Fållan måste vara så pass lång att hästen lätt får plats utan att känna sig för trängd av varken främre eller bakre delen och den måste vara tillräckligt smal för att en häst inte ska kunna vända sig om i den. Det är rätt stressande för hästen att vara i en sån trång fålla men det går inte ens att jämföra med hur jobbigt det är för dem om de blir fångade med lasso runt huvud och fötter.
Allra helst skulle en sån här fålla vara ännu rejälare och ha en bättre lösning än de två träreglar som sitter baktill i fållan vi har här, men vi får helt enkelt jobba med vad som finns och anpassa träningen lite utefter hur hästarna reagerar. En av vildhästarna här har vi t.ex. inte kunnat ta in i fållan när den varit stängd framtill då hon helt enkelt är för klaustrofobisk och förmodligen skulle sparka av reglarna baktill eller sticka igenom ett ben och bryta sig själv om inte träet gav vika. Den hästen har vi fått tänka om lite med och jobbar istället långsammare utanför fållan för att inte riskera att hon gör sig illa.
Det är viktigt att vara medveten om att det alltid finns en viss risk med att stänga in en häst på en liten yta, de kan försöka vända runt om man inte är beredd och blockar dom och då kan de fastna och göra sig ordentligt illa, de kan börja klättra och försöka ta sig ut och trilla tillbaka och slå sig på vägen ner, de kan trampa sig eller sparka så hårt att de får skador men för det mesta tar de det väldigt bra och så länge man vet vad man gör kan man ofta förhindra att många av de sakerna inträffar.
På Monty Roberts gård finns en otroligt stabil och välgjord dubbel träningsfålla där man verkligen tänkt igenom varenda detalj för att häst och människa ska vara så säkra som möjligt. Man får in två hästar på rad som man kan jobba med samtidigt vilket är till stor hjälp då de känner sig lugnare än om de är helt ensamma. Alla dörrar och låsmekanismer är starka och smidiga att manövrera så att man inte riskerar att klämma sig eller att hästen fastnar i något, så där kan hästen i princip bara göra illa sig på sig själv. Vissa hästar är i och för sig experter på att göra illa sig på sin egna fötter men de flesta kommer ändå ut ur fållan utan ens ett skrapsår.
Först låter man hästen gå igenom fållan när den är öppen ett par gånger åt båda hållen.
Sen stänger man den främre grinden och låter hästen springa in igen och så fort den är inne måste man snabbt stänga den stora grinden bakom innan man sätter för regeln eller en extra stark dörr bakom hästens rumpa medan en person är beredd med lite plastpåsar på en pinne för att hindra hästen att försöka vända eller backa ut.
När hästen väl är inne jobbar man med att steg för steg komma närmare hästen, börja ta på hästen och tillslut sätta på en grimma. Man läser hela tiden av hur mycket hästen klarar av och belönar den hela tiden genom att ge micropauser när man går en bit ifrån den. Att ge hästen mer utrymme och att gå ifrån den är den bästa belöning man kan ge ett flyktdjur.
Hela den här anordningen är ett otroligt värdefullt hjälpmedel när man tränar vilda hästar men det är helt klart enklare att bara hantera dem lite när de är unga så de inte tycker att människor är så fasligt farliga. Då klarar man sig bra utan att behöva bygga en träningsfålla. Jag tycker egentligen att det är sjysstare mot hästen att vänja den successivt vid människor istället för att låta dem växa upp helt vilt och sen behöva tämja dom. Men man ska heller inte gå till överdrift med hanteringen, pysslar man för mycket med föl och unghästar skapar man ofta lite buffliga hästar som inte respekterar människans personliga space. Lagom är bäst :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar