Framme och helt slut.

Nu är vi framme i Salto, stan där Marikka och Bogie bor större delen av året och driver ett fantastiskt mysigt hotell där jag får bo inatt. Jag är verkligen helt slut efter en 7 timmar lång spännande bilresa upp från Montevideo. Stella och jag mår bra även om det är otroligt varmt och jag fått blåsor under båda fötterna och bränt axlarna redan. Det blir nog bra det här :) nu somnar jag vilken sekund som helst.

Inte ok. (29/12, 02:45)

Alltså, det är någon som klipper naglarna på planet. Inte ok.

Snabbträff med Stella (29/12, 00:10)

Oj oj oj! Det är ju tillräckligt knöligt att bara hålla reda på sig själv när man är ute och flyger. Den här resan tvingar mig verkligen att skärpa till mig och hålla koll. På allt! I tumultet med den förtvivlade kvinnan som krälade sig ut ur första planet hamnade min väska i ett fack långt fram en bra bit ifrån mig så när jag skulle skynda mig allt jag hade för att komma till Stella sprang jag helt enkelt ifrån väskan. Hann en bra bit ända ut på nått rullband mot bagage utlämningen innan jag kom på det och rusade tillbaka. Jag var så snabb så jag hann inte ens bli panikslagen utan slängde bara ut väskan ur sitt fack och susade vidare. Först påstod killen i disken att jag checkat in två väskor och ingen hund men efter lite övertalning gick han med på att det ena kanske var en hund ändå. Jag fick sätta mig och vänta en stund sen kom en man rullandes på Stellas gigantiska bur på en liten vagn. Först var hon lite förvirrad men glad att se mig. Inte alls så där hysteriskt glad och speedad som jag trode att hon skulle vara utan mycket mer samlad. Hon var lite stressad till att börja med men blev väldigt snabbt som vanligt så vi tog en tur både inne på flygplatsen och utanför. Lite konstigt att de släppte ut oss utan någon som helst kontroll men jag tyckte det bara var skönt att få rasta henne ordentligt innan nästa långpass i buren. 

Nu sitter jag på flyg nummer två och längtar till att komma fram till ranchen och få träffa Marikka, Mimi och Bogie. Och alla hästarna såklart! Jag har varit så fokuserad på att få ordning på allt inför själva flygningen att jag inte hunnit tänka så himla mycket på hästarna. Det är alltså ca 16 st unghästar mellan 3 och 4 år som mest gått ute och ätit gräs som jag förstått det. De är alltså inte hanterade särskilt mycket men ska som jag uppfattat det vara insamlade och finnas på ranchen när jag kommer dit. Det hade varit coolt att få vara med och driva in dom också! Men det här blir nog tillräckligt spännande i sig :)

Hur hamnade jag här egentligen (28/12, 19:00)

Nej jag kunde inte läsa och hade inte ro att försöka sova så för att skingra tankarna passar jag på att skriva en liten sammnfattning av vad som hänt de senaste åren som lett till att jag sitter på detta plan idag. 

Det började egentligen redan 2010 med att jag inte allt trivdes med att sitta på kontor 8 timmar per dag. Så redan efter två månader på Scania började jag smida planer på att utbilda mig till ridlärare istället. Sagt och gjort, jag anmälde mig till ridledarutbildningen på Strömsholm sommaren 2011 och den hösten tog jag resten av mina semesterdagar till att gå hästskötarkursen på distans även den på Steömsholm. I samma veva fick jag i julklapp av min mamma att gå på kurs för att lära mig mer om hur man kan träna hästar på samma sätt som Monty Roberts gör. Jag hade sett Monty jobba när vi bodde i England och har sedan dess varit otroligt inspirerad och fascinerad av hans effektiva och sjyssta utbildningssystem så bättre julklapp kunde jag knappast tänka mig. Så parallellt med heltidsjobb på kontor började jag alltså utbilda mig både till ridlärare och Monty Roberts instruktör. 

Hela vägen till att bli ridlärare bestod av:

Ridledarutbildningen, 3 veckor sommaren 2011

Hästskötarkursen på distans, 15 veckor med kanske 6 träffar på Strömsholm hösten 2011? 

En massa plugg till hästskötarexamen

Hästskötarexamen, våren 2012

Pedagogik och ledarskap samt hästkunskapskurs på distans, samma upplägg som hästskötarkursen, totalt 30 veckor hösten 2012

Riddelen av SRL 2 (svensk ridlärare level 2), 15 veckor heltid på Strömsholm, våren 2013

Hela vägen till att bli certifierad instruktör bestod av:

5 st helgkurser, (även kallat introduktionskursen), hos Certifierad Monty Roberts instruktör Ann Lindberg, höst 2011- vår 2012

Självstudier och inskickande av filmer för att få feedback och hjälp på distans

Examen för introduktionskursen, hösten 2012

Fortsättningskurs i USA, (även kallad Advanced Course), 2 veckor hösten 2012

Självstudier och filmande igen

Examen för fortsättningskursen, hösten 2013

Praktik på Monty Roberts gård, uppdelat på 5 veckor hösten 2013 och 7 veckor i början av 2014

Certifierad Monty Roberts instruktör, april 2014

Under den sista delen av min praktik på Montys gård fick jag tillsammans med en till praktikant vara med och hålla i en introduktionskurs för elever från hela världen vilket var den absolut bästa upplevelsen på hela praktiken eftersom jag både fick jobba med hästar och instruera massor vilket jag tycker är hur kul som helst. Det var här jag lärde känna en viss familj som bor i Uruguay! Dottern Mimi var då 14 år och alla minderåriga elever var tvungna att ha med sig sin målsman för att fä vara med så Mimis mamma Marikka och Marikkas man Bogie var med och tittade och lyssnade större delen av kursen. Denna familj kommer ursprungligen från Tyskland men hade flyttat till Uruguay för ungefär 7 år sedan där de nu bedriver hotell och jaktverksamhet. De sa redan då att jag fick komma och hälsa på när jag ville vilket jag blev väldigt glad över och tänkte att om ett par år kanske det vore en kul resa att göra. Så åkte jag hem, hämtade min underbara valp Stella, jobbade på Karlshems gårds ridläger nästan hela sommaren och började sen jobba som ridlärare på Blåkulla gård i Västerhaninge och hade inte en tanke på Uruguay eller nått annat land heller för den delen. Tills jag fick ett mail, en sån där grå, regnig, usel höstdag får jag ett mail där Marikka frågar om jag inte vill komma till Uruguay nu i vinter då de har ett gäng unghästar som ska startas. Mitt första svar var ett nej då jag hade både jobb och hund så det gick ju tyvärr inte. Sen började jag kolla upp vad som krävdes för att flyga med hund och rätt snart kunde jag inte sluta tänka på Uruguay! Rätt som det var så var biljett bokad och nu sitter jag alltså på ett flyg mot Madrid där jag ska lasta ur och rasta och pussa på min lilla hund innan vi hoppar på nästa flyg mot Montevideo.

Så kan det alltså gå när man är lite äventyrligt lagd, inte tycker om att sitta på kontor och inte tycker om att tacka nej till spännande erbjudanden!

I väntan på incheckning

En port jag och mamma körde igenom på jakt efter en parkeringsplats inomhus. Det var helt fel väg och vi kom bara till ett gäng lastplatser men det gick ju att vända och köra ut genom porten igen :)

Försening (28/12, 18:30)

Jag brukar inte vara den som är stressad när jag flyger men det här med att ta med sig hund på resan är verkligen en påfrestande historia. Jag pratade med personalen ombord så fort jag klivit på för att få bekräftat att Stella faktiskt är på samma plan och det var hon som väl var. Killen som lastat henne sa dessutom att det gått bra och att allt var som det skulle. Jag var absolut sist att kliva på planet för jag satt och tänkte på annat en stund och kön hade ju varit så lång och de hade varit väldigt tydliga med att de bara tog rad 15-30 till att börja med och resten skulle vänta. Jag hatar verkligen att stå i kö när man lika gärna kan sitta och vänta på sin tur så jag satt lugnt kvar på min stol. Men de ropade liksom aldrig upp när övriga rader skulle få gå på och rätt som det var hade hela kön försvunnit! Jag hann märka det innan de behövde ropa efter mig i alla fall :) 

