tisdag 30 december 2014

Framme och helt slut.

Nu är vi framme i Salto, stan där Marikka och Bogie bor större delen av året och driver ett fantastiskt mysigt hotell där jag får bo inatt. Jag är verkligen helt slut efter en 7 timmar lång spännande bilresa upp från Montevideo. Stella och jag mår bra även om det är otroligt varmt och jag fått blåsor under båda fötterna och bränt axlarna redan. Det blir nog bra det här :) nu somnar jag vilken sekund som helst.


Inte ok. (29/12, 02:45)

Alltså, det är någon som klipper naglarna på planet. Inte ok.

Snabbträff med Stella (29/12, 00:10)

Oj oj oj! Det är ju tillräckligt knöligt att bara hålla reda på sig själv när man är ute och flyger. Den här resan tvingar mig verkligen att skärpa till mig och hålla koll. På allt! I tumultet med den förtvivlade kvinnan som krälade sig ut ur första planet hamnade min väska i ett fack långt fram en bra bit ifrån mig så när jag skulle skynda mig allt jag hade för att komma till Stella sprang jag helt enkelt ifrån väskan. Hann en bra bit ända ut på nått rullband mot bagage utlämningen innan jag kom på det och rusade tillbaka. Jag var så snabb så jag hann inte ens bli panikslagen utan slängde bara ut väskan ur sitt fack och susade vidare. Först påstod killen i disken att jag checkat in två väskor och ingen hund men efter lite övertalning gick han med på att det ena kanske var en hund ändå. Jag fick sätta mig och vänta en stund sen kom en man rullandes på Stellas gigantiska bur på en liten vagn. Först var hon lite förvirrad men glad att se mig. Inte alls så där hysteriskt glad och speedad som jag trode att hon skulle vara utan mycket mer samlad. Hon var lite stressad till att börja med men blev väldigt snabbt som vanligt så vi tog en tur både inne på flygplatsen och utanför. Lite konstigt att de släppte ut oss utan någon som helst kontroll men jag tyckte det bara var skönt att få rasta henne ordentligt innan nästa långpass i buren. 

Nu sitter jag på flyg nummer två och längtar till att komma fram till ranchen och få träffa Marikka, Mimi och Bogie. Och alla hästarna såklart! Jag har varit så fokuserad på att få ordning på allt inför själva flygningen att jag inte hunnit tänka så himla mycket på hästarna. Det är alltså ca 16 st unghästar mellan 3 och 4 år som mest gått ute och ätit gräs som jag förstått det. De är alltså inte hanterade särskilt mycket men ska som jag uppfattat det vara insamlade och finnas på ranchen när jag kommer dit. Det hade varit coolt att få vara med och driva in dom också! Men det här blir nog tillräckligt spännande i sig :)


söndag 28 december 2014

Hur hamnade jag här egentligen (28/12, 19:00)

Nej jag kunde inte läsa och hade inte ro att försöka sova så för att skingra tankarna passar jag på att skriva en liten sammnfattning av vad som hänt de senaste åren som lett till att jag sitter på detta plan idag. 

Det började egentligen redan 2010 med att jag inte allt trivdes med att sitta på kontor 8 timmar per dag. Så redan efter två månader på Scania började jag smida planer på att utbilda mig till ridlärare istället. Sagt och gjort, jag anmälde mig till ridledarutbildningen på Strömsholm sommaren 2011 och den hösten tog jag resten av mina semesterdagar till att gå hästskötarkursen på distans även den på Steömsholm. I samma veva fick jag i julklapp av min mamma att gå på kurs för att lära mig mer om hur man kan träna hästar på samma sätt som Monty Roberts gör. Jag hade sett Monty jobba när vi bodde i England och har sedan dess varit otroligt inspirerad och fascinerad av hans effektiva och sjyssta utbildningssystem så bättre julklapp kunde jag knappast tänka mig. Så parallellt med heltidsjobb på kontor började jag alltså utbilda mig både till ridlärare och Monty Roberts instruktör. 

Hela vägen till att bli ridlärare bestod av:
Ridledarutbildningen, 3 veckor sommaren 2011
Hästskötarkursen på distans, 15 veckor med kanske 6 träffar på Strömsholm hösten 2011? 
En massa plugg till hästskötarexamen
Hästskötarexamen, våren 2012
Pedagogik och ledarskap samt hästkunskapskurs på distans, samma upplägg som hästskötarkursen, totalt 30 veckor hösten 2012
Riddelen av SRL 2 (svensk ridlärare level 2), 15 veckor heltid på Strömsholm, våren 2013

Hela vägen till att bli certifierad instruktör bestod av:
5 st helgkurser, (även kallat introduktionskursen), hos Certifierad Monty Roberts instruktör Ann Lindberg, höst 2011- vår 2012
Självstudier och inskickande av filmer för att få feedback och hjälp på distans
Examen för introduktionskursen, hösten 2012
Fortsättningskurs i USA, (även kallad Advanced Course), 2 veckor hösten 2012
Självstudier och filmande igen
Examen för fortsättningskursen, hösten 2013
Praktik på Monty Roberts gård, uppdelat på 5 veckor hösten 2013 och 7 veckor i början av 2014
Certifierad Monty Roberts instruktör, april 2014

Under den sista delen av min praktik på Montys gård fick jag tillsammans med en till praktikant vara med och hålla i en introduktionskurs för elever från hela världen vilket var den absolut bästa upplevelsen på hela praktiken eftersom jag både fick jobba med hästar och instruera massor vilket jag tycker är hur kul som helst. Det var här jag lärde känna en viss familj som bor i Uruguay! Dottern Mimi var då 14 år och alla minderåriga elever var tvungna att ha med sig sin målsman för att fä vara med så Mimis mamma Marikka och Marikkas man Bogie var med och tittade och lyssnade större delen av kursen. Denna familj kommer ursprungligen från Tyskland men hade flyttat till Uruguay för ungefär 7 år sedan där de nu bedriver hotell och jaktverksamhet. De sa redan då att jag fick komma och hälsa på när jag ville vilket jag blev väldigt glad över och tänkte att om ett par år kanske det vore en kul resa att göra. Så åkte jag hem, hämtade min underbara valp Stella, jobbade på Karlshems gårds ridläger nästan hela sommaren och började sen jobba som ridlärare på Blåkulla gård i Västerhaninge och hade inte en tanke på Uruguay eller nått annat land heller för den delen. Tills jag fick ett mail, en sån där grå, regnig, usel höstdag får jag ett mail där Marikka frågar om jag inte vill komma till Uruguay nu i vinter då de har ett gäng unghästar som ska startas. Mitt första svar var ett nej då jag hade både jobb och hund så det gick ju tyvärr inte. Sen började jag kolla upp vad som krävdes för att flyga med hund och rätt snart kunde jag inte sluta tänka på Uruguay! Rätt som det var så var biljett bokad och nu sitter jag alltså på ett flyg mot Madrid där jag ska lasta ur och rasta och pussa på min lilla hund innan vi hoppar på nästa flyg mot Montevideo.

Så kan det alltså gå när man är lite äventyrligt lagd, inte tycker om att sitta på kontor och inte tycker om att tacka nej till spännande erbjudanden!
I väntan på incheckning
En port jag och mamma körde igenom på jakt efter en parkeringsplats inomhus. Det var helt fel väg och vi kom bara till ett gäng lastplatser men det gick ju att vända och köra ut genom porten igen :)


Försening (28/12, 18:30)

Jag brukar inte vara den som är stressad när jag flyger men det här med att ta med sig hund på resan är verkligen en påfrestande historia. Jag pratade med personalen ombord så fort jag klivit på för att få bekräftat att Stella faktiskt är på samma plan och det var hon som väl var. Killen som lastat henne sa dessutom att det gått bra och att allt var som det skulle. Jag var absolut sist att kliva på planet för jag satt och tänkte på annat en stund och kön hade ju varit så lång och de hade varit väldigt tydliga med att de bara tog rad 15-30 till att börja med och resten skulle vänta. Jag hatar verkligen att stå i kö när man lika gärna kan sitta och vänta på sin tur så jag satt lugnt kvar på min stol. Men de ropade liksom aldrig upp när övriga rader skulle få gå på och rätt som det var hade hela kön försvunnit! Jag hann märka det innan de behövde ropa efter mig i alla fall :) 

Efter en evighet i den iskalla tunneln ut mot planet stiger jag tillslut på och inser att det är det trängsta plan jag någonsin varit på. Stolsraderna var så nära varandra att jag blev lite smått klaustrofobisk och när jag dessutom insåg att jag varken fick fönsterplats eller plats mot gången utan inklämd mellan två vilt främmande passagerare höjdes pulsen ännu lite till. Så såg jag en helt tom rad och bad om att få sitta där vilket gick hur bra som helst. En pappa med en supersöt bebis kom också och satte sig, men med ett ledigt säte emellan kändes allt väldigt bra en kort stund. Plötsligt blev jag bedd att flytta tillbaka till min första stol, som nu var upptagen av en annan tjej, så jag skulle ta en annan plats för det verkade som att någon skulle ha den jag tagit ändå. Inte alls förvirrat. Denna någon visade sig vara en stackars vettskrämd förståndshandikappad ung kvinna som inte alls ville flyga. Trångt som det var och stark som hon verkade vara blev det minst sagt lite rörigt ett tag innan kvinnan helt enkelt kröp ända fram till dörren där vi kom in och liksom puttade flygvärdinnorna och mig lite framför sig. Tillslut blev det väl bestämt att hon skulle få kliva av. Vid det laget hade planet redan börjat köra mot startbanan eftersom vi redan var försenade, men vi fick alltså vända, släppa av den vettskrämda kvinnan och hennes ledsagare och vänta på att deras väskor skulle lastas av. Jag led verkligen med sen stackars spanska kvinnan och den hon reste med som verkade vara hennes mamma. Hur skulle de komma hem? Ta tåget? Och samtidigt blev jag ännu lite mer stressad av att veta att all försening innebär att Stella får ännu mer tid i buren. Men nu är vi i luften i alla fall. Och mat har fått i mig tack vare att jag fick lite Euros som morfar hittade i sitt kassaskåp :) Tack för middagen morfar! Nu ska jag försöka läsa lite, eller sova, men jag tror det kan bli svårt att hitta nån bekväm sovställning i det här ultratrånga plan.
 

Snön och kylan är snart utbytt mot sol och värme!

Väntar på att få boarda planet och hoppas att min lilla fina Stella har det bra med lastgubbarna. Det gick hyfsat smidigt att checka in och vi var ute en vända precis innan jag skulle skicka ner Stella i hissen för specialbagage. Då kommer jag på att jag måste ta av hjulen på buren så jag lägger den glatt ner på sidan och börjar mecka. Supersmart och vattnet som hon hade i sina vattenskålar rann ju mest ut på golvet. Bara en liten pöl i botten av buren!!! Nu hade jag fryst vatten i skålarna med det hade ju hunnit Tina en del så det var bara att springa iväg och hämta papper. Men tog jag tillräckligt med papper?! Nej såklart inte så mamma fick springa en vända till medan lastkillen blev mer och mer irriterad för att vi inte satte in hunden i buren. Stella stod så lugnt och tittade på och undrade förmodligen vad tusan jag höll på med. Så fick hon en puss och en kram så var det dags att säga hej då på en stund. 

Nu dröjer det kanske ett tag till jag får internet igen men sen kommer mer info om hur flygningen går!

3kg för mycket!

Nu när jag äntligen har packat klart så väger väskan 3 kg för mycket!!! Måste sov nu men imorn blir det gallring bland alla viktiga prylar jag valt ut.


lördag 27 december 2014

Snabbvisit på Karlshem

Idag hade jag massor av saker att hinna med! Skrev en lista sent igår kväll över vad jag behövde handla, typ plåster, strumpor, avmaskningsmedel och en mjuk pärm, plus att jag behövde kopiera ett par papper. Men det skulle bli helt omöjligt att hinna med eftersom jag skulle hämta min rundpaddock från Blåkulla (ridskolan där jag jobbat nu i höst) och köra ut bil och släp till Karlshem just idag. Detta lilla dilemma löste sig väldigt smidigt eftersom jag har en sån fantastisk mamma som fick rycka in och rädda situationen :) Allt på listan hann hon med medan jag tvättade bil, åkte färja till Ekerö och åt våfflor med Aud och Ingrid! Det är nått särskilt med den gården och alla människor som är där. Nästa inlägg måste verkligen bli en uppdatering av vad jag haft för mig senaste året. Karlshem är i alla fall ett supermysigt stall där jag jobbade på ridläger i somras och till sommaren blir det en favorit i repris. Jag bara älskar ridläger!

Stella var lika glad att se Aud som jag var. Men jag hoppade över att pussa henne över hela ansiktet som Stella gjorde ;)

Nu sista rycket med resväskan. Inatt ska den stängas!

fredag 26 december 2014

Mellandagar och resfeber!

Den 28:e närmar sig med stormsteg! Det vore att ljuga att säga att allt är lugnt och att jag har stenkoll på allt. Jag har irrat runt på mellandagsrean både igår och idag för att få tag i extragrejer jag plötsligt kommer på att jag behöver och jag är så dålig på att shoppa snabbt och fatta snabba beslut så jag blir alldeles matt varje gång jag inser att jag behöver köpa något mer. Packningen är alltså det jag kört fast på mest. Vad ska man ta med sig när man ska till Uruguay? Och vara borta i tre månader. Och det kommer vara 14 mil till närmsta affär! Nån som har några supertips på vad man inte får glömma när man ska ut på långresa? Solkräm står högst upp på min lista eftersom jag tål sol ungefär lika bra som fiskar tål luft. Annars brukar jag försöka lugna mig med att "Man kan ju faktiskt köpa nytt om man glömmer nått", men det känns lite krångligt i det här fallet. Får dubbelkolla packningen ett par gånger till innan jag stänger igen väskan helt enkelt. 

Nu ska jag oja mig lite mer över nått annat viktigt jag måste få ordning på. Kanske Stellas försäkring till exempel! Jag har fått ordning på alla papper för henne, utom just försäkringen vilket är typ det viktigaste. Får bli ett helt eget inlägg om alla förberedelser med att ta med sig en hund ända till Uruguay. Det har inte känts så särskilt krångligt men när jag lägger ihop allt inser jag ändå att det varit ett rätt stort projekt.

Hur som helst, lugnande och peppande kommentarer uppskattas. Snart far vi!


fredag 19 december 2014

Ni har hittat rätt!

