Hemma igen!

Nu har vi kommit hem till Sverige och både pappa och jag är rätt glada att vara hemma. Det är så bra med lång semester för då hinner man bli redo att åka hem :) 

Bilen är kvar i Monticello, två timmar ifrån New York och de mekar för fullt med den på Eddies auto repair. De beställde ju en begagnad motor att byta till men den blev förstörd av att några trasiga delar från den gamla motorn for in i den nya. Pappa kan förklara bättre om nån vill ha detaljer. Ännu en ny motor är nu på plats och de jobbar på att sätta dit den nu. När de får fart på bilen igen hoppas vi att de kan ordna så den tar sig till hamnen på något vis så den kommer iväg på nått skepp nån gång.

Vi kom hem tidigt igår och jag gav mig genast in i nästa äventyr! Jag fick äntligen hem min efterlängtade hundvalp. En nu tio veckor gammal Nederlandse Kooikerhondje. Jag har ju alltid velat ha en egen hund men det har inte riktigt gått att få ihop förrän nu. Först tänkte jag skaffa en blandras, kanske en ung hund som behövde ett nytt hem och inte en valp. Men så läste jag att det var bra att veta så mycket som möjligt om alla raserna som ingick i blandningen för att veta vad det kunde tänkas bli för typ av hund och när jag läste på om alla tänkbara hundraser på kennelklubbens hemsida och ingen av raserna kändes helt rätt. Antingen var de för stora, för små, för jaktiga eller för skälliga, men så hittade jag den här kooikerhunden och tycker den verkar passa perfekt. Uppfödare kollades upp och jämfördes noga och tillslut valde jag Kennel Moonhaven som drivs av Katarina Bladh i närheten av Värnamo. Hon har varit väldigt proffsig, tydlig och hjälpsam och jag är väldigt glad att jag har henne att ställa alla tänkbara frågor till då jag tycker hon har en väldigt sjysst inställning till hundar.

Så blev det alltså dags att hämta hem min lilla valp direkt när jag kom hem från USA och eftersom man helst skulle vara två när man hämtade sin hund var jag tvungen att åka redan samma dag som vi landade i Sverige! Jag var alltså sjukt trött oc jerlagad när jag och mamma åkte ner till Småland. Jag hade ju varit och hälsat på Katarina och hennes hundar i Januari men jag hann ju inte träffa valparna och inte föräldrarna heller eftersom det var en foderhund som var mamman och hon bor alltså inte bor hos uppfödaren permanent så det var sjukt spännande att äntligen få träffa MIN valp :) Min tik och hennes bror var de enda som var kvar av totalt 7 valpar och de for runt som små vildar när de släpptes ut i trädgården. Jag kunde nog inte riktgt fatta att jag skulle få ta med mig henne hem! Det var med skräckblandad förtjusning jag hoppade in i bilen när vi skrivit på alla papper och fått en mapp fullspäckad med bra information. Man vill ju att allt ska bli rätt! Och att valpen ska växa upp och bli en trevlig hund. Nu verkar det ju som att jag har fått den coolaste valp jag kan tänka mig så nu känner jag mig mer säker på att det kommer bli bra. Spännande och utmanande men bra! 

Nu är det bäst jag släcker och somnar så jag får lite vila innan första nattkissen. 

10/4, 15.00 - Håll tummarna!

Vi väntar i skrivande stund på samtal från verkstan som förhoppningsvis ska tala om för oss att bilen nu rullar och att vi kan komma och hämta den ikväll!

Vi har försökt att tänka så lite som möjligt på bilen på verkstan och ha så roligt vi bara kan här i New York. Vi lyckas rätt bra tycker jag och har hittills hunnit med: bowling, bio, promenad i parken, crepes, glass, smoothies, frozen yoghurt, milkshakes, sushi, busstur med dubbeldeckare utan tak (lite kallt för årstiden men vi valde en solig dag åtminstone), empire state building, båttur till staten island,  John Lennons hus, shopping i bokaffär och hundaffärer (jag har ju en valp som väntar på mig hemma i Sverige! Mycket mer om det när jag kommer hem), en kort tur med metron och sist men inte minst en massa promenerande hit och dit. Det är väldigt fint alltihop både bland skyskraporna och de blinkande skyltarna mitt på manhattan, den fantastiska parken och de lägre äldre husen på södra delen. Jag brukar inte gilla storstäder men jag tror årstiden hjälper så det är inte så galet mycket folk som jag kan tänka mig att det är när det blir varmare.

Hotellet vi bor på är väldigt fint och bra på alla sätt så det som hände härom kvällen var högst förvånande. En kackerlacka lika stor som två stortår trillade ner från taket och landade på min arm, sen sprang den glatt vidare! Jag skrek lite lagom högt och väckte pappa och tvingade honom att hjälpa mig fånga den. Vi flyttade sängen och lyste med ficklampa bara för att se krypet springa in bakom ett av de fastmonterade nattduksborden där vi inte kom åt honom. Sängen fick stå kvar mitt på golvet för att minska risken att den skulle få för sig att klättra upp igen och sen dess har vi inte sett den. Jag som trodde att kackerlackor levde i varmare klimat. Jag vet att det blir varmare här snart, men jag blev ändå överraskad.

Nu ska vi snart ge oss ut och leta rätt på nått sjysst matställe. Vi har ingen ordning på mattiderna längre... I dag klev vi i alla fall upp innan tio. Det har vi inte gjort sen vi kom till New York.

5/4, 22.00 - Katastrof!

Vi for vidare mot New York och tog en snabb titt på Niagarafallen. (Det var svinkallt! Men fint). Sen stack vi snabbt vidare mot New York! När var vi typ tre timmar från den stora staden föreslog jag för en gångs skull att jag skulle köra, frivilligt, och då bestämmer sig bilen för att gå sönder! Det började med att den kändes lite svag i en uppförsbacke och sen kändes den svag även på vägen nerför och lät skumt så vi stannade och pappa konstaterade att motorn bara gick på tre cylindrar. Han mekade lite och bestämde att vi skulle svänga förbi en verkstad. Där de var jätte hjälpsamma och testade allt möjligt t.ex: kompressionen som var bra, tändstift och kablar som också var ok och fördelarlocket com också såg bra ut. Vi fick tips om en annan verkstad med en kille som var extra bra på VW så vi for vidare mot grannstaden Monticello, men så långt kom vi inte! Plötsligt lät det som att motorn bara gick på två cylindrar och rätt som det var gick den inte alls. Bärgningsbilen ringdes in och vi tog oss till den andra verkstaden. Eddie pratade väldigt snabbt och med bred dialekt så vi förstod inte riktigt allt han sa, men vi förstod i alla fall att han väldigt gärna ville hjälpa oss. Han skulle köra oss till hotell för natten och hjälpa oss hitta till tåget mot New York där vi hade hotell bokat. Eftersom vi kom dit på en fredag skulle de inte hinna kolla efter en bytesmotor förrän på måndag och vi ville ju komma till New York till pappas födelsedag (som är idag) så vi planerade att ta ett tåg på morgonen idag. Men då kom ene av mekanikerna som var ännu hjälpsammare och talade om att han skulle åka till New York så fort han jobbat klart och vi fick gärna åka med om vi ville. Hur smidigt som helst! Vi fick skjuts hela vägen fram till porten och den här killen hittade hur lätt som helst på manhattan. Självklart trist med bilen, men ganska sjysst att få skjuts! Det gäller att se det positiva i alla situationer så håll tummarna för oss och för att de hittar en motor. Plan C är att frakta hit bilen på annat sätt, stuva in den i containern och låta pappa fixa den när den kommer hem. Ingen av de här alternativen ingick ju i orginalplanen, men det blir ju inte alltid som man tänkt sig.

Dagen här i New York har i alla fall varit väldigt bra. Hotellet tog emot oss även fast vi kom en dag för tidigt. På förmiddagen gav vi oss ut på en promenad i Central Park som spårade ur till att vi bestämde oss för att gå runt hela parken för att hitta ett trevligt fik. Central Park är en väldigt stor park, det finns inga fik i närheten och det är inte en superbra idé att gå på långpromenad efter att ha suttit still i en bil i tre veckor. Vi tog oss runt i alla fall och hittade tillslut ett fik där vi fick vår välförtjänta paus. Dagen rundades sen av med födelsedagsmiddag på mindre lyxig italiensk restaurang med väldigt god mat. Fick alldeles för mycket pizza och mindes en uteliggare som låg och sov på gatan på vägen från hotellet så jag tog tillfället i akt att göra en god gärning. Jag ska försöka ge bort pizza till hemlösa oftare, kan verkligen rekommenderas!

Nu ska vi sova gott och drömma om en fungerande VW buss.

2/4, 15.00 - Lurade av Lonely Planet

Dagarna rullar snabbt förbi och vi har redan hunnit till Detroit! Just nu är vi på The Henry Ford museum där jag kroknade rätt fort så nu sitter jag i kanske den mjukaste fåtölj jag nånsin suttit i och återhämtar mig efter förmiddagens mindre lyckade museibesök. Pappa har hela tiden sagt att han vill gå på bilmuseum i Detroit och det var ju självklart att vi skulle göra det! Vi tittade i guideboken vi har med oss och hittade adressen till museumet om Henry Ford och T-forden. Vi tog oss dit, hittade världens minsta skylt som ledde oss till en mycket anonym trappuppgång som ledde till museumet. Vi betalade och blev genast varmt välkomnade av en otroligt trevlig liten farbror som skulle guida oss genom den gamla fordfabriken. Tre timmar senare hade han pratat färdigt och jag var då mycket svag och utmattad av på tok för lite frukost och alldeles för lite sömn eftersom vi bodde på hotell i natt och jag fastnade med tv och internet till mitt i natten. Hur som helst var vi helt slut både pappa och jag och samtidigt var vi rätt säkra på att detta inte var det museum vi tänkt oss men det gick ju i te att få den lilla mannen att sluta prata och han var så vänlig att vi inte ville avbryta honom så vi lyssnade snällt på hand tre timmar långa föreläsning om Fords historia. Vi kastade oss sedan in i bilen för att få i oss nått att äta sen svängde vi förbi ett McD där vi kom åt internet och kunde hitta adress och färdväg till det stora Henry Ford museet! 

Nu är vi alltså här och pappas energi räckte till att titta på alla fina bilarna men jg är mycket nöjd med att ha hittat den här fina fåtöljen så jag sitter nog kvar ett tag till :)

Jag kan ju passa på att berätta vad mer vi har hunnit med de senaste dagarna. I Chicago stannade vi lite längre och hann med att: gå på hästkapplöpning, bo på fint hotell, promenera i blåsten, missa ett antal museum pga att allt stänger så jäkla tidigt, gå på zoo och slutligen kom vi in på ett fantastiskt museum med uppstoppade djur. 

Hästkapplöpningen fick vi till en mycket grå, kall och blåsig dag och jag lyckades beställa resans äckligaste lunch bestående av alldeles för salta nachos med fesljummen "ostsås" plus en skum salt kringla medan pappa fick en helt ok kycklingsallad med pommes. Inte den mest lyckade utflykten, men jag fick ju se lite hästar... 

Hotellet vi bodde på var superfräscht och vi hade ordentligt fredagsmys med glass och choklad och tv. Vi försökte som sagt gå på museum men allt stängde innan vi hann dit så sista dagen ansträngde vi oss lite mer och hann både med att se levande djur på Lincoln Park Zoo och se uppstoppade djur på Field Museum of natural history(?) Zoot hade gratis inträde vilket fascinerade mig väldigt, de hade fina djur och de flesta verkade väl må rätt bra men en stackars Leopard verkade i te vara inte nöjd med livet. Det är så trist när de vandrar fram och tillbaka i en liten liten inhängand och bara ser instängda ut. 

Direkt efter detta skulle vi gå på ett rymdmuseum med planetarie och teleskop och allt möjligt coolt men påparkeringen tog de bara kontanter så vi gick till grannmuseet istället. Det var hur coolt som helst!!! Först möttes man av en stor lite kal och tråkig välkomsthall med två uppstoppade gamla elefanter och skelettet från världens största T-Rex, Sue har jag för mig att hon hette. Lite cool var hon väl, men det stod en grupp människor mitt framför och velade länge över vart de skulle ta vägen och jag ville ta en bild just från den vinkeln där de stod så jag stod en bra stund och väntade på att de skulle bestämma sig för vilken restaurang de skulle ta. Tillslut orkade jag inte vänta mer så pappa och Jag vandrade vidare in i byggnaden lite. Monter efter monter i en labyrint av gångar visade upp det ena djuret vackrare ön det andra! Uppstoppade såg alla lyckliga ut och de stod snällt stilla när jag ville ta kort på dem. Och många kort tog jag. Varje monter var väldigt väl genomtänkt och i många av dem fanns det förutom djur även träd, gräs, buskar, skickligt målade bakgrunder och noga planerad ljussättning allt arrangerat som vackra konstverk. Här fick man se mycket mer av hur djuren lever i sina naturliga miljöer än vad man nånsin fått se på zoo. Vem hade trott att uppstoppade djur skulle vara så spännande! Mängden arter var också otroligt imponerande. Alla tänkbara och otänkbara olika sorters fåglar, valskelett, lemurer, antiloper, ökenråttor, vårtsvin och björnar för att nämna en bråkdel. Efter två timmar stängde de och vi var tvungna att gå innan vi ens hunnit igenom virrvarret av gångar. Helt klart värt ett besök till om jag åker till Chicago igen :) och då ska jag ha mer tid på mig för jag misstänker att de har mycket mer i den gigantiska byggnaden än det lilla vi hann se.

Nu ska jag bara slappa en stund till i min sköna fåtölj medan pappa tittar klart på bilarna :) Sen ska vi fara vidare mot nästa stad!