Dagen då Firefox trodde att han dog.

Det började som en alldeles vanlig dag på Flag med tid med våra hästar på morgonen. Jag borstade Firefox själv i boxen och han var hur lugn och fin som elst. Sen gick jag och Padraic (En av de irländska kursdeltagarna) ut med hästarna en sväng och tränade på att leda. Efter det hade vi övning med plastpåsar där jag fick jobba med hästen Muchacho vilket var superkul och gick jättebra! Jag hade ju haft plastpåseträning som psykologiarbete och har hunnit öva en del på det med åringarna på ekensberg så jag kände mig rätt hemma, även om jag råkade spanka hästen på rumpan med pinnen lite vid ett tillfälle. Det var så studsigt material att jag bara råkade. Sen råkade jag trassla in hästen väldigt lite i linan, men det redde ut sig av sig självt.

På lunchen passade jag på att träna på att lyfta Firefox fötter eftersom jag kommit på vad jag ska visa upp sista dagen när vi ska ha lärt hästarna nått roligt. Det har med fötter att göra kan jag säga, resten får vara lite hemligt. Kastade även lite linor, men min träningsvärk i armarna (som jag vill påstå är så stor pga min förkylning) satte stopp för nån längre träningssession.

Listan med ordningen som vi skulle jobba med hästarna sattes upp i klassrumet och för en gångs skull var jag sist in i rundpaddocken. Vi skulle göra Join-Up och sätta på longergjord med brösta för att vänja dem vid trycket av en gjord och för att förbereda för sadel och långlining. Vi var uppdelade i två grupper och för de fyra som var före mig i min grupp flöt allt på smidigt och ingen av hästarna reagerade jättemycket på gjorden. Det kan vara för att jag jämför med vad som kom att hända när det var min tur, men jag det var väldigt lugnt som jag upplevde det. När det var min och Firefox tur började det hela som en mycket vanlig Join-Up och det kändes lugnt och relativt stabilt, men när jag skulle spänna åt andra stroppen på gjorden överraskades Firefox av den plötsliga nya känslan av något som satt fast runt magen på honom och har förvandlades till en vettskrämd dinosaurie/drake som trodde att han skulle dö där och då. Det trodde nästan jag också med tanke på ljuden som han släppte ur sig medan han gjorde de allra märkligaste språng jag någonsin sett och for runt i rundpaddocken. 6 varv senare, precis så många varv som Monty säger att deras flyktsträcka är sansade han sig och upptäckde att jag firtfarande var kvar med honom därinne och han sprang rakt mot sin trygghet, alltså mig. Själv var jag inte så säer på att han skulle stanna när han väl kom fram till mig så jag var mycket tydlig med att visa vart jag stod för att inte bli översprungen. Han hade inte tänkt springa över mig över huvud taget, han ville bara att jag skulle ta hand om honom och det gjorde jag. Jag rättade till den lätt sneda longergjorden, lät honom springa med den kontrollerat några varv och han insåg att den faktiskt inte åt upp honom så an slappnade tillslut av och fick pusta ut med mig en stund med utrustningen liggande på marken mitt i rundpaddocken Han var fortfarande nyfiken på den ändå och höll sig inte alltför långt borta från själva gjorden som han nyss trott skulle ta livet av honom. Han är så smart och kommer snart inte ha några problem alls med sadel och långlinor och tillslut ryttare i slutet av kursen :)

Alla på kursen var mycket roade av Firefox uppvisning och jag själv är otroligt nöjd med att allt gick bra ändå. Det är alltså inte vanligt att en häst reagerar riktigt så starkt som Firefox gjorde, men det känns ändå bra att det hände för nu kommer jag vara beredd på allt i framtiden!

Dagen avslutades med äventyrlig biltur på vägen hem, god middag med fisk och päron, en tur till apoteket där Gabriella skulle köpa läppsalva och jag passade på att köpte en Highway Patrol leksaksbil och ett minneskort till kameran när vi ändå var på apoteket. Ja ni läste rätt på apoteket har de både godis, öl, halloweenpynt, leksaksbilar och minneskort. Och lite apoteksgrejer också förståss.

Nu ska jag verkligen sova efter att ha valt ut stillbilder ur filmen som Gabriella fångade med hjälp av min iPhone.

Tack och gonatt Firefox. Längtar till morgonträningen när jag ska borsta och mysa lite med honom. Det förtjänar han efter dagens näradöden upplevelse. Obs! det var bara han som trodde att han skulle dö. Han utsattes inte för våld och tog ingen skada av händelsen.

Från 6 varvs hysteri till lugn och harmoni på sju minuter. Det kändes längre när jag var där inne med dinosaurien :) Fast han hoppade faktiskt bara runt i 58 sekunder.