Efter en evighet i den iskalla tunneln ut mot planet stiger jag tillslut på och inser att det är det trängsta plan jag någonsin varit på. Stolsraderna var så nära varandra att jag blev lite smått klaustrofobisk och när jag dessutom insåg att jag varken fick fönsterplats eller plats mot gången utan inklämd mellan två vilt främmande passagerare höjdes pulsen ännu lite till. Så såg jag en helt tom rad och bad om att få sitta där vilket gick hur bra som helst. En pappa med en supersöt bebis kom också och satte sig, men med ett ledigt säte emellan kändes allt väldigt bra en kort stund. Plötsligt blev jag bedd att flytta tillbaka till min första stol, som nu var upptagen av en annan tjej, så jag skulle ta en annan plats för det verkade som att någon skulle ha den jag tagit ändå. Inte alls förvirrat. Denna någon visade sig vara en stackars vettskrämd förståndshandikappad ung kvinna som inte alls ville flyga. Trångt som det var och stark som hon verkade vara blev det minst sagt lite rörigt ett tag innan kvinnan helt enkelt kröp ända fram till dörren där vi kom in och liksom puttade flygvärdinnorna och mig lite framför sig. Tillslut blev det väl bestämt att hon skulle få kliva av. Vid det laget hade planet redan börjat köra mot startbanan eftersom vi redan var försenade, men vi fick alltså vända, släppa av den vettskrämda kvinnan och hennes ledsagare och vänta på att deras väskor skulle lastas av. Jag led verkligen med sen stackars spanska kvinnan och den hon reste med som verkade vara hennes mamma. Hur skulle de komma hem? Ta tåget? Och samtidigt blev jag ännu lite mer stressad av att veta att all försening innebär att Stella får ännu mer tid i buren. Men nu är vi i luften i alla fall. Och mat har fått i mig tack vare att jag fick lite Euros som morfar hittade i sitt kassaskåp :) Tack för middagen morfar! Nu ska jag försöka läsa lite, eller sova, men jag tror det kan bli svårt att hitta nån bekväm sovställning i det här ultratrånga plan.

 

Snön och kylan är snart utbytt mot sol och värme!

Väntar på att få boarda planet och hoppas att min lilla fina Stella har det bra med lastgubbarna. Det gick hyfsat smidigt att checka in och vi var ute en vända precis innan jag skulle skicka ner Stella i hissen för specialbagage. Då kommer jag på att jag måste ta av hjulen på buren så jag lägger den glatt ner på sidan och börjar mecka. Supersmart och vattnet som hon hade i sina vattenskålar rann ju mest ut på golvet. Bara en liten pöl i botten av buren!!! Nu hade jag fryst vatten i skålarna med det hade ju hunnit Tina en del så det var bara att springa iväg och hämta papper. Men tog jag tillräckligt med papper?! Nej såklart inte så mamma fick springa en vända till medan lastkillen blev mer och mer irriterad för att vi inte satte in hunden i buren. Stella stod så lugnt och tittade på och undrade förmodligen vad tusan jag höll på med. Så fick hon en puss och en kram så var det dags att säga hej då på en stund. 

Nu dröjer det kanske ett tag till jag får internet igen men sen kommer mer info om hur flygningen går!

3kg för mycket!

Nu när jag äntligen har packat klart så väger väskan 3 kg för mycket!!! Måste sov nu men imorn blir det gallring bland alla viktiga prylar jag valt ut.

