Sara Hiller: Jenaras framsteg! (18/1)

Oj oj oj vad det är roligt att jobba med den här hästen! Hon är verkligen en fantastisk häst att träna då hon känns väldigt kvicktänkt och kommer långt mellan varje träningspass. När Jenny åkte hade vi kommit så långt att hon var bekväm med oss utanför hennes fålla och inte stressad när vi flyttade henne mellan hagen, rundpaddocken och fållan vilket hon var i början när vi tog in henne på gården. Då kunde vi inte sätta för stor press på henne utan att hon försökte springa undan, dra bak öronen eller vända rumpan mot oss. Så när jag och Mimi gjorde vår plan för hennes träning skapade vi först en lång pinne som jag steg för steg kunnat ta närmare henne i fållan medan jag och Mimi är säkra på utsidan. Jag kunde redan vid andra träningspasset klia henne försiktigt på manken och när hon senare klarade av att stå stilla med pinnen på manken började jag röra pinnen mer och mer uppåt på nacken och bakåt på ryggen. Tricket är att hålla kvar pinnen på hästen och hela tiden röra lite på den så den liksom masserar/kliar lite och så fort hästen står still tar man bort pinnen. I början tycker de att det är obehagligt och kommer därför vandra runt en del men om man lyckas tima det rätt lär sig hästen rätt snabbt att om den står still försvinner det obehagliga. Ju mer man sen kan klia med den där pinnen desto mer börjar hästen tycka att det är trevligt istället och har hästen nån fluga som killar är det perfekt att försöka hjälpa hästen att klia just där och vips så blir man lite mer vänner :)

Jenara har svarat jättebra på träningen med pinnen och vi har filmat alla passen utom en dag då jag glömde ha med mobilen! Det är superbra för att komma ihåg längre fram och eftersom vi kör tre pass om dagen med henne är det lätt att blanda ihop vad som hände när. I början höll vi oss till runt 5 minuter per pass men nu har vi börjat köra lite längre per gång då vi börjat med lite krångligare saker. Idag satte vi nämligen en lina runt halsen på henne vilket kändes väldigt långt bort när vi började träna med pinnen för ganska exakt en vecka sedan. Herre Gud nu när jag räknar ihop det inser jag hur fort det verkligen gått! Jag tittade lite snabbt i boken och kom fram till att vi tränat henne 19 gånger och i snitt 7 minuter per gång. Det blir lite drygt 2 timmar totalt. Och då har vi gått från att hästen bitit och sparkat efter pinnen till att vi idag hade snurrat fast en lång lina med en ögla i ena änden på vår 3 meter långa pinne och jag kunde sätta linan runt halsen på henne och be henne ta ett steg i sidled mot oss!

Jag hade egentligen inte tänkt sätta öglan runt huvudet på henne riktigt än utan bara vänja henne vid att det hängde en ögla där och att den skulle kunna vara hyfsat nära hennes öron utan att hon tyckte det var för läskigt men mitt i passet viftade hon liksom till med huvudet och så halkade liksom öglan på plats. Först på ett väldigt praktiskt sätt runt nosryggen på henne så jag kunde styra hennes huvud lite och sen efter ännu en viftning satt den plötsligt runt halsen. Det är inte helt lätt att styra en ögla på en tre meter lång pinne men efter 19 pass med denna pinne har jag ändå fått bättre och bättre koll på rörelserna :) Hur som helst kunde jag med öglan runt halsen på Jenara styra henne och få henne att ta små steg åt vårt håll vilket är ett stort steg närmre att röra vid henne utan pinne. Eller med en kortare pinne till att börja med i alla fall. För att nå bättre och för att hamna i en bättre vinkel har jag de senaste passen suttit uppe på staketet till fållan vilket funkat väldigt bra! Däruppe sitter jag dessutom väldigt säkert en bra bit från bakhovarna, även om hon inte sparkat på länge så har vi fått se att hon har lite krut under hovarna i vissa lägen. Då vill man inte vara på fel ställe helt enkelt. Ser fram emot varje pass med denna spännande häst! Men imorn verkar det bli regn så det blir nog en ledig dag för alla på gården.

Nikes sår sköter vi om flera gånger om dagen förresten. Det rinner ur mängder av var och vi gör rent och sprayar på mer silverspray. Han fick även en till dos antibiotika idag. Han är så himla duktig och står så snällt när vi pillar i hans otäcka öppna sår. Det gör det verkligen lättare att sköta om det ordentligt.