Ja ungefär så känns det att vara nybliven hästägare. Jag har knappt hunnit tänka eller sova sen jag fick hem min alldeles egna häst Kamina! Ett Trakehner-sto, född 2016, importerad från Polen i januari i år. Jag kanske var förhastad i mitt beslut, hela hästköpesprocessen höll ju på att ta kol på mig, men så tillslut blev det detta gulliga lilla sto på 162 cm i mankhöjd som jag bestämde mig för, trots att hon inte helt gick igenom den förbaskade besiktningen... 😬 Det verkar ju knappt någon göra! Hur som helst slog jag tillslut till efter en ordentlig rabatt och säljaren ordnade med transporten från andra sidan Sverige, så måndagen den 1/2 kom hon alltså till stallet och allt var så otroligt spännande som man kan tänka sig 😁 Sedan dess har det gått stadigt utför 😂 Nej, nu tar jag i, men om jag ska lista allt eländigt först så kom hon med ordentliga skrubbsår på båda haserna, sår som hon sedan skavde upp själv i boxen ungefär var tredje dag de först två veckorna, sen har hon hunnit spränga staketet i hagen totalt 5 gånger och då knäckt minst 4 staketstolpar, hon har trampat av sig en sko, blivit rädd för sin egen hage, blivit rädd för sin ena hagkompis, blivit sparkad både här och där, totaldemolerat sin vattenhink genom att fastna med ett bakben på något vis, fått täcket sönderbitet, kanat omkull i hagen minst två gånger varav hon möjligtvis landat på en sten ena gången, blivit halt på något bakben, samt varit omöjlig att få sadeln att ligga kvar på då den glider bakåt ca 20 cm vid ridning. Om man listar de roliga sakerna vi hunnit med så är det att ha ridit 7 gånger och jag har lärt henne stå stilla vid uppsittningspallen, vilket hon var väldigt nervös för i början. Tyvärr har hon nu blivit lite tjurig vid pallen då jag vid ett tillfälle tränade lite för länge när jag skulle prova att rida barbacka, vilket hon först tyckte var superläskigt. Det gäller ju liksom att veta när man ska sluta... Det är inte alltid bra att vara envis och målmedveten, ibland är det bättre att ta ett steg tillbaka och ta en extra paus om man märker att övningen är lite för svår, även om resultatet blev bra delvis bra och hon stod stilla vid pallen igen så jag kunde sitta upp så fick jag ju också en lite tråkig känsla med på köpet 😕
På tisdag kommer hovslagaren för första gången och nästa söndag kommer sadelutprovaren så då kanske vi har chans att komma igång och rida lite mer, för just nu är hon alltså öm i hoven och sur på både mig och sadeln så det blir mest lugnt markträning sålänge.
Over and out för denna gång. Får se när jag har en sekund över för nästa uppdatering...
