Att-göra-listan

Jag älskar min att-göra-lista! Den tar aldrig slut men ändras hela tiden och flyttar från papper till papper oftast baksidan av nått gammalt kuvert. Just nu står det bl.a. att jag ska blogga då jag gör så snällt som jag blir tillsagd så jag ska få stryka en sak på listan. Läste igår ett långt blogginlägg på en sida som heter ooomf om just att-göra-listor och att man bara fick ha tre saker per dag att göra. Därför ska jag nu uppdatera min långa lista och sortera aktiviteterna tre och tre. Sen far jag hem till Mamma för ett tidigt Julfirande :)

Påhitt på sistone

Jag har hittat på en hel del sen jag kom hem från USA. Jag har bara inte kommit mig för att skriva om det. Här kommer en liten sammanfattning.

Halv åtta hos mig och sen även hos Cecilia!

Jag tvingade Sofie och Olivia att göra en förmiddagsutflykt till Bergtorp för att klappa på hästrna. Olivia var kanske inte så förtjust som jag hade hoppats men det var en trevlig utflykt ändå.

Halloween firades en vecka för sent men var lika festlig för det!

Sofie och Olivia bjöd på lasagne som de lagat tillsammans. Kvällen avslutades med Askungen på film!

Mamma och jag gick på eftermiddagsbio en söndag efter besök hos min fina mormor och morfar. Vi hann även med en snabb sväng på IKEA och mamma var alldeles förskräckt över hur många människor som var där.

Bilen gick inte igenom besiktningen men efter ett par justeringar av bromsarna gick det tillslut vägen. Inte långt därefter gick avgasröret av!!! Jag hittade kantareller vid sidan av vägen oc fick god lunchmacka. Två dagar senare var det dags för punktering. Pappa hjälpte mig med samtliga bilhaverier och jag fick betala dyra pengar för alla delar som behövdes.

 

När bilen var på lagning skulle jag åka buss men innan jag hann till busshållplatsen kom den här gubben till min räddning! Bästa chauffören jag kan tänka mig :)

Mamma och jag tog med Oliven till Wijbacken. Hon älskar inte när det är många tanter men om de kommer en i taget går det bra.

Samarin vänjer sig vid spolspiltan. 

Samantha i sitt nya fina täcke! Helt och rent än så länge :)

Samantha blir ridhäst och gör ett fantastiskt bra jobb! Nästan lika bra som Jessi som vågade vara först upp :)

Just nu är jag galet förkyld men ser fram emot en dag på ridskolan imorgon där jag ska hålla lektioner från morgon till kväll :) Hoppas rösten håller bara. Sist jag stod i ridhuset med snorig näsa tappade jag rösten helt och hållet! Men då avslutade jag i och för sig dagen med 25årsfest där jag knappast vilade stämbanden...

11/10, 13.30 - Sista dagen för den här gången

Jaha. Nu har det redan gått fem veckor och första delen av min praktik på Flag is up farms är över! Jag har haft otroligt roligt men har aldrig varit så glad över att vara på väg hem :) Jo förresten, när jag var hästskötare i frankrike ville jag hem rätt fort... men det här är i alla fall det längsta jag varit borta hemifrån på en rolig plats och velat åka hem. Alla andra gånger jag rest nånstans har jag inte hunnit känna mig färdig men nu är jag helt klart redo att fara tillbaka till underbara Sverige. Olivia måste påminnas om vem jag är, jag vill äta god svensk mat och såklart träffa alla mina andra viktiga människor! Kompisar, familj och lite mer hästar såklart :) 

Samtidigt som jag är jätteglad att åka hem ser jag fram emot att komma tillbaka ill Flag is up för del två. Jag tror det var en bra idé att dela upp praktiken så jag hinner smälta det hela lite och kan jobba lite på egen hand hemma emellan.

Det jag har hunnit med hittills är att vara med och undervisa på Intro Exams och Advanced Course, observerat och hjälpt till på Horse sense for Soldiers, (en tredagars upplevelse för krigsveteraner med PTSD) och jobbat med ett gäng olika hästar som varit på gården av olika anledningar. Ett par av de roligaste hästarna jag fått jobba med var de små ohanterade quarterhästarna som användes på Advanced Course där eleverna fick hjälpas åt att vänja hästarna vid grimma, lära dem att ledas och hanteras och slutligen fångas i hagen. Vi fick även chans att undervisa lite mer på egen hand när de här hästarna tränades vilket var riktigt kul. Jag ser verkligen fram emot att hålla egna kurser snart!

Förutom jobbiten har vi haft massor av andra roliga saker för oss. Vi har tex hunnit se ett stort antal filmer, ätit ännu fler förpackningar med glass (det är synd att vi inte sparade alla och byggde nån galen pyramid av dem, den hade varit grym), crazy shoppat på TJ-Max (kanske världens bästa affär), ridit på stranden, ätit världens godaste ribs, varit barbecues x2, varit på middag hos Nance och Jim x2 och ätit oräkneligt många caramel apples. Hur jag ska klara mig utan dessa himmelskt goda äpplen är en gåta. Jag måste kanske laga mina egna caramel apples. Ja så måste det bli.

Just nu sitter jag på ett tåg på väg mot LAX och är helt plötsligt hungrigare än någonsin. Måste nog ta en sväng förbi bistron.

9/9, 18.30 - Internship

Idag var första dagen på mitt internship här på Flag is up farms. Detta betyder alltså att jag blev godkänd på examen! Hela förra veckan var helt galen och jag har inte återhämtat mig från stressen än. De teoretiska delarna som vi hade dag tre och fyra kändes hur bra som helst. Jag gillar ju att skriva prov hur konstigt det än låter och min muntliga presentation gick precis enligt plan. Vi avslutade hela examen med ett slags utvecklingssamtal med Monty och instruktörerna och Monty började med att säga att han var väldigt nöjd med min presentation, men det skriftliga provet hade jag fått väldigt låga poäng på vilket han tyckte var konstigt. Det tyckte jag med! Jag fattar fortfarande inte vad som blev fel där för jag tyckte att jag kunde svaret på alla frågorna och skrev varenda minut av de tre timmar vi hade på oss. Maya sa att hon kanske hade varit lite hård när hon rättade men hon hade varit lika hård mot alla. Jag tror att hon missat en sida när hon la ihop poängen eller nått ;) Ska försöka kolla upp detta närmare imorn. Inte för att det spelar så stor roll eftersom jag blev godkänd ändå men jag måste se vad hon tyckte fattades. Jag fick även låga poäng på den första praktiska delen, att göra Join-Up, lägga på första sadel och långlina en unghäst. Jag fick ju på sadeln och allt men jag var tydligen inte tillräckligt smidig och effektiv när jag jobbade med utrustningen. Vid det här laget var jag ganska säker på att jag inte skulle bli godkänd utan att jag skulle behöva göra om just det momentet men sen visade det sig att jag var godkänd trots allt, bara att jag måste öva så mycket jag kan både här på Flag is up, hemma och på Flag is up igen när jag kommer tillbaka för andra delen av mitt internship. Om allt detta övande går bra och de tycker att jag utvecklats tillräckligt finns det en chans att jag blir certifierad Monty Roberts instruktör, men det känns inte som det viktigaste just nu. Nu vill jag bara jobba med massor av hästar för att få mer rutin! 

Här är en bild på Chloe, min projekthäst som jag ska jobba med de närmsta två veckorna. Hon är hur gullig som helst att jobba med och försöker verkligen lista ut vad man vill att hon ska göra :)

Utmattad

Dag två av examen är avklarad och utmattad ligger jag nu i soffan och försöker läsa på lite inför morgondagens skriftliga prov. Det går sådär. Alla mina krafter är slut efter dessa två dagar. Det är en lite märklig situation att sättas på prov med en oinriden häst som aldrig haft sadel på sig och så ska man hålla adrenalinet nere och jobba med den här hästen i en examination ledd av självaste Monty Roberts. Jag tror att jag hanterade det mesta bra men jag kan även se saker som jag kunde gjort lite annorlunda. Hur som helst så kom sadeln på och hästen tömkördes i båda varv inom ca trettio minuter. Dagen bjöd på hantering av ohanterade hästar och även om det gick bra för min grupp och vi fick visa att vi har koll på hur man jobbar med hästarna i fållan är jag nu tröttare än jag varit på länge. Strax efter åtta bara och jag måste nog släpa mig till sängen snart! 

Hoppas i alla fall att det gott bra på de här två första momenten och att det skriftliga provet imorn och presentationen på fredag går bra.

God natt. 

Söta hundar som ville ha mat. Det fick de :)

Komadag

Japp, ibland har man sånna där dagar när man inte får något gjort, man tar en två timmars tupplur på eftermiddagen, man äter gott, latar sig och mår lite dåligt över att man inte pluggat sådär hysteriskt och intensivt som man planerat. Men men, jag kommer säkert inte kunna sova inatt efter min komatupplur i alla fall så då kanske jag är lite effektivare.

Gårdagen var i alla fall händelserikare med westerntävlingen vi var på, men det hysteriska pluggandet uteblev då med.

Upptagen

Ja, jag är minst sagt upptagen. Med det bästa som finns i och för sig, men det innebär att det finns väldigt lite tid och energi över till att skriva om allt fantastiskt jag får vara med om!

De två veckorna på Valley View Ranch flög förbi fortare än fortast. Jag fick den där konstiga känslan som jag alltid får när nått roligt har hänt, som när man var liten och sommarlovet var slut och det å ena sidan kändes som att lovet gått så galet fort samtidigt som det var evigheter sen själva skolavslutningen.

Jag kom snabbt in i rutinerna på gården med fodring klockan 8, mockning av hagar, fylla på vatten till alla hästarna och sen fodring igen typ vid fem. Hästarna fick bara mat två gånger om dagen och de flesta fick en kaka alfalfa hö per mål, alltså lusern om jag förstått det hela rätt. Inget vi skulle ge som enda fodermedel till våra hästar i Sverige direkt, och två kakor per dag kändes inte som särskilt mycket, men hästarna såg inte ut att lida. De flesta gick i och för sig bara i hagen och utförde inget särskilt arbete och jag anser att de var pigga och välmående, men det kändes ändå lite skumt.

Eftersom vädret är helt hysteriskt varmt i Kalifornien anpassade jag mitt schema för att jobba med hästarna efter solen. Jag klev upp klockan 7 och passade på att jobba med en häst i rundpaddocken innan vi fodrade, sen hann jag jobba en häst till efter mockning och vattning. När häst nr 2 var klar var klockan runt 11 och det var helt plötsligt för varmt för att vistas utomhus så jag gick helt enkelt in och kom inte ut förrän fodringsdags vid kl 5. Jag var helt chockad över hur länge värmen höll i sig på dagarna, medan morgonen och kvällen var sval och behaglig. Medan jag inne i huset hade jag massor med tid att skriva på min presentation som ska hållas nästa vecka på examen och jag filar på den än. I 30 minuter ska jag prata och ämnet vi blivit tilldelade är "Hur Join-Up och Monty Roberts träningsmetoder skulle kunna gynna valfri befintlig hästbranch". Jag valde såklart att skriva om ridskolor vilket passar rätt bra nu när jag precis är färdig med min ridlärarutbildning. Känns som att jag har fått ihop det hela, men det kommer ju bli rätt nervöst att presentera allt för Mr Monty Roberts himself! Men det är en vecka kvar till dess.

Jag hann i alla fall jobba med en hel del hästar på rescue ranchen som jag vande vid plastpåsar, gick över presenningar med, la på första sadel på en och andra sadel på ett par, övade tömkörning och tränade i Duallygrimman (en träningsgrimma som lär hästen genom motstånd och eftergift, supereffektiv när man t.ex. ska lasta i hästtransport eller lära en häst stå still).

Två veckor gick som sagt hur fort som helst och helt plötsligt var det dags att åka ner till Solvang där ännu mer förberedelser inför examensveckan väntade. Pappa kom upp från San Diego med bilen och vi körde ner till Solvang tillsammans där jag satte honom på en buss till flygplatsen. Jag måste erkänna att jag var lite avundsjuk på att han skulle få åka hem. Det här är ju världens coolaste resa och jag har hur roligt som helst mest hela tiden, men jag längtar hem lite också. Mest till den fantastiska Olivia tror jag. Jag skypade med Mamma och Olivia för ett par dagar sen och då undrade hon först mest var hennes morfar var. Sen efter en liten stund sa hon "Jag har träffat dig en gång hos morfar" En gång?!! Herregud, ungen har börjat glömma vem jag är! Att jag faktiskt är hennes fantastiska moster Sara. Vi har inte bara träffats en gång, vi träffas typ varje vecka! Men är man tre år och ens moster åker bort i tre månader så är man inte riktigt färsk i minnet längre... Jag måste hem snart alltså.

Hur som helst så har jag nu varit i Solvang i snart en vecka och åker in till Flag is Up Farms varje dag för att träna inför examen. Vi har fått mycket tid i rundpaddocken och fått göra många Join-Ups och lagt på många sadlar så vi ska vara så förberedda som vi bara kan inför vad som komma skall. Examen sträcker sig över fyra dagar då vi kommer att göra Join-Up, lägga på första sadel och tömköra en oinriden häst var. Sen kommer vi i grupp jobba med ohanterade hästar som vi ska sätta på grimma och leda och eventuellt vänja vid plast eller lyfta fötter på och sist men inte minst har vi ett tretimmars skriftligt prov och den muntliga presentationen. För att avsluta det hela kommer vi ha individuella samtal med Monty för att diskutera hur det hela har gått. Kommer bli minst lika galet som examensdagarna på Strömsholm för SRL II.

Nu är det bäst att jag går och lägger mig så jag är skärpt imorgon, näst sista träningsdagen. I helgen är vi "lediga". Då ska jag bara våndas över min presentation och läsa på inför det skriftliga provet... Och åka och kolla på westerntävling där några av våra instruktörer ska vara med :) Kommer bli grymt! Men just det, nu det sova som gäller.

16/8, 15.15 - Rapport!

Vi nådde mitt mål King City i lördags där vi tog in på motel och åt en god middag som avslutning på vår gemensamma resa! Det kändes lite konstigt att en del av resan var över samtidigt som kanske den största delen av resan precis skulle börja för mig.

På söndagen for vi runt och handlade det sista jag behövde, typ lite mat och solkräm och sen åkte vi till Valley view rescue ranch equestrian center. Jag var så nervös att jag mådde lite illa och undrade vad jag hade gett mig in på. Vi körde bara lite vilse, men när vi väl kom fram blev vi väl mötta av Marlene som driver gården. Hon visade mig mitt rum och vi satte oss ned och pratade en liten stund innan det var dags för Pappa att åka vidare till San Diego för att försöka hitta en plats för bussen när den väl kommer till Los Angeles. Ska försöka hålla er uppdaterade om det när jag vet mer om hur det går.

Det kändes superspännande att äntligen vara tillbaka bland hästar igen även om det kändes lite trist att säga hej då till pappa. Alla här är trevliga och så, men tyvärr skvallras det massor och snackas en himla massa skit om allt och alla så man blir lite matt ibland. De har 35 hästar på gården just nu, men hästar kommer och går lite nu och då. Jag får massor av träning på precis det jag behöver träna på inför examen och jag börjar känna att det faktiskt är möjligt. Jag blev inbjuden till examen i förrgår så om jag vill är jag välkommen. Jag ska bara jobba lite mer med hästarna här innan jag helt säkert tackar ja! Man har typ bara en chans på sig, skiter det sig kan det vara kört för alltid. Lite hårt, men det är så det är.

Hoppas ni har gillat att följa pappas och min resa och nu hoppas jag att jag kommer att fortsätta skriva om min hästresa också och ni som vill får gärna följa den med :)

Nu ska jag skriva en presentation till examensveckan!

7/8, 14.30 - Tillbaka i USA!

Kanada var fint men med tidsbegränsningen så här i slutet av resan fick det räcka med ett par dagar i det vackra landet. Kanotresan vi tänkt ta idag blev inställd på grund av otroligt kallt väder samt att vi inte vågade stänga av motorn på bilen när den väl startat eftersom vi råkat glömma tändningen på hela natten och bilen inte gick att starta... En vänlig själ på campingen kom med ett startagregat så bilen kom i gång men då fick centrallåset ett nervöst sammanbrott och låste och låste upp dörrarna helt hysteriskt så länge vi inte körde över 100km/h. Vi hoppade alltså över paddlingen och for vidare söderut mot USA och nu har vi precis passerat gränsen hur smidigt som helst.

Jag ser mer och mer fram emot att komma till hästgården Valley view ranch equestrian center i King City och pappa längtar efter att träffa våra gamla kompisar Sandy och Denise och bussen förstås :) 

Innan pappa lämnar av mig på ranchen har vi en del saker vi måste hinna med. Jag måste köpa kläder som passar på en ranch! Typ jeans och en ridhjälm. Pappa behöver köpa en kamera eftersom vi bara använt min hittills och i te tänkte på att pappa kanske skulle haft med sin egen också ändå eftersom vi inte skulle vara tillsammans på slutet av hans semester. Och sist men inte minst måste vi åka över Golden Gate bron! Det kommer bli grymt. 

Solen skiner, utsikten är som vanligt fantastisk och vi är på rätt sida gränsen!

6/8, 21.30 - Sjöarnas sjöar

Åh det är så vackert i Kanada! Igår såg vi hela tre stycken björnar vid två olika tillfällen och tre stycken älgar även de vid två tillfällen och idag såg jag två bergsfår och i förrgår såg vi två örnar med vitt huvud och vit stjärt (Bald Eagle heter de på engelska men vet inte säkert det svenska namnet). Idag har vi även sett en fantastiskt fin sjö, Lake Moraine, som är alldeles turkosblå med branta berg på ena sidan och grizzlybjörnsskog på andra sidan. Man får inte ens promenera två och två i skogen utan man måste hålla ihop i grupper om fyra minst. Vi nöjde oss med att promenera längs vattnet oh imorn ska vi paddla lite hade vi tänkt, men då blir det på nästa fantastiska sjö, Lake Louise. Vi har inte sett de. Än i och för sig men jag är alldeles säker på att den är minst lika fantastisk. Något som inte är fyllt så fantastiskt är dagens väder. Det har mest varit grått och regnigt och bilen läcker lite så det finns risk att jag vaknar med blöta fötter... Hoppas på bättre väder imorn och att kanoten inte välter. Vattnet är inte särskilt varmt, alls.

3/8, 23.45 - CANADA!!!!!!!!

Ja ni läste rätt! Vi har åkt in i Kanada, utan papper. När vi åkte till försäkringsbolaget som vi gör nästan varje dag hade det som vanligt inte kommit någon post till oss med de viktiga dokumenten som skulle styrka att bilen verkligen är försäkrad även i Kanada. Då föreslog jag lite optimistiskt att vi skulle dra till gränsen ändå! Det värsta som kunde hända var ju att vi fick vända. Jag tyckte att det var en jättebra idé just då och pappa var inte särskilt svårövertalad. Vi kände oss rätt klara med Anchorage och att hänga kvar en helg till kändes inte alltför lockande. Vi hann inte jättelångt norrut innan jag började tvivla på om det var en så bra idé ändå. Det skulle ta minst 7 timmar till gränsen och vägen var väldigt slingrig både i höjd och i sidled så jag mådde lite smått illa. Det skulle inte bli roligt att köra tillbaka hela vägen imorgon. Stämningen var blandad, lite hungriga och lite irriterade och oroliga men samtidigt var det lite mer spännande än att ligga på en filt och spela kort så vi körde helt enkelt på. Så kom vi tillslut till gränsen strax innan 9, men ingen passkontroll syntes till. Vi körde en hel halvtimma innan vi kom till kontrollanten som frågade oss vart vi skulle, vart vi kommer ifrån, vems bilen var, när vi skulle åka hem igen och vad vi skulle öra med bilen då. Så kollade han lite snabbt på våra pass och lät oss åka vidare! Han ville inte se nått papper alls om bilen!!!! Kanske var det för att det var lördag kväll och killen var lite slapp, eller så skulle vi ha provat det här på en gång! Jag bil tro att vi bara hade väldig tur och att de där papprena vi inte har faktiskt behövs egentligen. Hur som helst är både jag och pappa överlyckliga över att ha tagit oss in i Kanada och kör nu så länge vi orkar innan vi slår läger. Det kommer bli spännande för det är så mycket mygg att vi måste försöka fälla stolar, bädda och stuva om alla väskor utan att kliva ur bilen.