Inom kort kommer jag väcka liv i bloggen och skriva om mitt äventyr i Uruguay (för er som hängt med sen tidigare, det räckte tydligen inte med resan runt jorden förra året...). Jag kommer skriva om:

Vad jag gjort sen jag skrev sist, (den korta versionen)
Resan dit, planet lyfter 28/12
Att ta med hund på resan!
Hästar :)
Hästträning
Kanske några spanska fraser jag lär mig på vägen?
Livet med hund i Uruguay
Lite hundträning också kanske?
Ridning
Och andra spännande saker som lär dyka upp på vägen :)
Hemresan, planet landar i Sverige 27/3

Om ni varken gillar hästar, hundar eller spanska fraser räcker det att ni gillar mig för att följa bloggen :) Jag ska göra mitt bästa för att hålla alla läsare intresserade och jag ska försöka lägga upp massvis av bilder också, beror kanske lite på hur bra internet som finns på ranchen. Lämna gärna en kommentar då och då så jag ser att ni är med mig på resan!

Ska bli kul att dokumentera detta smått galna äventyr. Jag ska alltså tämja vildhästar i Uruguay. Ja, ni hörde rätt.

// Sara och Stella :)


tisdag 15 april 2014

Hemma igen!

Nu har vi kommit hem till Sverige och både pappa och jag är rätt glada att vara hemma. Det är så bra med lång semester för då hinner man bli redo att åka hem :) 

Bilen är kvar i Monticello, två timmar ifrån New York och de mekar för fullt med den på Eddies auto repair. De beställde ju en begagnad motor att byta till men den blev förstörd av att några trasiga delar från den gamla motorn for in i den nya. Pappa kan förklara bättre om nån vill ha detaljer. Ännu en ny motor är nu på plats och de jobbar på att sätta dit den nu. När de får fart på bilen igen hoppas vi att de kan ordna så den tar sig till hamnen på något vis så den kommer iväg på nått skepp nån gång.

Vi kom hem tidigt igår och jag gav mig genast in i nästa äventyr! Jag fick äntligen hem min efterlängtade hundvalp. En nu tio veckor gammal Nederlandse Kooikerhondje. Jag har ju alltid velat ha en egen hund men det har inte riktigt gått att få ihop förrän nu. Först tänkte jag skaffa en blandras, kanske en ung hund som behövde ett nytt hem och inte en valp. Men så läste jag att det var bra att veta så mycket som möjligt om alla raserna som ingick i blandningen för att veta vad det kunde tänkas bli för typ av hund och när jag läste på om alla tänkbara hundraser på kennelklubbens hemsida och ingen av raserna kändes helt rätt. Antingen var de för stora, för små, för jaktiga eller för skälliga, men så hittade jag den här kooikerhunden och tycker den verkar passa perfekt. Uppfödare kollades upp och jämfördes noga och tillslut valde jag Kennel Moonhaven som drivs av Katarina Bladh i närheten av Värnamo. Hon har varit väldigt proffsig, tydlig och hjälpsam och jag är väldigt glad att jag har henne att ställa alla tänkbara frågor till då jag tycker hon har en väldigt sjysst inställning till hundar.

Så blev det alltså dags att hämta hem min lilla valp direkt när jag kom hem från USA och eftersom man helst skulle vara två när man hämtade sin hund var jag tvungen att åka redan samma dag som vi landade i Sverige! Jag var alltså sjukt trött oc jerlagad när jag och mamma åkte ner till Småland. Jag hade ju varit och hälsat på Katarina och hennes hundar i Januari men jag hann ju inte träffa valparna och inte föräldrarna heller eftersom det var en foderhund som var mamman och hon bor alltså inte bor hos uppfödaren permanent så det var sjukt spännande att äntligen få träffa MIN valp :) Min tik och hennes bror var de enda som var kvar av totalt 7 valpar och de for runt som små vildar när de släpptes ut i trädgården. Jag kunde nog inte riktgt fatta att jag skulle få ta med mig henne hem! Det var med skräckblandad förtjusning jag hoppade in i bilen när vi skrivit på alla papper och fått en mapp fullspäckad med bra information. Man vill ju att allt ska bli rätt! Och att valpen ska växa upp och bli en trevlig hund. Nu verkar det ju som att jag har fått den coolaste valp jag kan tänka mig så nu känner jag mig mer säker på att det kommer bli bra. Spännande och utmanande men bra! 

Nu är det bäst jag släcker och somnar så jag får lite vila innan första nattkissen. 


torsdag 10 april 2014

10/4, 15.00 - Håll tummarna!

Vi väntar i skrivande stund på samtal från verkstan som förhoppningsvis ska tala om för oss att bilen nu rullar och att vi kan komma och hämta den ikväll!

Vi har försökt att tänka så lite som möjligt på bilen på verkstan och ha så roligt vi bara kan här i New York. Vi lyckas rätt bra tycker jag och har hittills hunnit med: bowling, bio, promenad i parken, crepes, glass, smoothies, frozen yoghurt, milkshakes, sushi, busstur med dubbeldeckare utan tak (lite kallt för årstiden men vi valde en solig dag åtminstone), empire state building, båttur till staten island,  John Lennons hus, shopping i bokaffär och hundaffärer (jag har ju en valp som väntar på mig hemma i Sverige! Mycket mer om det när jag kommer hem), en kort tur med metron och sist men inte minst en massa promenerande hit och dit. Det är väldigt fint alltihop både bland skyskraporna och de blinkande skyltarna mitt på manhattan, den fantastiska parken och de lägre äldre husen på södra delen. Jag brukar inte gilla storstäder men jag tror årstiden hjälper så det är inte så galet mycket folk som jag kan tänka mig att det är när det blir varmare.

Hotellet vi bor på är väldigt fint och bra på alla sätt så det som hände härom kvällen var högst förvånande. En kackerlacka lika stor som två stortår trillade ner från taket och landade på min arm, sen sprang den glatt vidare! Jag skrek lite lagom högt och väckte pappa och tvingade honom att hjälpa mig fånga den. Vi flyttade sängen och lyste med ficklampa bara för att se krypet springa in bakom ett av de fastmonterade nattduksborden där vi inte kom åt honom. Sängen fick stå kvar mitt på golvet för att minska risken att den skulle få för sig att klättra upp igen och sen dess har vi inte sett den. Jag som trodde att kackerlackor levde i varmare klimat. Jag vet att det blir varmare här snart, men jag blev ändå överraskad.

Nu ska vi snart ge oss ut och leta rätt på nått sjysst matställe. Vi har ingen ordning på mattiderna längre... I dag klev vi i alla fall upp innan tio. Det har vi inte gjort sen vi kom till New York.












söndag 6 april 2014

5/4, 22.00 - Katastrof!

Vi for vidare mot New York och tog en snabb titt på Niagarafallen. (Det var svinkallt! Men fint). Sen stack vi snabbt vidare mot New York! När var vi typ tre timmar från den stora staden föreslog jag för en gångs skull att jag skulle köra, frivilligt, och då bestämmer sig bilen för att gå sönder! Det började med att den kändes lite svag i en uppförsbacke och sen kändes den svag även på vägen nerför och lät skumt så vi stannade och pappa konstaterade att motorn bara gick på tre cylindrar. Han mekade lite och bestämde att vi skulle svänga förbi en verkstad. Där de var jätte hjälpsamma och testade allt möjligt t.ex: kompressionen som var bra, tändstift och kablar som också var ok och fördelarlocket com också såg bra ut. Vi fick tips om en annan verkstad med en kille som var extra bra på VW så vi for vidare mot grannstaden Monticello, men så långt kom vi inte! Plötsligt lät det som att motorn bara gick på två cylindrar och rätt som det var gick den inte alls. Bärgningsbilen ringdes in och vi tog oss till den andra verkstaden. Eddie pratade väldigt snabbt och med bred dialekt så vi förstod inte riktigt allt han sa, men vi förstod i alla fall att han väldigt gärna ville hjälpa oss. Han skulle köra oss till hotell för natten och hjälpa oss hitta till tåget mot New York där vi hade hotell bokat. Eftersom vi kom dit på en fredag skulle de inte hinna kolla efter en bytesmotor förrän på måndag och vi ville ju komma till New York till pappas födelsedag (som är idag) så vi planerade att ta ett tåg på morgonen idag. Men då kom ene av mekanikerna som var ännu hjälpsammare och talade om att han skulle åka till New York så fort han jobbat klart och vi fick gärna åka med om vi ville. Hur smidigt som helst! Vi fick skjuts hela vägen fram till porten och den här killen hittade hur lätt som helst på manhattan. Självklart trist med bilen, men ganska sjysst att få skjuts! Det gäller att se det positiva i alla situationer så håll tummarna för oss och för att de hittar en motor. Plan C är att frakta hit bilen på annat sätt, stuva in den i containern och låta pappa fixa den när den kommer hem. Ingen av de här alternativen ingick ju i orginalplanen, men det blir ju inte alltid som man tänkt sig.

Dagen här i New York har i alla fall varit väldigt bra. Hotellet tog emot oss även fast vi kom en dag för tidigt. På förmiddagen gav vi oss ut på en promenad i Central Park som spårade ur till att vi bestämde oss för att gå runt hela parken för att hitta ett trevligt fik. Central Park är en väldigt stor park, det finns inga fik i närheten och det är inte en superbra idé att gå på långpromenad efter att ha suttit still i en bil i tre veckor. Vi tog oss runt i alla fall och hittade tillslut ett fik där vi fick vår välförtjänta paus. Dagen rundades sen av med födelsedagsmiddag på mindre lyxig italiensk restaurang med väldigt god mat. Fick alldeles för mycket pizza och mindes en uteliggare som låg och sov på gatan på vägen från hotellet så jag tog tillfället i akt att göra en god gärning. Jag ska försöka ge bort pizza till hemlösa oftare, kan verkligen rekommenderas!

Nu ska vi sova gott och drömma om en fungerande VW buss.








onsdag 2 april 2014

2/4, 15.00 - Lurade av Lonely Planet

Dagarna rullar snabbt förbi och vi har redan hunnit till Detroit! Just nu är vi på The Henry Ford museum där jag kroknade rätt fort så nu sitter jag i kanske den mjukaste fåtölj jag nånsin suttit i och återhämtar mig efter förmiddagens mindre lyckade museibesök. Pappa har hela tiden sagt att han vill gå på bilmuseum i Detroit och det var ju självklart att vi skulle göra det! Vi tittade i guideboken vi har med oss och hittade adressen till museumet om Henry Ford och T-forden. Vi tog oss dit, hittade världens minsta skylt som ledde oss till en mycket anonym trappuppgång som ledde till museumet. Vi betalade och blev genast varmt välkomnade av en otroligt trevlig liten farbror som skulle guida oss genom den gamla fordfabriken. Tre timmar senare hade han pratat färdigt och jag var då mycket svag och utmattad av på tok för lite frukost och alldeles för lite sömn eftersom vi bodde på hotell i natt och jag fastnade med tv och internet till mitt i natten. Hur som helst var vi helt slut både pappa och jag och samtidigt var vi rätt säkra på att detta inte var det museum vi tänkt oss men det gick ju i te att få den lilla mannen att sluta prata och han var så vänlig att vi inte ville avbryta honom så vi lyssnade snällt på hand tre timmar långa föreläsning om Fords historia. Vi kastade oss sedan in i bilen för att få i oss nått att äta sen svängde vi förbi ett McD där vi kom åt internet och kunde hitta adress och färdväg till det stora Henry Ford museet! 

Nu är vi alltså här och pappas energi räckte till att titta på alla fina bilarna men jg är mycket nöjd med att ha hittat den här fina fåtöljen så jag sitter nog kvar ett tag till :)

Jag kan ju passa på att berätta vad mer vi har hunnit med de senaste dagarna. I Chicago stannade vi lite längre och hann med att: gå på hästkapplöpning, bo på fint hotell, promenera i blåsten, missa ett antal museum pga att allt stänger så jäkla tidigt, gå på zoo och slutligen kom vi in på ett fantastiskt museum med uppstoppade djur. 

Hästkapplöpningen fick vi till en mycket grå, kall och blåsig dag och jag lyckades beställa resans äckligaste lunch bestående av alldeles för salta nachos med fesljummen "ostsås" plus en skum salt kringla medan pappa fick en helt ok kycklingsallad med pommes. Inte den mest lyckade utflykten, men jag fick ju se lite hästar... 

Hotellet vi bodde på var superfräscht och vi hade ordentligt fredagsmys med glass och choklad och tv. Vi försökte som sagt gå på museum men allt stängde innan vi hann dit så sista dagen ansträngde vi oss lite mer och hann både med att se levande djur på Lincoln Park Zoo och se uppstoppade djur på Field Museum of natural history(?) Zoot hade gratis inträde vilket fascinerade mig väldigt, de hade fina djur och de flesta verkade väl må rätt bra men en stackars Leopard verkade i te vara inte nöjd med livet. Det är så trist när de vandrar fram och tillbaka i en liten liten inhängand och bara ser instängda ut. 

Direkt efter detta skulle vi gå på ett rymdmuseum med planetarie och teleskop och allt möjligt coolt men påparkeringen tog de bara kontanter så vi gick till grannmuseet istället. Det var hur coolt som helst!!! Först möttes man av en stor lite kal och tråkig välkomsthall med två uppstoppade gamla elefanter och skelettet från världens största T-Rex, Sue har jag för mig att hon hette. Lite cool var hon väl, men det stod en grupp människor mitt framför och velade länge över vart de skulle ta vägen och jag ville ta en bild just från den vinkeln där de stod så jag stod en bra stund och väntade på att de skulle bestämma sig för vilken restaurang de skulle ta. Tillslut orkade jag inte vänta mer så pappa och Jag vandrade vidare in i byggnaden lite. Monter efter monter i en labyrint av gångar visade upp det ena djuret vackrare ön det andra! Uppstoppade såg alla lyckliga ut och de stod snällt stilla när jag ville ta kort på dem. Och många kort tog jag. Varje monter var väldigt väl genomtänkt och i många av dem fanns det förutom djur även träd, gräs, buskar, skickligt målade bakgrunder och noga planerad ljussättning allt arrangerat som vackra konstverk. Här fick man se mycket mer av hur djuren lever i sina naturliga miljöer än vad man nånsin fått se på zoo. Vem hade trott att uppstoppade djur skulle vara så spännande! Mängden arter var också otroligt imponerande. Alla tänkbara och otänkbara olika sorters fåglar, valskelett, lemurer, antiloper, ökenråttor, vårtsvin och björnar för att nämna en bråkdel. Efter två timmar stängde de och vi var tvungna att gå innan vi ens hunnit igenom virrvarret av gångar. Helt klart värt ett besök till om jag åker till Chicago igen :) och då ska jag ha mer tid på mig för jag misstänker att de har mycket mer i den gigantiska byggnaden än det lilla vi hann se.

