Nu är hon ju dock en bit ifrån rundpaddocken så vi fick helt enkelt sätta på henne duallygrimman i hennes egen fålla med hjälp av öglan och mig på staketet, sen fick hon springa själv genom den lilla gången bort till rundpaddocken. Där försökte jag först närma mg med linan för att försöka knäppa fast den i grimman, men hon vile inte ha mig så nära och eftersom rundpaddocken är perfekt för att hålla en häst i rörelse bestämde jag mig snabbt för att byta taktik. Jag tog in min 3 meter långa pinne med öglan i ena änden och linan lindad runt. Denna mackapär känner hon sig mer trygg med än med en människa som kommer för nära utan lång pinne med ögla så jag fick på andra försöket öglan över huvudet på henne och hon sprang sedan iväg en bit. Jag lät hela pinnen åka med henne ut mot spåret och stod själv i mitten och höll i änden av linan som totalt är 10 meter. Då rundpaddocken är 17 meter i diameter kunde jag lugnt stå i mitten med linänden i handen och låta henne lugna sig lite innan jag började bromsa henne med öglan hon hade runt halsen och när hon sen stannade kunde jag så småningom gå närmare och närmare och ta tag i pinnen igen. Med den ledde jag henne steg för steg in till mitten och hon stod sen lugnt och lät mig klappa henne mjukt i pannan precis som vi nu gjort många gånger i hennes egen fålla. Det gäller att skapa ett mönster som hästen känner sig trygg med och känner igen så blir det så mycket lättare att jobba med hästen i en ny miljö om den känner igen mönstret och då kan förutsäga vad jag kommer att göra när jag närmar mig hennes huvud. Därifrån kunde jag sen plocka fram lina nummer två som inte var fäst i någon pinne och sen ta av öglan och bara leda henne med en vanlig lina för fösta gången!
Hur häftigt som helst var det och Jenara klarade det hela hur fint som helst. Följde med jätte bra åt båda håll för att vara första gången med en duallygrimma på, där trycket alltså kommer mer runt nosen istället för uppe på nacken där hästen har så mycket mer nerver. Hästar har många nerver som går runt ansiktet också, men uppe på nacken har den ett extra stort knippe med nerver. Ett par gånger blev hon lite skrämd och for iväg ut mot spåret igen, men hom kom väldigt snabbt tillbaka in till mitten där jag stod och hon lät mig klappa henne i pannan väldigt länge.
Efter det passet var jag helt slut, både i huvudet och kroppen och jag var så varm att fötterna brände i skorna. Men det var en sån skön känsla att jag inte kunde vara annat än glad resten av kvällen :)
Nu måste jag verkligen försöka somna lite tidigare än vad jag gjort de senaste kvällarna då vi ska upp supertidigt för att valla in ett nytt gäng med unghästar! De har gått hos grannen och ska nu hem till familjens ranch så vi kan ta en titt på dem och se om vi kan jobba dem lite. De ska tydligen inte vara så gamla så vi kommer bara göra grundläggande arbete med dom, men det ska bli kul att få hit ännu fler fina hästar att träna och lära sig av.
Tog ingen bild på fina Jenara idag så det får bli en bild på en groda som satt på longergjorden som jag satte på Miss Sofie igår och en bild på en orm som jag och Stella sprang över på kvällspromenaden igår! Efter ormen sprang vi nästan på en skunk också, men då vände vi hemåt rätt snabbt. Hann inte ta någon bild på den heller ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar