Attackinsekt

Jag törs på riktigt inte gå på den här grusvägen efter solen har gått ner. Jag har blivit påflugen av en mycket hotfull och aggressiv insekt flera kvällar i rad och nu har den tillslut alltså skrämt upp mig så pass mycket att jag valde att ta bilen till stallet ikväll istället för att promenera dit med Stella. Den är som en målsökande misil och jag törs ju inte låta den landa på mig för att kunna lista ut vad det är och att vifta som en galning med koppel eller reflexväst hjälper inte, hen letar sig liksom fram till strupen på mig och surrar frenetiskt så att det går kalla kårar genom hela kroppen på mig. Jag måste skaffa mig en biodlarhatt, och kanske en stor fjärilshåv så jag kan fånga den. Men vad ska jag göra med den då? Jag dödar ju inte djur, men jag vill gärna veta vad det är som attackerat mig om kvällarna, och varför?! Vill den ha mitt blod eller är den bara teritorriell? Vem vet, kanske stallägaren har koll i och för sig, han ska tydligen vara bra på djur som flyger, men det kan hända att det mest är fåglar han är intresserad av. Jag får fråga honom helt enkelt.

Nu passar "Bra kämpat" bättre

Jo, nu är det kämpigare med hästägandet. Mycket kort sammanfattat så har hästens hovspricka visat sig vara mer komplicerad än trott. Röntgen avslöjade att hon drabbats av hovbenssänkning, antingen före eller efter sprickan, det går inte att säga. Så nu står hon på boxvila i 4 veckor till. Hon har redan haft boxvila i 5 veckor om jag har räknat rätt. FEM veckor av tristess för min stackars häst och lika lång tid av mocking av boxen 2-3 gånger om dagen och dammande med hiskelig halm och packande av hönät och höpåsar. Jag har till och med tvingats uppsöka apoteket för att köpa tebletter mot kliande nära och ögon och jag har plockat fram munskydd inköpta för skydd mot Corona, men nu kommer de istället till användning för att skydda mig mot allt damm som jag uppenbarligen är överkänslig mot. Det kan ta upp till ett år innan jag kan börja rida henne igen. Slut på sammanfattning. Nu ska jag titta klart på filmen jag började kolla på innan jag åkte till stallet för att ge Kamina sista kvällshöet.

Den dammiga halmen och höet plus den gulliga hästen. Första veckorna stor hon inne i gamla stallet där halmen förvaras uppe på skullen, det var ungefär en miljon gånger jobbigare än det är nu så jag är egentligen inte riktigt lika missnöjd som jag var i det stallet. Det här utestallet är rätt fantastiskt faktiskt, om bara hästen slapp vara dålig.