Fantastiskt resultat

Firefox var så duktig idag! Jag satte på en elastisk gjord på honom och kunde snurra den flera varv när jag var klar med träningspasset. Jag började med att gnugga honom där sadel, gjord och brösta kommer sitta först bara med händerna och sen även med den elastiska gjorde ihoprullad i ena handen. Efter en stund vecklade jag ut den och skramlade med den och drog den från ena sidan till den andra över ryggen och slutligen spände jag fast den runt magen. Han spände sig inte ens när den väl knäpptes fast oh jag ledde runt honom och tog av den som om han aldrig gjort annat :) I slutet av passet drog jag både uppåt och åt sidan rätt hårt i gjorden så han skulle få känna trycket åt alla håll och han var hur cool som helst. Ska bli jätteroligt att jobba vidare med longergjord och sadel!

Förutom att träna hästarna har vi hunnit åka till stranden och kolla när Maya och David tränade på att valla kor. De är himla duktiga och deras sadlar och träns är då fina. Men jag provade att lyfta en sadel härom dagen och den var hur tung som helst! Visst, den ska fördela tyngden så för hästen är den säkert bättre men för den som ska sadla är det en annan historia. Jag fick knappt ner den från hängaren och när jag skulle smyga upp den på Plasmo (plasthästen) var jag allt annat än smidig och hästvänlig. Tur att han inte är så känslig.

På kvällen idag var Lis med på middag hos Nance och Jim och efter det brainstormade vi (Jag, Lis, Nora och Kristi) lite kring våra presentationer! Jag har en ny rolig idé som jag hoppas funkar :) Camilla och Gabriella kollade på en film som verkade bra men när Lis åkt hem kollade vi på slutet och det var inte ens lite bra. Särskilt eftersom jag bara sett fem minuter i mitten av filmen så jag blev inte så tagen. Camilla däremot fällde i alla fall en tår :)

Avslutningsvis försökte Gabriella och Camilla spela mig ett spratt med en plast spindel men den var för stor och symmetrisk för att jag skulle gå på det. Den låg i min hopfällbara säng och jag tittade bara på den och sa Jaha, va roliga ni är. Detta blev Camilla mycken besviken över men själv känner jag mig rätt nöjd :)

Nöjd med dagen tänker jag nu klä på mig min morgonrock och lägga mig i min bäddsoffa och sova jättegott.

God natt!

Fredag

Det var länge sen jag var så här trött. Veckan har gått fort och jag har lärt mig massor. I helgen får vi jobba fritt med hästarna och på måndag fortsätter vi med träningar med instruktörerna.

Är nästan för trött för att komma ihåg vad som hänt idag... Satte på första sadeln på systern till Firefox. Hon bockade en hel del men inget i jämförelse med Firefox. Han klarade tydligen inte av sadel idag, så jag har lite att jobba på. Nathalie filmade hanns träningspass men jag har inte hunnit kolla på det än. Får göra det i helgen antar jag.

Monty hade en demo på kvällen vilket var kul och efter det åkte vi iväg och käkade kött och ris. Lite konstigt men gott. Och Kristi pratade med Paul som att han var en hund varpå han började skälla som en hund och bilresan hem blev väldigt mycket roligare :) De är riktigt roliga de andra kursdeltagarna, både de två ungerska tjejerna Nora och Kristi, de tre Irländarna Padraic, Paul och Caitorina, Schweizaren Nathalie och Österrikiskan Lis. Och vi svenskar såklart :)

Nu somnar jag snart. Om jag kommer ihåg vad mer vi gjorde idag kanske jag skriver om det imorgon.

God natt!

Dagen då Firefox trodde att han dog.

Det började som en alldeles vanlig dag på Flag med tid med våra hästar på morgonen. Jag borstade Firefox själv i boxen och han var hur lugn och fin som elst. Sen gick jag och Padraic (En av de irländska kursdeltagarna) ut med hästarna en sväng och tränade på att leda. Efter det hade vi övning med plastpåsar där jag fick jobba med hästen Muchacho vilket var superkul och gick jättebra! Jag hade ju haft plastpåseträning som psykologiarbete och har hunnit öva en del på det med åringarna på ekensberg så jag kände mig rätt hemma, även om jag råkade spanka hästen på rumpan med pinnen lite vid ett tillfälle. Det var så studsigt material att jag bara råkade. Sen råkade jag trassla in hästen väldigt lite i linan, men det redde ut sig av sig självt.

På lunchen passade jag på att träna på att lyfta Firefox fötter eftersom jag kommit på vad jag ska visa upp sista dagen när vi ska ha lärt hästarna nått roligt. Det har med fötter att göra kan jag säga, resten får vara lite hemligt. Kastade även lite linor, men min träningsvärk i armarna (som jag vill påstå är så stor pga min förkylning) satte stopp för nån längre träningssession.

Listan med ordningen som vi skulle jobba med hästarna sattes upp i klassrumet och för en gångs skull var jag sist in i rundpaddocken. Vi skulle göra Join-Up och sätta på longergjord med brösta för att vänja dem vid trycket av en gjord och för att förbereda för sadel och långlining. Vi var uppdelade i två grupper och för de fyra som var före mig i min grupp flöt allt på smidigt och ingen av hästarna reagerade jättemycket på gjorden. Det kan vara för att jag jämför med vad som kom att hända när det var min tur, men jag det var väldigt lugnt som jag upplevde det. När det var min och Firefox tur började det hela som en mycket vanlig Join-Up och det kändes lugnt och relativt stabilt, men när jag skulle spänna åt andra stroppen på gjorden överraskades Firefox av den plötsliga nya känslan av något som satt fast runt magen på honom och har förvandlades till en vettskrämd dinosaurie/drake som trodde att han skulle dö där och då. Det trodde nästan jag också med tanke på ljuden som han släppte ur sig medan han gjorde de allra märkligaste språng jag någonsin sett och for runt i rundpaddocken. 6 varv senare, precis så många varv som Monty säger att deras flyktsträcka är sansade han sig och upptäckde att jag firtfarande var kvar med honom därinne och han sprang rakt mot sin trygghet, alltså mig. Själv var jag inte så säer på att han skulle stanna när han väl kom fram till mig så jag var mycket tydlig med att visa vart jag stod för att inte bli översprungen. Han hade inte tänkt springa över mig över huvud taget, han ville bara att jag skulle ta hand om honom och det gjorde jag. Jag rättade till den lätt sneda longergjorden, lät honom springa med den kontrollerat några varv och han insåg att den faktiskt inte åt upp honom så an slappnade tillslut av och fick pusta ut med mig en stund med utrustningen liggande på marken mitt i rundpaddocken Han var fortfarande nyfiken på den ändå och höll sig inte alltför långt borta från själva gjorden som han nyss trott skulle ta livet av honom. Han är så smart och kommer snart inte ha några problem alls med sadel och långlinor och tillslut ryttare i slutet av kursen :)

Alla på kursen var mycket roade av Firefox uppvisning och jag själv är otroligt nöjd med att allt gick bra ändå. Det är alltså inte vanligt att en häst reagerar riktigt så starkt som Firefox gjorde, men det känns ändå bra att det hände för nu kommer jag vara beredd på allt i framtiden!

Dagen avslutades med äventyrlig biltur på vägen hem, god middag med fisk och päron, en tur till apoteket där Gabriella skulle köpa läppsalva och jag passade på att köpte en Highway Patrol leksaksbil och ett minneskort till kameran när vi ändå var på apoteket. Ja ni läste rätt på apoteket har de både godis, öl, halloweenpynt, leksaksbilar och minneskort. Och lite apoteksgrejer också förståss.

Nu ska jag verkligen sova efter att ha valt ut stillbilder ur filmen som Gabriella fångade med hjälp av min iPhone.

Tack och gonatt Firefox. Längtar till morgonträningen när jag ska borsta och mysa lite med honom. Det förtjänar han efter dagens näradöden upplevelse. Obs! det var bara han som trodde att han skulle dö. Han utsattes inte för våld och tog ingen skada av händelsen.

Från 6 varvs hysteri till lugn och harmoni på sju minuter. Det kändes längre när jag var där inne med dinosaurien :) Fast han hoppade faktiskt bara runt i 58 sekunder.

Ostrich farm!

Glömde nästan bort! Vi har varit på strutsfarm och matat strutsar och tittat på emuer :) Det för man ju inte varje dag.

Onsdag

Det händer så mycket varje dag! Idag har vi hunnit borsta våra projekthästar, sadla Plasmo (plasthästen som vi kan öva på) med westernsadel vilket var hur tungt som helst, träna på att kasta långlinor långt, träna med Duallygrimmor på nya hästar (Jag fick en jättefin häst som heter Shoni som Padraic har som projekthäst), se på film med Monty som kommenterade live, fick ställa frågor och fick böcker signerade, fotograferades med Monty, åt peanutbutter sandwiches och hade en jättebra diskussion om framtiden vid middagsbordet. Just det, pratade i telefon med min fantastiska mamma i morse också och jag vill passa på att tacka henne för att hon gav mig Join-Up kursen i födelsedagspresent förra året och för att hon peppat mig att gå de här kurserna. Du är bästa mamman jag kan tänka mig! Vill även passa på att tacka min pappa som skjutsat mig till och från stallet under många år och för att jag tillslut fick en bil så jag kan skjutsa mig själv. Bästa pappan har jag också :)

Dagens första övning i bilder :)

Släpats efter hästen

Dagen började med genomgång av våra Join-Ups från i går och vi fick massor med tips om hur man ska tänka och vad man inte får göra. Gör vi fel ändå kommer vi få betala instruktörerna i Doughnuts. Det är ju bra att veta att det inte får värre konsekvenser än så att tappa en häst på gårdsplanen eller liknande.

Efter det var det dags att släpas efter hästar! De surrade fast ena änden av långlinan i hornet på en westernsadel och vi fick ställa oss en bit bakom och försöka åka på fötterna efter utan att trilla eller börja springa. Sjukt svårt! Men jäkligt kul :)

Vi fick våra hästar idag också och jag var nr två in i rundpaddocken med min lilla fuxvallack. Till min stora förtjusning råkade mr Monty Roberts himself dyka upp och strax innan det var min tur så jag hade äran att jobba i rundpaddocken medan han stod på läktaren. Han tittade väl inte aktivt hela tiden utan pratade med folk men han såg en del i alla fall :) Firefox var rätt ängslig och ovan vid att bli ledd så han for iväg ett par gånger på väg från boxen, när jag väl fått på grimman kan jag tillägga! Internen Franzi hjälpte mig och gav superbra tips och läste av hästen jättebra. Jobbet i rundpaddocken kändes bra och Maya coachade oss igenom "assessing the horse" för att se hur den reagerade på olika saker. Jag fick även beröm av ryttaren David när jag var klar! Woho, hur glad som helst :)

Vi kollade även på Maya när hon jobbade med den fina hästen från igår och Franzi jobbade med en häst inför ett gäng pensionärer som var på rundtur. De är så duktiga och det är så kul att få kolla när de jobbar!

Imorn blir det duallyträning och Join-Up med andra hästar och på morgon och lunch har vi tid att jobba med våra egna hästar och på att flicka linor och "tack up" snabbare. Vi ska tydligen få göra en blindfolded tack up. Ursäkta svengelskan men jag orkar inte översätta alla uttryck. Vet inte ens va jag ska kalla allt på svenska.

Nu är jag i alla fall helt slut igen och ska snart gå och lägga mig i min inte helt bekväma bäddsoffesäng och sova.

Firefox

Jag ska få döpa en häst! Vi ska alla få en häst som vi kommer jobba med genom hela kursen och tre av hästarna hade inga namn och vi som fick en namnlös får hitta på namn själva. Firefox ska min heta och om jag fik bestämma alla namn skulle de andra heta Safari och Explorer. Det passar särskilt bra eftersom Montys häst heter Chrome!

Förutom denna roliga nyhet har dagen varit helt otrolig! Vi träffades först i klassrummet och räknade in oss till tio deltagare, tre interns och två instruktörer. Jag ska försöka presentera dem lite närmare med namn och land senare. Vi blev runtvisade på gården och fick reda på att vi skulle göra en full Join-Up var och jag var först ut! Det kändes väldigt bra så jag skulle slippa vänta och vara nervös hela dagen. Min häst hette Friday och hade alla fyra fötter på jorden skulle man väl kunna säga. Jag hade vissa svårigheter att styra hans fötter och han var rätt snabb på att vända sig mot mig vilket ledde till att jag försökte hinna springa runt för att hamna i rätt position men var inte lika snabb som Friday. Efter lite tips från Maya (head instructor) fick jag ordning på det hela och lyckades tillslut långlina hästen :)

Det var så himla roligt att jobba i rundpaddocken och bara att vara på FIUF kändes så speciellt. Monty Roberts himself tittade förbi under dagen och han kollade när Maya jobbade med ett otroligt fint fullblod som hade bockat av sin ryttare och under tiden kommenterade han vad han vad hon gjorde och va han såg. Så himla nyttigt att titta på och att få höra hans kommentarer är värt hur mycket som helst.

Resten av dagen kollade vi på varandras Join-Ups och jag kämpade med min onda hals och täppta högernäsborre :( Annars är allt fantastiskt och jag längtat tills jag får tala om för instruktörerna vad jag ska döpa min häst till! :)

Nu ska jag dricka pepparmintte och titta lite mer på dansprogrammet som de andra kollar på på TVn.

Just det

Det var 35.5 garder celsius ute igår! Jag är stolt över att jag tog mig genom dagen och bara kommenterade vid ett tillfälle att jag nog kommer ha svårt att hantera värmen. Men om det var SÅÅÅ varmt och jag bara beklagade mig en gång så ska det nog gå bra :) Ska jobba hårt för att inte beklaga mig över mitt halsont som kommit smygande och nu kräver Bafusin. Det går nog över. Jag skyller på ACn, gillar inte AC-kyla. Nu ska jag somna om för andra gången i natt, hade visst inte anpassat mig helt efter nya tiden. Imorn blir det Flag Is Up Farms! (FIUF)

Solvang och Buellton

Två små städer, varav den ena var så liten att vi körde igenom och förbi och undrade vart den var tills vi insåg att vi redan varit där. Vi var på vippen att gå till en tant för palm reading, men hon var inte inne så det hoppade vi över idag. Vi har dock hunnit med att äta pannkakor med smör, sirap och bär, gå en sväng runt Flag is Up farms, titta på coola cowboygrejer i en hästaffär, besökt en miniature horse farm, handlat mat och träffat tre fantastiska tjejer från Schweiz och Ungern som också ska gå kursen. Just nu ojar vi oss lite över att det kommer bli väldigt väldigt spännande imorgon bär vi tydligen ska börja med att göra en full Join-Up så instruktörerna och de som går internship på FIUF får se vad vi går för.

Dallas

Japp, just nu befinner jag mig i den återupplivade såpans stad och väntar på flyg till LAX.

Det är mörkt, jag är trött, på flyget hit hade jag kassa hörlurar så jag hörde knappt ljudet på filmen jag försökte se och jag har ätit alldeles för många kakor. De bjöd på mat två gånger men ingen gång fick man tandpetare eller våtservett. Dessutom fick jag en använd ofräsch kudde och filt med hår på och när jag bad om att få en oöppnad förpackning med filt och kudde med överdrag som alla andra resenärer fått kollade flygvärdinnekillen på mig som att vad spelar det för roll? Lite besviken, men pizzan de gav mig precis när jag vaknat var en av de godaste pizzabitarna jag ätit så jag kan förlåta dem.

London (inlägg som jag inte lyckades publicera när jag verkligen var i london...)

Hann köpa polo och nån typisk brittisk kexliknande sak med torkad frukt inuti och yoghurt uppepå. Blev förhörd om vart jag ska och varför. Blev nervös men de släppte in mig ändå. Just det! De trodde jag hade vätska i väskan också så de packade ur alla mina saker, sen kom de fram till att de tagit fel väska.

Frukost nr två

Frukost med pappa.

Nu rullar vi.

Bussen klarade nog tanktestet för nu rullar vi i alla fall mot Arlanda.

Tanktest?

Oroväckande att pappa säger att vi bara ska göra ett tanktest innan vi åker. Sist vi tankade bussen full läckte det massor, nu har han fixat nått och vill alltså testa om det läcker eller inte. Nu?! När vi redan är 15 minuter senare än planerat eftersom jag skulle vattna blommor och väga väskor innan vi kunde åka.

Packat och klart!

Jag kan inte med svenska ord beskriva hur jag känner. I'M SO EXCITED! Och inte med melodin som Whitney Huston sjunger, utan bara som ett utrop. Packat och grubblat på om jag verkligen behöver fyra par jeans har jag gjort hela kvällen och pratat med både Gabriella och Camilla och Mamma och Pappa för att dubbelkolla att jag verkligen har koll på läget. Och det har jag. Jag har stenkoll. Imorgon åker jag till USA!!! Med fyra par jeans.

Spänningen är olidlig!

Sjukt spännande bokserien Hunger Games är slut och jag känner mig lite tom nu när det hela är över. Det är inte ofta jag hittar böcker som jag bara måste läsa ut på en gång men de här böckerna var sånna. Ok sista boken var jag tvungen att pausa lite pga häststudier, men när jag väl satte igång igen körde jag fast forward till slutet. Jag hade velat ha mer slut på nått vis.

När jag väl läst klart typ kvart över tolv skulle jag bara gå på toa och sen tänkte jag sova hos pappa där jag hållit hus ikväll för att slippa sitta i min röriga lägenhet som ska städas imorgon, eller idag beroende på hur man ser det... Hur som helst när jag öppnat toadörren och tänt lampan hann jag inte ens kliva över tröskeln innan jag såg den åttabenta varelsen som frusit till is när rampljuset tändes. Han låtsades att han inte fanns och hoppades att jag inte skulle lägga märke till honom men en sån stor spindel skulle mitt tränade spindelöga aldrig missa. Jag stannade upp. Tog ett kort. Övervägde mina alternativ och valde det lättaste alternativet, att lugnt men bestämt ropa på min pappa som sov i rummet bredvid och tala om för honom att han helt enkelt måste kliva upp och avlägsna odjuret. Utan att skada det förståss och släppa ut det i det vilda så den kunde springa in i källaren igen om den behövde värma sig, men uppe i badrummet kunde den inte bo. Under protester kom min far till min undsättning, satte ett glas över den men lyckades sedan låta låta den smita när jag skulle få in pappret under glaset! Mycket dramatiskt och traumatiskt men tillslut lyckades vi få ut eländet. Men jag åkte hem eftersom jag omöjligt skulle kunna sova lugnt efter den upplevelsen. Som om det inte är nog med att ha spindlar i badrummet ska pappa måla en stor spindel på var sida om bussen som nån slags logga för vårt äventyr. Men det kan jag väl gå med på så länge jag får stå för inredningen.

Jag måste nog faktiskt gå i terapi för den här spindelgrejen förresten, om jag nånsin ska kunna ha min egen hästgård. Jag hade ju klarat att få ut spindeln med glas och papper själv men med tanke på hur lång tid det skulle ta vore det ohållbart att försöka driva nån slags effektiv stallverksamhet med spindlar i närheten. Men det får bli nästa projekt, efter att jag blivit ridlärare och Monty Roberts utbildad. Om en vecka åker jag! Men nu ska det sovas, utan spindeldrömmar och imorn blir det städning för hela slanten.

C'est fantastique!

Jag klarade provet för att få åka till Monty Roberts om två veckor! Och pappa har köpt en folkabuss så nästa sommar far vi genom Ryssland mot Californien. Så himla bra planer jag har!