Första dagen ensam är nu avklarad. Två pass med varje häst där förmiddagspasset var superkort och bara mysigt och eftermiddagen lite längre med tömkörning på bettet för Sofie och Quila. Har ju tidigare bara kört på Duallygrimman vilket funkar superbra men nån gång ska de ju lära sig gå med vanligt tränsbett. Det är lite trist att inte ha någon att prata med. Carmen pratar en hel del med mig när hon är i köket och pysslar men jag fattar ju ingenting och kan sällan komma med några kommentarer tillbaka.
När jag som Stella äntligen skulle gå på vår kvällspromenad, dagens höjdpunkt enligt både henne och mig, såg himlen ut såhär! Vi strosade runt en kort stund på flygfältet en liten bit utanför staketet till själv tomten men efter att ha dagit ett par domedagsliknande foton sa jag till Stella att det kändes lite läskigt och att vi nog borde springa hem. Sagt och gjort, vi kutade mot det mörka molnet och möttes av en otäckt stark vind och när vi precis kommit under tak kom även regnet. Det är ju lite spännande med ordentliga oväder ibland men den här gången hann jag till och med bli lite rädd innan vi hann in och stängde för dörrar och fönster så inget skulle blåsa sönder. Det var minst sagt spännande att fodra hästarna i mörker och spöregn men en rätt skön känsla när man kommer in efteråt. Tycker lite synd om dem som får stå ute i regnet men nu har de i alla fall mat, och det är inte så fasligt kallt, bara väldigt blött... Imorn lär rundpaddocken vara under vatten igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar