Hoppträning och tvära kast

Jag har verkligen haft det superkul här nere i Skåne! Och superjobbigt stundtals, men mest roligt. Det är lite så jag jobbar, jag gör mitt bästa för att ha så kul som möjligt större delen av tiden. 

Hästen är friskförklarad sen länge, vi har till och med varit med på två hoppträningar (på låg höjd) och det var först mest läskigt men andra passet var det ändå mest kul! 

Men så blev det ändå lite för jobbigt med vissa andra grejer, bla. avståndet till en viss person som inte följde efter mig ner hit. Men också för att jag plötsligt kände att jag behövde en paus och få göra något annat en stund. 

Så nu ska jag alltså flytta upp till Enköping igen och börja plugga på SLU. Etologi och djurskydd heter utbildningen. Läran om djurs beteende! Hur kul som helst 😀 Både att få plugga och själva ämnet.

Och Stella och Kamina får snällt följa med på detta påhitt. Flyinge tar jag tjänstledigt från så länge. Så fick det bli. 

Attackinsekt

Jag törs på riktigt inte gå på den här grusvägen efter solen har gått ner. Jag har blivit påflugen av en mycket hotfull och aggressiv insekt flera kvällar i rad och nu har den tillslut alltså skrämt upp mig så pass mycket att jag valde att ta bilen till stallet ikväll istället för att promenera dit med Stella. Den är som en målsökande misil och jag törs ju inte låta den landa på mig för att kunna lista ut vad det är och att vifta som en galning med koppel eller reflexväst hjälper inte, hen letar sig liksom fram till strupen på mig och surrar frenetiskt så att det går kalla kårar genom hela kroppen på mig. Jag måste skaffa mig en biodlarhatt, och kanske en stor fjärilshåv så jag kan fånga den. Men vad ska jag göra med den då? Jag dödar ju inte djur, men jag vill gärna veta vad det är som attackerat mig om kvällarna, och varför?! Vill den ha mitt blod eller är den bara teritorriell? Vem vet, kanske stallägaren har koll i och för sig, han ska tydligen vara bra på djur som flyger, men det kan hända att det mest är fåglar han är intresserad av. Jag får fråga honom helt enkelt.

Nu passar "Bra kämpat" bättre

Jo, nu är det kämpigare med hästägandet. Mycket kort sammanfattat så har hästens hovspricka visat sig vara mer komplicerad än trott. Röntgen avslöjade att hon drabbats av hovbenssänkning, antingen före eller efter sprickan, det går inte att säga. Så nu står hon på boxvila i 4 veckor till. Hon har redan haft boxvila i 5 veckor om jag har räknat rätt. FEM veckor av tristess för min stackars häst och lika lång tid av mocking av boxen 2-3 gånger om dagen och dammande med hiskelig halm och packande av hönät och höpåsar. Jag har till och med tvingats uppsöka apoteket för att köpa tebletter mot kliande nära och ögon och jag har plockat fram munskydd inköpta för skydd mot Corona, men nu kommer de istället till användning för att skydda mig mot allt damm som jag uppenbarligen är överkänslig mot. Det kan ta upp till ett år innan jag kan börja rida henne igen. Slut på sammanfattning. Nu ska jag titta klart på filmen jag började kolla på innan jag åkte till stallet för att ge Kamina sista kvällshöet.

Den dammiga halmen och höet plus den gulliga hästen. Första veckorna stor hon inne i gamla stallet där halmen förvaras uppe på skullen, det var ungefär en miljon gånger jobbigare än det är nu så jag är egentligen inte riktigt lika missnöjd som jag var i det stallet. Det här utestallet är rätt fantastiskt faktiskt, om bara hästen slapp vara dålig. 

"Bra kämpat"

Gjorde oss fina i helgen 🐴🌟😁 Jag tyckte ritten var mjuk och harmonisk, om än lite vinglig här och där. Fick slutkommentaren "Bra kämpat" följt av "men..." Och lite kommentarer om vad som var mindre bra enligt domaren. Jag måste vara världens sämsta deltagare för bedömningssport. Som den ridlärare jag är vill jag ha positiva, pedagogiska hejarop om hur fantastisk min häst är på vår första tävling någonsin tillsammans! Och nån mindre kommentar om vad vi kan fokusera på till nästa gång. Jo, jag förstår att kommentaren "Bra kämpat" var menad som positiv, men i en sport där harmoni, samspel och lätthet är vad man strävar efter att utstråla känns "Bra kämpat" mer som att vi utstrålade nån slags kamp?! Hur som helst, godkända procent och jag var ju nöjd tills jag läste protokollet, så jag får väl helt enkelt träna vidare, på att ta emot domarens kommentarer efter ritten 😆

DRÖMJOBBET!

