Dag 7 - Lake Taupo

Åkte från Levin kl 08.30. Var trött och somnade i typ 1 timme direkt efter avfärd. Vaknade i tid att fota berg med snö på.

Kom  till Taupo vid lunchtid. Åt på ett mysigt litet café. Sen gick vi på en liten promenad längs vattnet. Man uppskattar verkligen promenader mer när man sitter i bilen så mycket!

Sen kööööörde vi vidare. Var tillbaka i Auckland igen strax innan kl 17.00.

Facetimade lite med barnet när hon var på väg till skolan. Tack gode gud för dagens teknologi. Saknaden är inte lika jobbig när jag kan se och prata med henne när jag vill.

Dag 6 - Levin

Igår åkte vi från Wellington till pappas gamla jobbarkompis, Dan, i Levin.

På vägen dit stannade vi på en BP mack för fikarast och rengöring av framrutan. Den var nedkletad med döda insekter. Och apropå döda djur så har vi sett en hel del mosade possums, harar och fåglar på vägarna i det här landet. Plus en lastbil vars förarhytt var helt krossad. Har svårt att tänka mig att chauffören överlevt den olyckan. Men, men... nog om sådana tråkigheter.

Dag 5 - vilodag

Idag har vi inte kört något alls. Bara varit i Wellington. Sov till 10 ungefär sen gick vi på jakt efter någonstans att duscha. Det var inte helt lätt men till slut hittade vi ett gym där fick duscha... för 150 SEK per person... men  det var det värt.

Har även hunnit med lite shopping idag. På Glassons. Om Berskha är min favorit affär i Europa så är Glassons min favorit här down under.

Gick på en liten promenad ner till hamnen också.  Där blåste det ohyggligt mycket.

Nu ska vi bara slappa några timmar sen ska vi gå och äta middag med Alice.

Dag 4 - Tider och platser

07.00 - frukost i bilen
O7.30 - avfärd från East Cape
11.00 - lunch i Gisborne
16.00 - fika i Napier
19.00 - middag i Waipukurau
23.00 - ankomst Wellington

Väl i Wellington tog det en timme för oss att hitta lämplig plats att parkera. Och heeeerregud vad blåsigt det är i den här staden. Ett tag när vi stod stilla nära hamnen för att kolla på kartan och hitta ett bra ställe att övernatta trodde jag faktiskt att hela bilen skulle blåsa ner i havet.

Men, men. Nu är vi på McDonalds och har precis ätit frukost. Nu ska vi gå till ett närliggande hostel och fråga om vi får duscha där.

Dag 4 - Early one morning

Vi sov gott utan att bli mördade av galningar.

Pappa väckte mig kl 05.00 och meddelade att vi skulle gå upp till fyren. För att komma upp till fyren var vi tvungna att går upp för en "trappa" med 800 steg genom en djungel. I mörkret. Jag hade dödsångest deluxe men bet ihop och när vi nådde toppen och fick se utsikten och soluppgången var jag glad att pappa har så roliga idéer.

East Cape är alltså världens östligaste plats. Där går solen upp först varje dag. Märkvärdigt va?

Dag 3 - The road trip begins

Vår road trip började kl 07.30 den 17e oktober. Kl 21.00 samma dag nådde vi delmål nr 1. Världens östligaste plats. East Cape.

På väg dit stannade vi Mount Maunganui och åt syndig lunch följt av promenad på stranden. Se bildbevis nedan.

Efter det körde vi vidare. Stannade i Whakatane och köpte lite smått och gott. Pappa passade även på att mecka lite med nån slang.

När vi var klara med det fortsatte vi vår färd. Åt middag i Hicks Bay och sen började det riktigt jobbiga. Pappa körde ut mig på en livsfarlig grusväg som var sjukt smal och slingrade sig väldigt nära havet på ena sidan och en bergsvägg med rasrisk på andra sidan. Det var kolsvart och vid två tillfällen mötte vi kor mitt på vägen. "Dom är galna" skrek jag. "Dom är bara rädda för bilen" sa pappa. Sen körde vi 2 mil rakt ut i ödsligheten och pappa  parkerade på en skräckfilmscens värdig åker. Jag ojade mig en massa och förfasades av att det var så mörkt överallt. Då dök plötsligt en annan bil upp. "Titta! Sällskap ", sa pappa. "Eller galna yxmördare" muttrade jag.

Dag 2

Sov till kl 12! Sen åkte jag och pappa till Manakau City Centre och fikade.

Det är för övrigt cirka 16-17 grader här och väldigt blåsigt. Och regnskurar kan överraska flera gånger per dag. Trots detta ser vi väldigt många som traskar omkring i flip flops, eller till och med barfota!

Här är bildbevis på blåsten...

Dessa bilder är förvisso tagna uppe på ett berg, men det blåser faktiskt ganska mycket överallt.

I skrivade stund är klockan strax efter 23.00. Ska försöka sova nu för imorgon beger vi oss mot östkusten! Hoppas jag hittar wi-fi där så jag kan uppdatera bloggen.

Hej så länge!

Dag 1 i NZ

Klockan 13.00 lokal tid den 15e oktober landade jag äntligen på Nya  Zeeländsk mark.

Gled genom passkontrollen hur smidigt som helst och fick min väska typ först av alla. Pappa hämtade mig och sen åkte vi hem till vår kompis hus. Åt lite lunch och duuuuuschade. Alltså, aldrig förr har det varit så skönt att duscha!

Efter duschen kände jag mig som en värdig människa igen så jag och pappa hoppade in i bilen och körde runt en sväng i våra gamla hoods. Maurewa.

Svängde förbi mitt gamla dagis och min gamla skola.

Käkade middag på McDonalds. Sen åkte vi tillbaka till huset och satt och drack vodkadrinkar framför öppna spisen.

Så ja. Vi har det bra.

Greetings from HK

Nu är jag i Hong Kong!

Flygresan hit gick hur bra som helst. Maten var god och jag lyckades sova i 5 timmar. 

Fick även på mig stödstrumporna utan problem. Så jag är nöjd. 

Men vet ni. Om ni ska flyga långt med flera mellanlandningar rekommenderar jag verkligen att ni packar ner en deodorant i ert handbagage. Jag luktade apa när jag klev av flyget.  Och jag som alltid klagar när jag är på buss, tåg eller flyg och hamnar bredvid någon som luktar... nu var jag den som luktade! Så det var bara att springa och köpa deo och tvätta av sig lite inne på damernas.

Förresten. Har sett kanske ett 10-tal personer på diverse olika platser här på flygplatsen nu som går runt med munskydd. Varför gör dom det? Tycker det är lite obehagligt. 

Men, men... nu sitter jag här och dricker lite chardonnay och väntar på att klockan ska bli 21.00. Då är det dags för take off igen. 

Vädret här är ganska härligt också måste jag tillägga. 30 grader och soooool.

Flygplats bloggning

London. Hong Kong. Auckland.

Befinner mig i London nu. Flyget hit gick bra. Känner mig lugn och sansad. Redo för nästa flight. Väntar i skrivande stund på info om vilken gate jag ska till.

På Arlanda hade dom börjat julpynta förresten. Såg flera julgranar och en ren. Här på Heathrow är de inte lika julgalna. Vad tror ni om Hong Kong då? Har de pyntat loss än?

Presenter

Lunchade med min kära mor idag. Efter ätandet tog hon med mig på en liten shopping spree. Hon kände starkt att jag var i behov av... saker. Speciellt saker från Apoteket. T.ex stödstrumpor! Ja, s-t-ö-d-s-t-r-u-m-p-o-r.

"Du behöver stödstrumpor, Sofie"!

Och jag ba,

"Eeeeeh, vaaa"?

Men tydligen är det så nu för tiden. Man är ju ingen ungom längre och flyger man långt ska man ha stödstrumpor. Annars kan det gå som det gick för stackars Sara när hon flög till Australien. Hennes ben var svullna ända upp till knäna i ett helt dygn!!! Det vill jag helst slippa.

Kvinnan på apoteket sa för övrigt att man gärna skulle prova att ta på sig strumporna några gånger innan man flög med dom.

"De kan vara svåra att få på" sa hon.

Nu har ju inte jag så mycket tid på mig att prova "några gånger" innan eftersom jag flyger imorgon... så jag ser framför mig hur jag kommer ligga på terminalgolvet på Arlanda och försöka åla på mig strumporna samtidigt som jag svettas, gråter och bryter  några naglar. Folk kommer titta, peka, skratta, filma och lägga upp på diverse sociala medier....

Eller inte.

Nog om det nu. Min fina, underbara mamma köpte andra bra saker också. Se nedan bild.

Fröken Resfeber

Hej!

Saras nervösa syster, Sofie, här!

Sara är ju åter på svensk mark (och har återförenats med sin älskade hund) så hon har bett mig blogga nu när jag åker till Nya Zeeland för att joina pappa på resten av hans äventyr. Sen Sara lämnade honom har han flygit från Sydney till Auckland. Bilen har dock inte anlänt med båten från Australien än (förhoppningsvis gör den det innan jag landar den 15e oktober), men han har lånat en bil av en kompis så länge.

Nåväl. Nog om pappa och hans bil. Jag börjar alltså min resa imorgon. Flyger från Arlanda med mellanlandningar i London och Hong Kong. Det ska bli såååå kul och spännande att åka iväg på den här resan, men... jag är som jag inledningsvis avslöjade en väldigt nervös syster och ja, person, i allmänhet. Ser inte fram emot allt flygande, men jag försöker inte tänka så mycket på det och koncentrera mig på själva vistelsen i Nya Zeeland.

Och packandet. Försöker koncentrera mig på packandet. Det har väl gått så där om jag ska vara ärlig. Försökte packa i söndags. Och i måndags. Och igår. Imorse lyckades jag lägga ner trosor och två par byxor i väskan. Och organisera klädhögar på sängen. Får se om jag slutför packningen ikväll eller panikpackar imorgon bitti.

Imorgon bitti måste jag säga hejdå till barnet också. Gissa om jag har separationsångest...

Hur som helst. Nu ska jag skriva ut mina flygbiljetter och försöka sluta vara så nervös. Wish me luck!

Hemfärd 26/9

Nu är resan slut för mig för den här gången. Det har varit en superrolig resa och jag tycker att vi har varit så duktiga pappa och jag! Både på att hålla sams och på att köra bil (förutom det där sista då) och på att hitta på roliga saker längs vägen. Vi har sett väääldigt mycket raka platta vägar och upptäckt exakt hur stort Australien är. Jag tror att vi våda är överens om att sydöstra delen var den vackraste för där var landskapet lite mer varierande. Vi har inte sett någon koala men jag har googlat och fått reda på att det är ett pungdjur. Och llamor är större än alpackor om nån mer än jag funderade på det. Vi har inte bränt oss och inte sett några giftiga djur. Vi köpte ett myggnät för att kunna sova med dörren öppen och det hann vi använda en gång innan vi åkte söderut och det blev svalare så vi inte behövde ha öppet längre. Vi har kommit fram till att jag är bäst på både fem i rad och Yatzy. Och pappa är bäst på att köra bil. Jag körde ju lite grann men inte i närheten av så många mil som han! Pappa är också bäst på att se till att vi bäddar i bussen och inte slappar till oss. Jag försökte få till frukost i sängen i alla fall en gång men det gick inte. Jag får pluspoäng för att jag lyckades hålla oss skyddade från solen med hattar och solkräm och långärmat när det behövdes. Vi är ett rätt bra team ändå måste jag säga min tokiga pappa och jag. Även om vi blir galna på varandra ibland. Men vi blev ändå mindre galna den här resan än vi har blivit tidigare och det är jag väldigt nöjd med. Tack för att jag fick åka med och vara codriver igen!

Dåligt flyt... 26/9

Det gick bra för alla människor inblandade. Fordonen gick det lite sämre för men bussen klarade sig bäst.

Vi hade precis varit och tvättat Bosse och letade oss fram med den fantastiska kartboken för att ta oss till containern som ska frakta Bosse till Nya Zeeland, så i ett mindre fantastiskt ögonblick blev vi lite påkörda. Pappa var kanske inte helt oskyldig men till hans försvar är det himla lurigt att sitta på fel sida i bilen i förhållande till trafiken plus att speglarna är lite platta och inte ger så vid vinkel.

Det blev ju ett himla tråkigt avslut på den här etappen men vi gjorde vårt bästa för att ladda om för hemfärd för mig och vidare resa för pappa. Nu blir det bilfritt för honom ett tag eftersom vi hann med att lasta in bussen i containern det sista vi gjorde innan vi for till flygplatsen. Den där blinkersen och den knöliga kofångaren får han räta ut när han kommer till Auckland.

Sydney, 25/9

Vilket flyt! Vi körde först bara lite fel när vi skulle titta på Operahuset men det var bara att köra över den fina bron Harbour bridge fram och tillbaka så var vi på rätt spår igen. Pappa fick fatt i en fantastiskt detaljerad kartbok över heeeela Sydney så det var som att åka med en gps fast jag var gpsen och jag hade inte läst på vad alla färgfält och symboler betydde så det uppstod ändå viss förvirring ibland.

Alla skulle dessutom gifta sig i Sydney denna fina lördag och de skulle alla fotograferas med operahuset i bakgrunden så det ställde till det lite grann när vi hade bemödat oss att köra upp på trottoaren för att själva få en bra bild. Vi utmanade dock inte bröllopsgänget då brudtärnorna tittade på oss som om vi i princip begått mord och det var bäst att vi hoppade ner från deras trottoar. Vi åkte vidare en liten bit och hittade en perfekt liten parkering med utsikt över det fina Operahuset där vi tog en liten paus. När vi skulle betala parkeringsavgiften upptäckte vi att maskinen var trasig vilket måste betyda att det var gratis! Vi skrev en lapp, gick iväg och käkade och när vi kom tillbaka kikade vi maskinen igen och den var fortfarande trasig. Det måste ju betyda att det är gratis att övernatta där också tänkte vi och gick och la oss. Så mitt i natten vaknade vi med ett ryck av att någon bankade på dörren!! Pappa for upp och hojtar till att det är polisen. Polisen var typ den vänligaste någonsin och han bad om ursäkt för att han hade väckt oss men de hade fått ett samtal om att det stod en bil parkerad under Harbour bridge och det fanns bensindunkar under bilen så det var förmodligen en bomb. Polisen tyckte själv att det lät otroligt att någon skulle försöka spränga en gigantisk järnbro med lite bensin och när vi förklarade att de dessutom var tomma och bara stod där ute för att de luktar bad de om ursäkt igen för att de störde och sa god natt. Pappa försökte fråga hur länge mam fick stå på parkeringsplatsen men det hade de ingen aning om och det brydde de sig inte om heller. De följde bara upp samtalet om bombhotet men när vi visade oss vara harmlösa knallade de vidare.

Nästa morgon kom det tillslut en parkeringsvakt som också var världens vänligaste och meddelade oss att maskinen nu fungerade så nu kunde vi betala för att få en biljett. Så nästan i ett dygn stod vi parkerade med bästa utsikten i stan och vi hann se oss omkring i centrum och äta en god middag också :)

Det är så fint här!!! 24/9

Den här delen av Australien är så himla fin! Alltså sydöstra sidan mellan Melbourne och Sydney. Och det är så likt Nya Zealand med de gröna kullarna med lite lagom många träd, ett par kor som betar och knallblå himmel med fluffigt fina vita moln. Idag kommer vi komma fram till Sydney där det verkar bli lite mer strul med biltransporten tyvärr. Men nu är det ju helg så det är ingen ide att stressa upp sig förrän på måndag när drumlarna är tillbaka på kontoret.