräset, det glömdes helt enkelt bort, men det var ju i första hand hästarna jag skulle vakta så jag är nöjd ändå :) Hoppas familjen är det med bara.

Livet i stan känns stressigare än någonsin, men från och med onsdag har jag bara halvtidsjobb så då ska jag hinna jobba på psykologiprojektet! Och läsa det sista i intromanualen och börja långlina. Jo det ska gå! Jag kommer hinna :)

Summering av golfrundan

Jag önskar att jag älskade golf. Att det var något av det bästa jag visste att få gå ut på en fin golfbana i flera timmar och bara njuta av detta spännande spel. Men det gör jag tyvärr inte. Inte än. Jag kan ju alltid hoppas att det blir roligt när jag blir äldre men det tvivlar jag på. För om jag nu vid 26 års ålder är helt slut efter en runda så har jag svårt att se att jag som 55åring kommer tycka att det är avkopplande. Egentligen är det ju den perfekta sporten. Man är ute i friska luften, det är ofta fin natur, man kan gå och småsnacka lite under tiden, det finns god mat i klubbhuset efter en runda och man motionerar ordentligt. Man får bra kondition, koordination och mental träning, men av nån anledning älskar jag ändå inte golf. Jag hatar det inte, definitivt inte, men jag kan ju leva utan det.

Hur som helst så tog jag mig igenom hela banan med min golfpartner och låtsasbros David. Många slag blev det och många bollar försvann men jag fick ändå till några slag som kändes sådär jättebra. Det var inte tillräckligt många sånna bara. Såhär efteråt känner jag mig i alla fall sjukt nöjd med att jag ändå var med, jag har inte ont i hela kroppen än, men ser faktiskt fram emot träningsvärken som lär följa. Kanske spelar jag till och med nån gång till den här säsongen. Men inga 18 hål! Det är jag nästan säker på :)

Golfproffs

Synd att jag inte hunnit titta på den här DVDn som jag hittat i filmhyllan, för i dag ska jag hör och häpna spela golftävling! Jag vet, helt galet. Och då går man minsann 18 hål! Jag vet att det är så det brukar vara när folk spelar golf, men när Sara Hiller spelar golf brukar det räcka gott och väl med 9 hål. Jag har spelat två gånger i år så jag har inte så himla stora förhoppningar. Hoppas mest att jag orkar ta mig runt. Berättar mer när spektaklet är över.

00:16

Nu måste jag ge upp. Jag har sett en massa länder som jag aldrig ens hört talas om, men Sverige har fortfarande inte synts till och jag måste sova. Får väl kolla på nått sammandrag imorn för att få se Rolf-Göran bära fanan. Har för mig att han skulle göra det. Jag gillar Rolf-Göran. Och jag älskar Queen Elisabeth! Skönaste entrén med James Bond och helikopter och allt. Hon har humor den tanten :) Sån ska jag bli när jag blir gammal. Inte OS-medaljör, utan stilig dam med små hundar och lite humor. Känns som ett rimligare mål.

OS here i come!

När jag var mindre trodde jag att jag ville vara med i OS i hästhoppning år 2012. Det är i år. Och nu vill jag inte alls vara med i OS. Tur att jag inte satsade allt och råkade komma med! Det hade ju känts orättvist mot dom som verkligen verkligen vill vara med. Jag trodde även att jag ville bli veterinär när jag var mindre. Det vill jag ju inte heller så det var ju tur att jag inte pluggade ett halvt dussin år till det. Jag trodde definitivt inte att jag skulle bli ingenjör när jag blev stor, men det blev jag ju. Inte för att jag jobbar med det eller så. Nej jag jobbar med vad som faller mig in för stunden känns det lite som. Just nu är jag till exempel häst-/gårdsvakt nånstans mellan Vårsta och Sorunda. Helt otippat men ganska kul. Jag trodde heller inte att jag skulle bli ridlärare men nu ska jag visst börja ridlärarutbildningen i augusti. Ja så blir det. Nu ska jag ladda hela dagen inför den där OS-invigningscermonin i alla fall. Som nån slags hyllning till mitt sextonåriga jag som verkligen trodde att jag ville bli tävlingsryttare.