2/8, 23.15 - Hälsoresan fortsätter

Vi har försökt vara duktiga, det har vi verkligen. Jag stretchade en dag och fick så ont i höften att jag blev lite halt dan efter. Pappa vaknade med ont i ena knät och gick och la sig med ont i det andra. Nästa dag var det han som hade ont i en höft. Så bestämde vi oss för att inte äta efterrätt varje dag och så gick vi helt plötsligt på två promenader på en och samma dag! Detta var tydligen mer än jag klarade av. Jag kände mig först ung och pigg och som om jag skulle klara vad som helst, men på en natt var min spänst som bortblåst. Jag vaknade inte med min 27åriga kropp utan med en 77årings kropp, minst! Jag vet inte vad det var men ryggen värkte som om nån slagit mig med ett basebollträ strax under skulderbladen. Det blev ingen promenad igår och idag vaknade jag ännu stelare till min stora förskräckelse. Det går fort utför när man är 77 tänkte jag. Men så framåt kvällen är jag helt plötsligt lite mer rörlig igen. Hoppas en natts sömn gör mig pigg igen och inte ännu ett år äldre.

Förutom dessa krämpor har jag även hunnit ha en mindre böld på halsen som jag trodde skulle ge mig blodförgiftning, den är nu utläkt. Vi har även hunnit bo på en sunkig camping och badat på ett ännu sunkigare äventyrsbad. Vi har inte fått papprena vi väntar på!!! Och vi tränar varje dag på att tänka positivt. Jag är rätt bra på det tycker jag faktiskt :) 

Bilderna lyser med sin frånvaro. Kanske lägger jag upp en hel hög imorn.

28/7, 21.00 - Hälsoresan

Alaska är så fint! Igår stannade vi på en supermysig camping precis vid en sjö. Vi hade knappt några mygg alls, sol långt in på kvällen och en väldigt fin solnedgång som avslutning. Vi har varit lite slappa de senaste dagarna och legat på en filt och spelat kort och läst, kört lite bil, varit på bilmuseum och tittat i affärer. Bästa affären hittills var en gigantisk second hand bokaffär där jag gick och bläddrade i böcker hur länge som helst medan pappa satt och läste om hur man bygger hus. Jag köpte en bok om hur man håller sig väl med björnar och en bok om kortspel. Efter att ha läst lite i björnboken kände jag mig tvungen att köpa en björnbjällra som ska skrämma bort björnarna när man är ute och går, efter det har vi inte varit ute och gått en enda gång. Imorn kanske :) Kortspelsboken var ytterst nödvändig eftersom jag tagit med mig en kortlek men uppenbarligen glömt alla kortspel jag någonsin kunnat så lite spelregler behövdes helt klart. Vi har spelat 31, crazy eights och rummy hittills men jag är inte helt nöjd. Jag vet ju inte vad jag letar efter men nått spännande kortspel som funkar för två. Nån som har nått tips? Hur spelar man vänd tia? Det har jag för mig att jag gillade. Eller hej knekt? Men då kanske man behövde vara fler?

Förutom våra lata aktiviteter äter vi god mat och ordentligt med efterrätt så det är knappast nån hälsoresa. Men det sa vi ju aldrig att det skulle vara heller.

25/7, 22.30 - Eagle river camping

De har så coola namn alla campingarna! Vi har inte sett nån örn i och för sig, men de lär ju vara här nånstans.

Vi glider runt här i Alaska i väntan på ett försäkringsintyg för bilen som ska vara giltigt i Kanada men det tar längre tid än vi räknat med. Hur skulle vi kunna veta att man behövde ett sånt intyg?! Vi hade ju kunnat göra lite mer research innan vi for förstås, men då var vi så hiskeligt upptagna både pappa och jag. Jag med att bli ridlärare och pappa med att få klart bilen som vi skulle köra i vilket kändes rätt viktigt :) Det fanns liksom inte så mycket tid över till att kolla upp väsentlig fakta som hur vi skulle ta oss vidare från Alaska. Vi hoppades ju att vi bara skulle kunna hyra en bil och sen skulle det va bra med det, men så lätt var det alltså ute. Att köpa en bil och fixa försäkring gick ju jäkligt smidigt men den lilla detaljen att Kanada ligger i vägen ställde ju uppenbarligen till det. 

Det är otroligt vackert här i Alaska så det är ju egentligen ingen större fara, men sen hade jag ju tänkt att jag skulle hinna ner till Kalifornien till den 12:e Juli så jag hinner träna lite inför examen för kursen jag gick hos Monty Roberts förra året, men det kan nog hända att jag inte hinner träna tillräckligt. Oavsett om vi hinner till den 12:e eller ej. Hur som helst vill jag vara på den där rescue farmen så länge jag kan innan jag måste åka hem (när visumet går ut), plus att vi inte vill ha så bråttom som vi hade i Ryssland så det vore kul om vi kom vidare på resan hyfsat snart ändå.

Håller tummarna för att intyget blir klart typ imorgon!

23/7, 23.45 - Black bear camping

Oj oj oj vilken dag!!! Sjukt nöjd med vår prestation vid bergsbestigningen idag. Vi åkte mot Flattop Mountain efter en snabb frukost på hotellrummet, packning och utcheckning. Vi tänkte att vi kunde köpa lite dricka och nån macka vid botten av berget där det skulle finnas parkering och säkerligen någon kiosk för hungriga vandrare men icke! Det var bara att vända tillbaka och köra till närmsta mack för att skaffa vatten. Vi hittade dock nått ännu bättre, ett Mc Donalds, så vi passade på att äta lunch på en gång så vi skulle orka med vandringen. På detta Mc Donalds fick man 30 minuter på sig att äta och lämna byggnaden. Det fanns en tydlig skylt som vänligt men bestämt om detta och vi var lydiga och gick därifrån så vi vet inte vad som händer om man sitter för länge. Slänger de ut en för hand eller öppnas en lucka i golvet? Hur som helst for vi upp till berget igen förberedde oss med solkräm, vatten, kamera, keps och solbrillor i väskan och satte fart mot toppen. Själva leden började med en mycket brant trappa följd av en mycket brant och knöglig grusväg. Efter ca 20 meter hade både jag och pappa svårt att andas och att prata och andas samtidigt var väldigt svårt! Jag tänkte, vi behöver kanske inte gå ända upp ändå, det vore ju synd om nån av oss tuppade av eller fick fel på hjärtat på vägen! Men, ganska snabbt vande vi oss vid att röra på oss för egen maskin och våra kroppar kom plötsligt ihåg hur det fungerar när man inte sitter i en bil och vi pinnade på i hyfsat rask rakt uppåt. Med lite vätskepauser och tid att titta på utsikten och fotografera tog vi oss upp på ungefär 1,5 timma. Sista biten var rätt tuff, riktigt brant med lite läskigt lösa små och mellanstora stenar som man kunde råka sätta i rullning och på vissa ställen klättrade vi med både händer och fötter. Som tur är är vi riktiga bergsgetter pappa och jag så det gick hur bra som helst :)

Vandringen ner för berget var minst lika ansträngande som vägen upp och lår, knän och fotleder blev rätt matta men nöjdheten av att ha bestigit ett berg gjorde att det kändes väldigt mycket lättare att stå ut med lite värk. 

Efter bergsbestigningen åt vi en supergod middag på en riktigt amerikansk restaurang med saloondörrar, träinredning och en full tant som skrattade så man blev lite rädd. Sen hoppade vi in i bilen och åkte söderut en bit. Nu har vi stannat på värsta coola campingen där man fick lägga pengar i ett kuvert, parkera på en liten campingplätt mellan träden och låsa in maten i en plåtlåda så inte björnarna bryter sig in i bilen för att äta upp den! Den kanske mest är för de som bor i tält men jag tar gärna det säkra före det osäkra så jag låste in vår mat där med :)

En riktigt bra dag igen! Hoppas vår mat är kvar imorgon bara så ska nog den dan bli bra den med :)