När vi ändå vallade in alla hästarna för att kunna verka ridhästarnas fötter bestämde vi oss för att spara några av de vilda hästarna och släppa ut några andra nu när vi fått lite stil på vårt första gäng. Sofie och Quila kan vi nu få tag i rätt smidigt i den lite större fållan som ligger precis i anslutning till rundpaddocken så de behöver inte de små fållorna längre och Lena tycker vi har blivit så pass tam och hanterbar att hon kunde få gå ut igen. 6 eller 7 träningspass hann vi ha med henne och det sista vi gjorde var att gå fram till henne i den större fållan dit vi vallat in alla de nya vilda som alltså är enens kompisar sen innan vi tog in henne och där kunde vi direkt sätta på henne en grimma och leda ut henne från tomten och släppa henne utanför staketen till ridhästarna som vi släppt strax innan när allas fötter var klara. Detta klarade hon hur fint som helst och höll sig lugn och lyssnade jättebra på Mimi som ledde henne bort till grinden som hon kunde öppna själv med Lena precis bredvid (och grindarna här är av den skramliga varianten). Det kändes nästan lite ledsamt att släppa ut denna gulliga lilla häst, men eftersom hon är så pass ung och kommit så långt redan är det bättre att lägga mer tid på de som verkligen behöver tränas.
Fritz var fortfarande halt så tvätt kunde vi inte behålla honom heller, veterinären trodde att det var något muskulärt som spökade, förmodligen efter att han hade trängt sig genom en smal passage för att ta sig ur en av de små hagarna på tomten så han fick nån slags spruta och ordinerades vila i minst 4 dagar till så honom släppte vi också ut igen.
De hästar vi nu har inne förutom Sofie, Quila och Jenara är:
Henry, vars knöl som han hade under svansen fått larver i sig så vi måste spraya och hålla koll på att inga nya flugor tar sig in.
Nike, vars sår på kotan också måste kontrolleras, men det ser mycket bättre ut än för ett par dagar sen!
Gorda, en gammal märr som gått med hingsten och fått ett ordentligt sår uppe på rumpan som även det hade larver i sig.
Zaina, en av ridhästarna som inte lät hovslagarkillen verka bakfötterna, möjligtvis för att hon har ont i bakfötterna och därför inte vill stödja på endast en av dem en längre stund så henne ska vi se om vi kan träna lite så hon tolererar att vi lyfter fötterna åtminstone korta stunder utan att stressa upp sig alltför mycket.
Rado och Mango, två hyfsat vilda valacker som behöver tränas från grunden. Rado har Mimi jobbat en del med så han är van vid grimma, men har också lyckats springa iväg ett par gånger med linan på så han kommer nog bli en utmaning att få ledtam. Mango har bara sprungit genom träningsfållan en gång tidigare och har aldrig haft grimma.
Alaska och Morgan, mor och dotter av den mindre modellen och även av det vildare slaget. Alaska har två ljusblå ögon vilket är väldigt ovanligt särskilt eftersom hennes bläs inte är så bred att den går ut till ögat. De hästar jag har sett med blå ögon tidigare har oftast haft lykta, vilket är ett vitt tecken i ansiktet som sträcker sig över ögat på hästen. Vi valde namn till Alaska och Morgan idag och namnen hänger lite ihop med en tjej som gick kursen i USA med Mimi, alltså en annan elev till mig som bor i Alaska och heter Morgan :) Det var väldigt svårt att välja namn! Jag har alltid gillat namnet Alaska men jag har redan gett till en häst på flag is up så jag tyckte vi skulle hitta nått annat. Det lyckades vi inte göra och eftersom Mimi och Marikka gillade det så mycket så det fick bli Alaska, så ville vi ha nått som passade ihop med Alaska till hennes dotter och det var då vi kom att tänka på Morgan. Det ska bil kula tt berätta för henne att vi döpt en häst efter henne :)
Nu har vi alltså 11 hästar hemma och 5 som går utanför staketet, ungefär omvända siffran mot i förrgår. Det ska bli jättekul att se hur de nya hästarna är. Mango är den som haft svårast att komma till ro. Alaska var väldigt nervös igår, men har redan lugnat sig massor. Morgan smyger runt i trädgården och sprätter iväg om man råkar överraska henne men hon verkar ändå rätt nyfiken och håller gärna koll på vad vi har för oss, även om det är lite på håll.
Jag har tyvärr tagit alldeles för lite blider på de nya hästarna så det får komma längre fram.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar