Vi började dagen med Miss Sofie och jag gjorde en Join-Up och tömkörde henne sen en kort stund innan det var Damians tur. Med tanke på språksvårigheterna och då Damian har ett eget system för att sitta upp lät jag honom bestämma hur han ville att det hela skulle gå till. Om han ville att jag skulle hålla i eller att han skulle hänga på mage eller bara sitta upp. Han ville prova själv så jag klev ut ur rundpaddocken och följde med spänning hur han helt smidigt bara satt upp. Sofie for i och för sig iväg lika snabbt och smidigt och han satt av och upp ett par gånger och bara pratade lugnt med henne. Så länge hon stod stilla kunde hon stå ut med att han satte sig och klev ner igen men om hon råkade ta ett steg och kände hur det rörde sig uppe på ryggen blev det för läskigt så hon bockade en hel del. Sadeln låg tyvärr inte helt stadigt för allt det bockandet så hon lyckades faktiskt bocka av honom två gånger men när han tagit bort en av paddarna som ligger under sadeln satt han kvar. Han klev hela tiden av emellanåt så hon fick belöning och chans att slappna av en liten stund sen satt han upp igen. Hon drog sen iväg framåt ett par vändor när hon insåg att han faktiskt skulle sitta kvar genom bockningarna och Damian bara log och väntade ut henne och bromsade henne så gott det gick med tyglarna som var fästa i Dually grimman. Efter en stund kunde han skritta henne runt på en volt och vi kunde alla slappna av. Jag hade fortfarande på mig hjälmen efter mitt tömkörningspass och han hade bara en liten basker på huvudet. Lite skillnad på säkerhetstänk men han är definitivt en skicklig ryttare och jag är så himla glad att det gick bra! Sofie reagerade nog lite mer än jag hade gissat men det är ändå bara gissningar man kan göra, det går aldrig att helt säkert förutspå hur mycket en häst kommer att reagera på nya saker.
Vi lät Damian ta en liten paus medan Mimi la på en första sadel på Henry och tömkörde honom lite grann innan jag hämtade nästa häst, Quila.
Jag började med Join-Up och tömkörning precis som med Sofie och sen lät vi Damian avgöra vad och hur mycket han ville göra med henne. Vi har ju inte direkt hängt något på henne utan bara hoppat och dragit i sadeln lite för att förbereda henne successivt men han satt upp på henne med. Jag var kvar i rundpaddocken den här gången och höll i henne medan han satt upp och av ett antal gånger. Hon reagerade en del hon med och kastade sig lite baklänges men han bara svingade sig upp igen och fortsatte prata lugnande till henne hela tiden och strök henne lugnande på halsen och huvudet. Han gjorde även en intressant grej att han gick precis bakom henne ett par gånger när han skulle byta sida vilket å ena sidan är lite riskabelt, särskilt efter att han sett henne sparka efter Mimi när hon skulle spänna sadelgjorden (hon snuddade henne bara som tur var! men det är lite otäckt hur snabbt de kan komma åt att sträcka ut ett bakben), men jag tror även att det har en stor betydelse att han passerar bakom henne där hon inte kan se honom så hon måste lita på att han inte tänker göra illa henne även om hon inte ser exakt vart han är. Hästar har ju rätt bra vidvinkelseende men det är en liten stund då man befinner sig i ett blint fält just bakom dem.
När han suttit upp och av ett antal gånger och det gått bra ledde jag dem runt på en volt och Quila tog först försiktigt ett steg i taget som för att vara beredd på vad som helst men gick sen lite mer avslappnat ett par steg. Där valde vi att avsluta passet så hon fick en positiv bild som sista minne.
Jag är så imponerad av den här ryttaren och jag är så glad att han var så snäll och verkar gilla hästar på riktigt. De andra hästmänniskorna jag mött här verkar se dem mer som arbetsredskap men den här killen gillar verkligen hästar.
Här kommer ett par bilder från passet med Sofie.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar