Vaknat på rätt sida :)

Japp, idag har jag varit mycket mer positiv! Dagen började i och för sig katastrofalt med att Alaska, den senaste vilda hästen vi tog in tog sig ut ur träningsfållan. Eller, rättare sagt, hon fik panik när vi satte för träreglarna bakom henne och den ena föll in i fållan men en fick vi på plats bakom henne så jag trode att det skulle kunna funka ändå. hon lugnade sig och stod helt stilla emellanå men när vi började jobba på att Mimi gock närmare medan jag höll koll på att hon inte skulle försöka vända kastade hon sig bakåt med sån kraft att träregeln gick rätt av. Då hade vi inte direkt något annat val än att släppa ut henne men innan vi hann med att öppna dörren framför henne lyckades hon kasta sig runt på något sätt så hon liksom stod åt helt fel håll och vi fick släppa ut henne bakvägen. Hon klarade sig som tur var med bara ett par skrapsår men det hade kunnat gå mycket värre. Det är som jag nämt tidigare alltid en stor risk att stänga in ett så stort och starkt djur på en så liten yta och det är otroligt viktigt att själva konstruktionen håller. Det ända vi lyckades lära det här lilla stoet var att om man kämpar emot tillräckligt mycket kommer man tillslut loss. Jag tror delbis att der blev som det blev pga att Alaska änså är väldigt liten och därför fick känslan att hon kunde vända vilket alltid är lite klurigt. Sen sitter reglarna bakom inte riktigt still då man liksom skjuter in dem i ett fyrkantigt hål men det glappar lite för mycket. När Alaska då kastar sig bak och känner att det skramlar lte så känner hon förmodligen att hon har en chans att ta sig ut den vögen. Och der hade hon ju också. Nu spånar vi på hur vi kan bygga en dörr bakom iställer för känner de en hel dörr som inte ger vikabrukar de lugna sig snabbare. Alaska kommer vi inte stoppa in i träningsfållan mer utan istället jobba med som vi gjort med Jenara med den långa pinnen och sen en ögla vilket jag tror kommer gå jättebra. Hon är ändå rätt lugn med oss hyfsat nära. Det blev bara för mycket att vara instängd. Vi hann med två korta pass med långa pinnen under dagen och hon lärde si snabbt att om hon bara står still så tar jag bort pinnen från henne igen.

Efter den lite spända strten på dagen gick resten som en dans. Quila har haft longergjord på sig tre/fyra gånger nu och idag la jag även till ett stort tungt läderschabrak under vilket påminner lite om sadeln som blir nästa steg. Hon lyssnar för mycket lättarr signaler när jag långlinar henne och hon verkar tycka att der är kul att komma in i rundpaddocken och få springa lite. 

Miss Sofie ligger steget före och fick idag på sig sin andra sadel och långlinades i den mellanstora paddocken precis utanför rundpaddocken. 

Med Jenara och Rado blev det träning i att ledas i den mellanstora paddocken och båda följer nu med riktigt fint om än lite långsamt. Nästa steg med dom blir att få igång lite mer framåtbjudning och att de ska lite mer på den som leder dem. De kanske får prova hinderbanan vi byggde häromdagen. Sofie och Quila var hur coola som helst och klarade alla hinder utan större bekymmer.

Sist men inte minst avrundades dagen med paketöppning! Min roliga mammahar skickat en födelsedagspresent som hon tyckte att jag kunde behöva, grepar! Det har tagit ett tag för dem att ta sig hit och de har spenderat lite tid i tullen där de dessuton krävde pengar för att lämna ut dom. Mer pengar än greparna kostat från början! Det är ingen ordning alls här i Uruguay. Men ikväll kom de alltså ända fram till mig här på ranchen och jag är så glad :) Inget mer krattande av bajs med dubbelvikt rygg och tung skyffel i andra handen. Tack för presenten Mamma!