Att flyga med hund till Uruguay

Min lilla klätterhund :)

Ja tänk att jag tog med mig hunden till Uruguay. Helt galet men det har gått hur bra som helst faktiskt. Jag funderade länge och väl på om det verkligen var sjysst att flyga en hund så långt men med rätt förberedelser och kanske en del tur så gick resan fantastiskt bra måste jag säga. Det går ju inte att veta hur hon har haft det under själva resan men med tanke på att hon bara kändes lite förvirrad när vi återförenades och på bara ett par timmar blev sitt vanliga glada galna jag igen så tror jag inget att det var alltför påfrestande för henne. Jag sökte runt en del på nätet i olika forum och läste om andra hundnniskors erfarenheter och fick även lite tips och råd på Facebook från två andra kooikerägare som flugit långt med sina hundar och efter det vågade jag boka biljetten. Herre gud, kan man flyga med hästar borde man kunna flyga med hund tänkte jag för att hålla mig lugn.

Förberedelserna för resan började egentligen innan jag ens hade bestämt mig på allvar om jag skulle åka eller inte. Rabiessprutan som jag snabbt kollade upp att man behövde skulle ju testas med blodprov för att hon skulle få komma tillbaka till Sverige igen och för att det skulle hinna gå tillräckligt lång tid innan blodprovet for vi snabbt till veterinären för att få en spruta. Rabies är ju alltid bra att vara vaccinerad mot även om jag inte tänkte åka till just Uruguay. 

Sen köpte jag en gigantisk transportbur och började burträna, först hemma i vardagsrummet, vilket hon verkade tycka var lite märkligt, bur har vi ju inte haft inne tidigare. När jag sen satte buren i bilen istället var det inget konstigt alls. I bilen sitter man ju i bur. Efter det tog jag även med buren till Haninge centrum där Stella fick sitta mitt bland folk som passerade från alla håll medan jag gick och gömde mig lite kort vilket hon tog hur bra som helst. Folk undrade nog vad tusan jag höll på med men jag hade noga letat efter nån skylt som sa att hundar inte var välkomna i köpcentret men eftersom i gen sån skylt fanns tog jag chansen att träna där. Pappa och jag åkte även en sväng till Arlanda för mamma tyckte att det vore en bra idé att Stella skulle få höra flygplan lyfta. Vi åkte till ett planespotting ställe en svinkall lördag eftermiddag och såg inte ett enda plan, det var efter det vi for till Haninge istället.

Förutom att Stella åkte i buren så fort vi åkte bil så kånkade jag även in buren i omklädningsrummet på jobbet på Blåkulla ridskola så hon fick sitta i buren ett par timmar medan jag höll lektioner på kvällarna. När det funkade bra satte jag henne i buren inne på kontoret istället och även inne i fikarummet. Hon klarade allt det jättebra, ibland skällde hon en liten stund men för det mesta verkade hon ta det lugnt och vila mycket och hon var aldrig stressad när jag tog ut henne ur buren. Vissa dagar ville hon inte ens komma ut om jag kom när hon ville sova, då fick hon helt enkelt ligga kvar en stund till så fick jag ta ut henne på en kissrunda lite senare. Jag vet att man egentligen inte får ha hund i bur inomhus men eftersom resan skulle vara så himla lång var det verkligen viktigt att hon kände sig trygg och lugn i buren.

Förutom rabiessprutan och blodprovet som bevisade att hon hade tillräckligt många antikroppar mot rabies så fick hon även två sprutor mot leptospiros. Kommer inte ens ihåg vad det var för sjukdom men den var farlig och veterinären rekommenderade att vi skulle ta de sprutorna så jag tyckte det var bäst att göra så. Jag köpte även scaliborhalsband mot otäcka kryp, Adaptil halsband som ska ha lugnande effekt och Zylkéne som är piller med lugnande effekt. Hon avmaskades också för att få komma in i Uruguay. 

Jag läste många gånger på jordbruksverkets hemsida där de har jättebra information inför resa med hund. Jag ringde dem även flera gånger för att trippelkolla att jag verkligen förstått rätt och det hade jag. Det var inte så himla krångligt helt enkelt, tror reglerna har ändrats lite så det är lättare att resa så länge hunden är chipmärkt, har EU-pass och rabiesspruta så är det fritt fram. Och för att resa till ett så kallat olistat land utanför EU så behövdes ett blodprov också. Jag får se om det är lika smidigt att komma hem till Sverige bara för hör i Uruguay var det väldigt smärtfritt. En titt på papprena och en blankett ifylld och sen fick vi gå.

Jag har inte riktigt hunnit börja oroa mig för själva flygningen hem än men det kommer nog. Det var rätt jobbigt att sätta in henne i buren och lämna henne till personalen på Arlanda. Men nu vet jag ju att hon klarar av det. Hoppas hon inte kommer vara orolig när hon ser buren igen. Den blev kvar i Montevideo för att all packning som jag och Jenny hade med oss skulle få plats. När Mimi åker tillbaka till skolan i Montevideo sta vecka ska jag försöka få med buren upp hit så jag kan burträna lite igen. Då har jag i alla fall tre veckor på mig att få henne att gilla buren igen. Om hon ens ogillar den alltså. Hon kanske älskar den :) Vem vet.