Nu ska jag bara slappa en stund till i min sköna fåtölj medan pappa tittar klart på bilarna :) Sen ska vi fara vidare mot nästa stad!



fredag 28 mars 2014

26/3, 14.00 - Amish

Idag har det varit bedrövligt väder. Tur att vi bara kör idag och inte hade några andra planer. Härom dan åkte vi på en tur ut på prärien och tittade på vilda hästar vilket var höjdpunkten på den dagen :) Sen såg vi Mount Rushmore och lärde oss vad presidenterna heter av en typ 9-årig flicka. Washington, Roosevelt, Jefferson och Lincoln. De var rätt coola där uppe på sitt berg.

När det gäller mat håller vi en strikt semesterdiet vilket innebär att vi vissa dagar byter ut lunchen mot kakor och godis. Eller middag mot milkshake. Hälsosamma får vi vara en annan dag.  

Vi tar även seden dit vi kommer och stannar oförskämt ofta på Mc Donalds. Mest för att få gratis internet och för att låna toan men ibland känner vi att vi måste äta där också. Det är även utmärkt att parkera för natten på Mc Donalds parkeringar. Det enda som saknas är dusch.

Nu närmar vi oss Chicago där vi ska spendera ett par dagar. Jag har ringatin saker att göra i guideboken vi tagit med oss men minns inte vad som fanns i vilken stad så vi får helt enkelt bläddra i boken och se vad vi ska hitta på, men just nu ska jag titta på regnet och de vida vidderna. Jag tror det var här nånstans lilla huset på prärien låg. Laura Ingalls hade i alla fall ett museum lite tidigare på vägen.

Just det, vi körde genom ett samhälle som hette Harmony. Där såg vi Amish people. Som att resa tillbaka i tiden!

Katten Shadow som bodde på hotellet vid Mount Rushmore :) 

måndag 24 mars 2014

23/3, 15.30 - Bisonoxar i Yellowstone och en incident med ett torrdass.

Yellowstone var stängt från väst så vi fick ta en liten omväg norrut för att kunna ta oss in. Väl inne möttes vi av mängder av Bisonoxar och olika slags hjortar som knallar runt precis brevid vägarna och tuggar på lite gammalt gräs. När vi kört ungefär en timma kommer vi till en skylt som talar om att vägen vi tänkt ta it ur parken också är stängd! Så det var bara att vända om, men fört skulle vi ta lunchpaus så vi stannade på en gullig liten rastplats. När vi skulle fara vidare skulle jag bara besöka torrdasset och precis när jag vände mig om för att stänga locket hoppade mina solglasögon ner i det svarta hålet!!! Jag blev helt förskräckt och visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Jag tänkte att det var kört men Pappa ville inte ge upp, vi behövde bara en pinne att fiska upp dom med. Sagt och gjort, en plogpinne med påtejpad gren med lämplig böj och en bra ficklampa så var situationen räddad. Enda anledningen till att jag gick med på detta var att allt i dasset var fruset! Brillorna kom upp snustorra men tvättades och spritades flera gånger om för att vara på den säkra sidan. 

De kommer aldrig få följa med på dass igen i alla fall, det är ett som är säkert!


söndag 23 mars 2014

22/3, 22.30 - SNÖ

Japp, idag har vi kört norrut så långt att det blev vinter! Rätt mysigt, särskilt eftersom jag inte hann se nån snö innan jag lämnade Sverige. Landskapet är nu mest skog och den lilla staden vi ska övernatta i ser väldigt gullig ut med små stugliknande byggnader och snötäckta tak. Imorn åker vi förhoppningsvis in i Yellowstone National park, men vi har hört att en del vägar kan vara avstängda så här års pga all snö så vi får se hur det går.



lördag 22 mars 2014

22/3, 10.00 - Salt Lake City

Resan är i full gång! Vi åkte först mot Las Vegas där vi hittade en mycket fin Camping vid lake Meade. När vi tittat lite närmare på kartan insåg vi att sjön bildats av Hooverdammen som låg typ tio minuter bort och Grand Canyon var inte heller långt ifrån så vi sköt upp våra planer på att slösa våra pengar på casino ett par timmar och åkte på utflykt istället.

Hooverdammen var väldigt hög och det fanns mycket vatten som man kan förvänta sig av en damm. Jag hade sett framför mig att man skulle se mer av forsande vatten men allt skedde liksom inuti mackapären. Har lärt mig lite om dammar men framför allt att jag vet väldigt lite om dammar.

Gran Canyon fick man inte åka ut till hur som helst på egen hand utan man var tvungen att betala dyra pengar för en tur med buss. Vi besökte västra delen som är i ett indianreservat och inte i nationalparken. Dagen innan hade jag övertalat pappa att köpa ett årskort till alla nationalparker eftersom vi ska besöka ett par stycken, men nu behövde vi alltså betala extra eftersom det inte var någon nationalpark just där.

Hur som helst var Grand Canyon djupt, brett och brant och ganska häftigt att se på nära håll. Vi gick ut på en glasbro rakt ut över ett av stupen och blev fotograferade av en smått galen man som fick oss att posera på ett antal töntiga sätt. Rätt roligt var det i alla fall. Man fick nämligen inte ha med sig kamera ut på glasgolvet för de trode att man skulle tappa kamerorna i canyonen eller i glasgolvet och bådadera var strängt förbjudet.

Vi avslutade dagen med att slösa bort lite pengar på casino och pappa vann 700kr! Vi hann även med middag på tjusig italiensk restaurang där minst 4 kypare cirkulerade kring vårt bord och stal våra tallrikar innan vi ens hunnit ta sista tuggan. 

Igår åkte vi vidare mot Salt Lake City där vi är nu. Vägen hit var otroligt vacker och jag gillar det här landskapet med gräs och kor och berg mycket bättre än i Arizona och Nevada där vi mest såg grus och torra buskar.

Nu ska vi titta runt lite i stan innan vi far vidare mot Yellowstone!


tisdag 18 mars 2014

18/3, 10.00 - Frukt är godis

Vi börjar dagen med varsitt äpple från Rocky Mountain Chocolate Factory. Jag måste lära mig göra sånna.

Bilen är packad och jag har sagt hej då till alla på gården. Känns så tråkigt att åka precis när en ny kurs börjat. Advanced course är en av de roligaste kurserna dessutom. Men jag hann träffa alla eleverna i alla fall och vet vem som fick vilken häst så jag ska försöka hålla koll på Facebook hur det går för dom. Jag tror hästarna till den här kursen kommer vara superbra.

Nu kör vi mot Las Vegas! Sen får vi se var nästa stop blir.


17/3, 22.30 - Nu börjar det! Igen!

Kan inte fatta att jag är färdig med min praktik här på Flag Is Up Farms och att jag nu har nått mitt stora mål att bli Certifierad Monty Roberts instruktör! Åtta veckor är avklarade med mest roligheter men även en och annan svårare utmaning. Har lärt mig massor och lärt känna en hel del roliga och inspirerande människor plus alla fantastiska hästar jag fått jobba med och lära mig av.

Det jag kommer sakna mest är nog att jobba med de ohanterade hästarna, för på dem ser man så otroligt stor skillnad på väldigt kort tid. Men även att vara bland de fantastiskt duktiga hästmänniskor jag lärt känna och fått lära mig av. 

Pappa kom hit idag och imorn fortsätter vi vår resa runt jorden. Än en gång är jag otroligt glad att jag har något väldigt roligt och spännande som börjar så fort det här roliga tar slut.

Fina Magnum!

26/2, 22.30 - Storm

Äntligen lite regn! 

Ända sen jag kom hit första gången 2012 har jag velat se hur det ser ut när allt är grönt här i Kalifornien. Det har varit värsta torkan på länge så det har inte varit särklillt grönt men nu har ett riktigt oväder dragit in över landet och jag hoppas hoppas hoppas att det kommer hinna bli mer grönt innan jag åker härifrån!

Jag har två och en halv vecka kvar på min praktik och det har verkligen varit lärorikt. Bäst hittills är utan tvekan introduktionskursen som jag och Luci höll i. Advanced exams var också spännande men jag var så nervös för studenterna att jag inte riktgt hann ha lika kul. Nu gick det ändå bra för alla fyra i slutändan, men det var lite osäkert för ett par av dem innan det var klart. 

De ohanterade hästarna som vi jobbat med i de specialtillverkade fållorna som finns på gården har varit det mest lärorika när det gäller hästhantering och det är nog det jag kommer sakna mest när jag kommer hem. Skulle gärna vilja ha tillgång till en sån fålla hemma i Sverige plus några vilda hästar att jobba med däri :)

Nu ska jag lägga mig och lyssna på regnet innan jag somnar. Imorn blir nog en dag på kontoret om det fortsätter så här.




måndag 17 februari 2014

Bra flyt

Allt rullar på fint just nu. 

Hästarna jag och Luci jobbar med gör stora framsteg. När de kom gick de inte att komma nära utan att valla in dem i fållorna. De darrade bara man kom nära och tog varje tillfälle att komma så långt ifrån oss som de kunde och nu kan de hämtas i sina små rasthagar där vi kan sätta på grimmor och även ta ut dom och leda dem runt på gården lite. I går fick jag chans att göra Join-Up med stoet som vi döpt till Koda och hon var så villig att vara med mig istället för att att gå någon annan stans att man nästan blev lite rörd. Det är otroligt hur fort det går att vänja dem vid människor och att bli hanterade! Eleverna som är här för att göra examen nu i veckan har fått träna både på Koda och vår andra projekthäst Magnum och både jag och Luci är otroligt nöjda med våra små hästar och över hur långt de kommit. Eleverna sköter sig bra de med :) 

Idag har varit en lugn Söndag med lång ridtur med bästa Colonel och sadelutprovning vilket inte är det lättaste när jag knappt vet hur det ska vara när det ligger rätt! Men jag känner på mig att det kan bli bättre än vad jag började med i alla fall och tror jag har hittat en sadel som kan funka. Ska prova imorn igen och se hur det känns. Nu ska jag leta mig upp till huset i mörkret. Det är både bra och dåligt att inte ha internet i huset. Jag går och lägger mig tidigare än vanligt, men jag måste gå i mörkret om jag stannar på kontoret för länge!