Snabbvisit på Karlshem

Idag hade jag massor av saker att hinna med! Skrev en lista sent igår kväll över vad jag behövde handla, typ plåster, strumpor, avmaskningsmedel och en mjuk pärm, plus att jag behövde kopiera ett par papper. Men det skulle bli helt omöjligt att hinna med eftersom jag skulle hämta min rundpaddock från Blåkulla (ridskolan där jag jobbat nu i höst) och köra ut bil och släp till Karlshem just idag. Detta lilla dilemma löste sig väldigt smidigt eftersom jag har en sån fantastisk mamma som fick rycka in och rädda situationen :) Allt på listan hann hon med medan jag tvättade bil, åkte färja till Ekerö och åt våfflor med Aud och Ingrid! Det är nått särskilt med den gården och alla människor som är där. Nästa inlägg måste verkligen bli en uppdatering av vad jag haft för mig senaste året. Karlshem är i alla fall ett supermysigt stall där jag jobbade på ridläger i somras och till sommaren blir det en favorit i repris. Jag bara älskar ridläger!

Stella var lika glad att se Aud som jag var. Men jag hoppade över att pussa henne över hela ansiktet som Stella gjorde ;)

Nu sista rycket med resväskan. Inatt ska den stängas!

Mellandagar och resfeber!

Den 28:e närmar sig med stormsteg! Det vore att ljuga att säga att allt är lugnt och att jag har stenkoll på allt. Jag har irrat runt på mellandagsrean både igår och idag för att få tag i extragrejer jag plötsligt kommer på att jag behöver och jag är så dålig på att shoppa snabbt och fatta snabba beslut så jag blir alldeles matt varje gång jag inser att jag behöver köpa något mer. Packningen är alltså det jag kört fast på mest. Vad ska man ta med sig när man ska till Uruguay? Och vara borta i tre månader. Och det kommer vara 14 mil till närmsta affär! Nån som har några supertips på vad man inte får glömma när man ska ut på långresa? Solkräm står högst upp på min lista eftersom jag tål sol ungefär lika bra som fiskar tål luft. Annars brukar jag försöka lugna mig med att "Man kan ju faktiskt köpa nytt om man glömmer nått", men det känns lite krångligt i det här fallet. Får dubbelkolla packningen ett par gånger till innan jag stänger igen väskan helt enkelt. 

Nu ska jag oja mig lite mer över nått annat viktigt jag måste få ordning på. Kanske Stellas försäkring till exempel! Jag har fått ordning på alla papper för henne, utom just försäkringen vilket är typ det viktigaste. Får bli ett helt eget inlägg om alla förberedelser med att ta med sig en hund ända till Uruguay. Det har inte känts så särskilt krångligt men när jag lägger ihop allt inser jag ändå att det varit ett rätt stort projekt.

Hur som helst, lugnande och peppande kommentarer uppskattas. Snart far vi!

Ni har hittat rätt!

Inom kort kommer jag väcka liv i bloggen och skriva om mitt äventyr i Uruguay (för er som hängt med sen tidigare, det räckte tydligen inte med resan runt jorden förra året...). Jag kommer skriva om:

Vad jag gjort sen jag skrev sist, (den korta versionen)
Resan dit, planet lyfter 28/12
Att ta med hund på resan!
Hästar :)
Hästträning
Kanske några spanska fraser jag lär mig på vägen?
Livet med hund i Uruguay
Lite hundträning också kanske?
Ridning
Och andra spännande saker som lär dyka upp på vägen :)
Hemresan, planet landar i Sverige 27/3

Om ni varken gillar hästar, hundar eller spanska fraser räcker det att ni gillar mig för att följa bloggen :) Jag ska göra mitt bästa för att hålla alla läsare intresserade och jag ska försöka lägga upp massvis av bilder också, beror kanske lite på hur bra internet som finns på ranchen. Lämna gärna en kommentar då och då så jag ser att ni är med mig på resan!

Ska bli kul att dokumentera detta smått galna äventyr. Jag ska alltså tämja vildhästar i Uruguay. Ja, ni hörde rätt.

// Sara och Stella :)