"Join-Up är som jag tidigare nämnt ett träningssystem eller utbildningskoncept som jag jobbar efter (utvecklat av Monty Roberts), men det är även ett specifikt träningspass i rundpaddocken där man jobbar med hästen lös.
Man gör bara Join-Up med hästen mellan tre och sex gånger under hästens liv, beroende på hur väl kommunikationen fungerar mellan häst och människa. Efter det bör man vara hyfsat överens.
Principen är kort sagt att man först släpper hösten lös i en inhägnad, helst rund, som är 15-20 meter i diameter. Där ber man hästen springa cirka fem varv åt vardera hållet samtidigt som man läser av hästen för att se när den börjar vilja samarbeta med en. De tydligaste tecknen hästen ger en är att den riktar in örat som är närmast mitten mot människan och då även har sin uppmärksamhet riktad dit, sen slickar de sig även om munnen och gör tuggande rörelser med käkarna vilket kan ses som ett tecken på att hästen slappnar av lite mer och visar att den inte är rädd. Hästen kommer även att röra sig på en lite mindre cirkel runt människan och även sänka ner huvudet mot marken.
De här tecknen kan komma i lite olika ordning, men när man uppmärksammat de här signalerna är det dags att sluta be hästen springa genom att sänka ner blicken som tidigare var riktad rätt in i hästens öga. Sen vänder man kroppen lite ifrån hästen och saktar ner alla sina rörelser – och stannar till slut snett framför hästen som då, om man gjort allt rätt, kommer att välja att komma in till mitten till människan som nu visat att hon inte vill hästen något illa.
När man gjort Join-Up med hästen kan man säga att man är överens om att vara ett team och att människan är den som får fatta de viktigare besluten. När man kommit så långt är det mycket lättare att introducera en första longergjord och senare en första sadel, då hästen kan lita på att man inte tänker göra den illa och att man tar på sig rollen som ledare – så att hästen inte behöver oroa sig över att hålla koll på allt och försöka styra människan.
Det är väldigt svårt för en häst att vara ledare över en människa och det blir sällan bra om man låter hästen bestämma precis åt vilket håll man ska gå. Medan om man ser till att vara tydlig med att det är du som sätter upp regler och visar vägen så blir de allra flesta hästar mycket lugnare."
Läs hela inlägget här:
http://www.hippson.se/blogs/Gastbloggen/att-tamja-hastar-i-uruguay-med.htm
Man kan också säga att Join-Up är när hösten väljer att vara hos människan istället för att vara ifrån den vilket hästar i vilt tillstånd alltid skulle välja.
Miss Sofie vill helt klart vara hos människan och hon har ingenting emot sadel och träna heller. Vi la in alla utrustning medan hon var lös i rundpaddocken, sen vi gick ut en minut för att Mimi skulle hämta sin hjälm och när vi kom tillbaka stod Sofie så här :)
Redo för arbete! Hon är fortfarande inte helt hundra i trav så vi tar det väldigt lugnt med henne, så att bära en sadel i skritt i 20 minuter är rätt lagom. Idag var vi ute i trädgården och tömkörde både med Sofie och Quila för första gången. De var båda så himla duktiga och Quila tömkörde jag till och med genom hela vår hinderbana! Sofie klarade allt utom presenningen och den upphöjda träpallen från terassen vilket vi hoppade över eftersom hon tycker att olika underlag är lite märkligt och vi ville inte pressa henne om hon är lite öm någonstans.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar