Sydney, 25/9

Vilket flyt! Vi körde först bara lite fel när vi skulle titta på Operahuset men det var bara att köra över den fina bron Harbour bridge fram och tillbaka så var vi på rätt spår igen. Pappa fick fatt i en fantastiskt detaljerad kartbok över heeeela Sydney så det var som att åka med en gps fast jag var gpsen och jag hade inte läst på vad alla färgfält och symboler betydde så det uppstod ändå viss förvirring ibland.

Alla skulle dessutom gifta sig i Sydney denna fina lördag och de skulle alla fotograferas med operahuset i bakgrunden så det ställde till det lite grann när vi hade bemödat oss att köra upp på trottoaren för att själva få en bra bild. Vi utmanade dock inte bröllopsgänget då brudtärnorna tittade på oss som om vi i princip begått mord och det var bäst att vi hoppade ner från deras trottoar. Vi åkte vidare en liten bit och hittade en perfekt liten parkering med utsikt över det fina Operahuset där vi tog en liten paus. När vi skulle betala parkeringsavgiften upptäckte vi att maskinen var trasig vilket måste betyda att det var gratis! Vi skrev en lapp, gick iväg och käkade och när vi kom tillbaka kikade vi maskinen igen och den var fortfarande trasig. Det måste ju betyda att det är gratis att övernatta där också tänkte vi och gick och la oss. Så mitt i natten vaknade vi med ett ryck av att någon bankade på dörren!! Pappa for upp och hojtar till att det är polisen. Polisen var typ den vänligaste någonsin och han bad om ursäkt för att han hade väckt oss men de hade fått ett samtal om att det stod en bil parkerad under Harbour bridge och det fanns bensindunkar under bilen så det var förmodligen en bomb. Polisen tyckte själv att det lät otroligt att någon skulle försöka spränga en gigantisk järnbro med lite bensin och när vi förklarade att de dessutom var tomma och bara stod där ute för att de luktar bad de om ursäkt igen för att de störde och sa god natt. Pappa försökte fråga hur länge mam fick stå på parkeringsplatsen men det hade de ingen aning om och det brydde de sig inte om heller. De följde bara upp samtalet om bombhotet men när vi visade oss vara harmlösa knallade de vidare.

Nästa morgon kom det tillslut en parkeringsvakt som också var världens vänligaste och meddelade oss att maskinen nu fungerade så nu kunde vi betala för att få en biljett. Så nästan i ett dygn stod vi parkerade med bästa utsikten i stan och vi hann se oss omkring i centrum och äta en god middag också :)