Ja ni läste rätt! Vi har åkt in i Kanada, utan papper. När vi åkte till försäkringsbolaget som vi gör nästan varje dag hade det som vanligt inte kommit någon post till oss med de viktiga dokumenten som skulle styrka att bilen verkligen är försäkrad även i Kanada. Då föreslog jag lite optimistiskt att vi skulle dra till gränsen ändå! Det värsta som kunde hända var ju att vi fick vända. Jag tyckte att det var en jättebra idé just då och pappa var inte särskilt svårövertalad. Vi kände oss rätt klara med Anchorage och att hänga kvar en helg till kändes inte alltför lockande. Vi hann inte jättelångt norrut innan jag började tvivla på om det var en så bra idé ändå. Det skulle ta minst 7 timmar till gränsen och vägen var väldigt slingrig både i höjd och i sidled så jag mådde lite smått illa. Det skulle inte bli roligt att köra tillbaka hela vägen imorgon. Stämningen var blandad, lite hungriga och lite irriterade och oroliga men samtidigt var det lite mer spännande än att ligga på en filt och spela kort så vi körde helt enkelt på. Så kom vi tillslut till gränsen strax innan 9, men ingen passkontroll syntes till. Vi körde en hel halvtimma innan vi kom till kontrollanten som frågade oss vart vi skulle, vart vi kommer ifrån, vems bilen var, när vi skulle åka hem igen och vad vi skulle öra med bilen då. Så kollade han lite snabbt på våra pass och lät oss åka vidare! Han ville inte se nått papper alls om bilen!!!! Kanske var det för att det var lördag kväll och killen var lite slapp, eller så skulle vi ha provat det här på en gång! Jag bil tro att vi bara hade väldig tur och att de där papprena vi inte har faktiskt behövs egentligen. Hur som helst är både jag och pappa överlyckliga över att ha tagit oss in i Kanada och kör nu så länge vi orkar innan vi slår läger. Det kommer bli spännande för det är så mycket mygg att vi måste försöka fälla stolar, bädda och stuva om alla väskor utan att kliva ur bilen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar