Vi har försökt vara duktiga, det har vi verkligen. Jag stretchade en dag och fick så ont i höften att jag blev lite halt dan efter. Pappa vaknade med ont i ena knät och gick och la sig med ont i det andra. Nästa dag var det han som hade ont i en höft. Så bestämde vi oss för att inte äta efterrätt varje dag och så gick vi helt plötsligt på två promenader på en och samma dag! Detta var tydligen mer än jag klarade av. Jag kände mig först ung och pigg och som om jag skulle klara vad som helst, men på en natt var min spänst som bortblåst. Jag vaknade inte med min 27åriga kropp utan med en 77årings kropp, minst! Jag vet inte vad det var men ryggen värkte som om nån slagit mig med ett basebollträ strax under skulderbladen. Det blev ingen promenad igår och idag vaknade jag ännu stelare till min stora förskräckelse. Det går fort utför när man är 77 tänkte jag. Men så framåt kvällen är jag helt plötsligt lite mer rörlig igen. Hoppas en natts sömn gör mig pigg igen och inte ännu ett år äldre.
Förutom dessa krämpor har jag även hunnit ha en mindre böld på halsen som jag trodde skulle ge mig blodförgiftning, den är nu utläkt. Vi har även hunnit bo på en sunkig camping och badat på ett ännu sunkigare äventyrsbad. Vi har inte fått papprena vi väntar på!!! Och vi tränar varje dag på att tänka positivt. Jag är rätt bra på det tycker jag faktiskt :)
Bilderna lyser med sin frånvaro. Kanske lägger jag upp en hel hög imorn.
Tråkigt att det tar sån tid med försäkringen men jag håller tummarna att det skall ordna sig uffe
SvaraRadera