Ja, jag har lyckats nå ett av mina stora mål gällande jobb och karriär! Att få jobb på en av Sveriges riksanläggningar inom ridsporten. Tjänsten är inte direkt kopplad till häst men är det indirekt då jag jobbar med gymnasieeleverna på Flyinge och jag är chef. Inte för att det har varit ett mål i sig, men jag har ju alltid haft idéer på saker jag vill utveckla på alla jobb jag har haft och att vara chef ger mig ju den möjligheten. Elevhemschef är min titel och med tanke på mina senaste jobb på behandlingshemmet på Ekerö, på fritidsjobben på Ekerö och i Enköping och ridlärarjobb på Karlshems ridläger så kändes det som att det här jobbet var skräddarsytt för just mig 😄 Jag är ansvarig för att ordna aktiviteter för eleverna på deras fritid, (alltså häst intresserade ungdommar!), för att hjälpa dem lösa konflikter, ha kontakt med föräldrar och helt enkelt se till att de trivs och har en rolig tid här på Flyinge.

Det enda problemet är att det är väldigt långt ifrån Enköping där Jonas blev kvar... Vi kör på att vara särbos ett tag och ses när vi hinner 😊 Hittills har han varit och hälsat på en helg så snart är det min tur att åka upp.

Med mig ner fick jag i alla fall Stella OCH Kamina och vi trivs hur bra som helst hittills. Har ju låga förväntningar på vädret vintertid och räknar med mycket regn och blåst och mörker 😬 Men mem, den dagen den sorgen, än så länge har Skåne visat sig från sin bästa sida och bjudit på varma fina sensommardagar och en hittills mild början på hösten. 

Jobbet är superroligt och utmanande, svårast är att bara jobba 82% och inte 125% vilket. Det blivit så här i början. Kan hända att jag kommer behöva fler timmar ändå i slutändan för att kunna göra ett riktigt bra jobb, men det får jag be om lite längre fram när jag kommit in i tjänsten lite mera. Ungdomarna är helt fantastiska och jag ser så mycket fram emot att ordna ännu fler roliga aktiviteter för dem. Hittills har vi mjukstartat med lite gemensamma promenader, tränat tillsammans i gymmet, bakat, haft pusseltävling, spelat spel och tittat på hästtävlingar som varit i full gång de senaste två veckorna.

Nu ska jag sätta igång med den sista delkursen av en digital häst kurs som jag går vid sidan av sedan typ två år tillbaka. Det är dags att bli klar med den vilket både känns spännande och lite synd att det tar slut. Diploma of Equitation Science heter kursen och har varit hur lärorik som helst. Men mer om den en annan gång. Nu ska jag plugga häst!

Chefsbostaden som syns i bakgrunden var under upprustning när jag kom i slutet av augusti. Ett nytt porträtt ska tas så fort jag har en fotograf som kan ta en ny bild. Blir förmodligen Sofie som får ställa upp när hon och Olivia kommer och hälsar på nästa helg ❤️

Trodde man skulle ha tid...

 Trodde att jag skulle ha tid att putsa tränset varje dag, trodde att jag skulle ha tid att rykta länge och noga och trodde att jag skulle hinna blogga, i alla fall nån gång ibland så jag skulle kunna titta tillbaka och minnas hur det var att äntligen ha min alldeles egna häst. HA! Hinner uppenbarligen inget av ovanstående på regelbunden basis. Men roligt har jag i alla fall. När jag inte har dåligt samvete för att jag lägger mindre tid på att träna med min fantastiska hund nuförtiden...

Herre gud vad har jag gett mig in i!

 Ja ungefär så känns det att vara nybliven hästägare. Jag har knappt hunnit tänka eller sova sen jag fick hem min alldeles egna häst Kamina! Ett Trakehner-sto, född 2016, importerad från Polen i januari i år. Jag kanske var förhastad i mitt beslut, hela hästköpesprocessen höll ju på att ta kol på mig, men så tillslut blev det detta gulliga lilla sto på 162 cm i mankhöjd som jag bestämde mig för, trots att hon inte helt gick igenom den förbaskade besiktningen... 😬 Det verkar ju knappt någon göra! Hur som helst slog jag tillslut till efter en ordentlig rabatt och säljaren ordnade med transporten från andra sidan Sverige, så måndagen den 1/2 kom hon alltså till stallet och allt var så otroligt spännande som man kan tänka sig 😁 Sedan dess har det gått stadigt utför 😂 Nej, nu tar jag i, men om jag ska lista allt eländigt först så kom hon med ordentliga skrubbsår på båda haserna, sår som hon sedan skavde upp själv i boxen ungefär var tredje dag de först två veckorna, sen har hon hunnit spränga staketet i hagen totalt 5 gånger och då knäckt minst 4 staketstolpar, hon har trampat av sig en sko, blivit rädd för sin egen hage, blivit rädd för sin ena hagkompis, blivit sparkad både här och där, totaldemolerat sin vattenhink genom att fastna med ett bakben på något vis, fått täcket sönderbitet, kanat omkull i hagen minst två gånger varav hon möjligtvis landat på en sten ena gången, blivit halt på något bakben, samt varit omöjlig att få sadeln att ligga kvar på då den glider bakåt ca 20 cm vid ridning. Om man listar de roliga sakerna vi hunnit med så är det att ha ridit 7 gånger och jag har lärt henne stå stilla vid uppsittningspallen, vilket hon var väldigt nervös för i början. Tyvärr har hon nu blivit lite tjurig vid pallen då jag vid ett tillfälle tränade lite för länge när jag skulle prova att rida barbacka, vilket hon först tyckte var superläskigt. Det gäller ju liksom att veta när man ska sluta... Det är inte alltid bra att vara envis och målmedveten, ibland är det bättre att ta ett steg tillbaka och ta en extra paus om man märker att övningen är lite för svår, även om resultatet blev bra delvis bra och hon stod stilla vid pallen igen så jag kunde sitta upp så fick jag ju också en lite tråkig känsla med på köpet 😕

På tisdag kommer hovslagaren för första gången och nästa söndag kommer sadelutprovaren så då kanske vi har chans att komma igång och rida lite mer, för just nu är hon alltså öm i hoven och sur på både mig och sadeln så det blir mest lugnt markträning sålänge.

Over and out för denna gång. Får se när jag har en sekund över för nästa uppdatering...

Spontanköp av hästtransport

Jo, precis så gjorde jag. Jag tittade lite på häst transporter och plötsligt hittade jag en med de funktioner jag ville ha till ett rimligt pris och vips så hade jag köpt det! 

Haha, man kan ju tro att jag är gjord av pengar eller är rik som ett troll när jag skriver så, men så är verkligen inte fallet. Transporten är främst till för att lastträna hästar i mitt företag! Jag har ju inte direkt några tävlingsambitioner så med min egen häst kommer det räcka gott och väl med de träningar som jag kan vara med på på hemmaplan och sen har de ju en hel hög med terränghinder i omgivningarna om man skulle vilja och våga ta sig an några av dem i framtiden, så vi kommer inte åka runt särskillt mycket jag och pållen. Men det är alltid bra att ha tillgång till en transport om hästen skulle bli akut sjuk och man måste ta sig till en veterinärklinik. 

Och vad gäller företaget så har ju mitt ben ställt till det lite för mig så att jag inte direkt kan göra reklam för att jag tar emot hästar för inridning eller hästar som har problem uppsuttet om jag bara kan rida supersnälla unghästar som jag känner sen innan... Det låter ju inte så himla proffsigt. Nej så sålänge benet är opålitlig får jag hålla mig på marken när det gäller kunders hästar och då kan ju lastträning vara bättre att satsa på. 

Hur som helst, tillbaka till mitt superklipp, de funktioner eller detaljer jag önskade mig på släpet var dels step-up baktill. Det innebär alltså att det inte är nån ramp som fälls ner utan istället två dörrar som öppnas åt varsitt håll så hästen liksom tar ett kliv upp för att komma in i transporten. För att komma ut sen så har man en ramp framtill istället där man leder ner hästen. Anledningen till att jag ville ha det så är för att jag upplever att väldigt många hästar har problem med just momentet att kliva upp på rampen, sen när de måste stoppa in huvudet i transporten måste de samtidigt kliva upp med bakfötterna på rampen vilket liksom blir lite för mycket på en gång och då väljer många hästar helt enkelt att avstå att gå in. En del släp har bakdörrar som kan användas både som ramp och step up vilket hade varit det optimala, men man kan inte alltid få allt. Ett litet sadelskåp hade såklart också kunnat vara fint att ha om jag hade tänkt använda släpet mest för privata resor för att lätt kunna ta med utrustning till hästen, men eftersom det här är ett jobbsläp kändes det viktigare att det är rymligt så hästarna inte känner sig så trängda. Mellanväggen kan man enkelt vika åt sidan både framtill och baktill så man lättare kan ta sig ut genom luckan där fram eftersom det annars kan bli en lite trixig vinkel att komma ut igenom vilket jag tyckte kändes jättebra. Man vill ju inte komma i kläm i dörrhålet själv, eller att hästen slår i höften eller så på vägen ut.

Jag känner mig väldigt nöjd med detta släp som är av märket Indespension Monarque, som jag aldrig hört talas om tidigare men det överträffade mina förväntningar. Visst, transporten har några år på nacken då det är från år 2000, men den tidigare ägaren verkar ha skött om det väl så det kändes ändå väl värt de 19 000 som jag fick ge för det. Och pappa hängde med och granskade och lyste med ficklampa och godkände affären, himla bra med en fordonskunnig pappa alltså!

Vad skaffar man först, hönan eller ägget?

Jag tog ledigt nästan hela jullovet för att kunna pyssla med hästen och lära känna den ordentligt utan att behöva tänka på jobbet samtidigt. Det skulle bli så mysigt så! Och visst har jag haft mysigt i jul och nyår, det har bara varit hästfritt...

Men med årsskiftet fick jag i alla fall tillgång till boxen jag stått i kö till. För det är ju också ett stressmoment för den som ska skaffa häst. Antingen har man häst men ingen stallplats, eller så har man stallplats men ingen häst! Jag ställde mig i kö till ett av de få stall jag känner till här i krokarna men så medan jag trodde att jag skulle köpa den hästen som inte gick igenom besiktningen var det plötsligt stress att hitta en tillfällig uppstallning tills jag skulle få plats där jag köade. Efter en massa tips, runtringande, besök i olika stall och ännu mera velande fram och tillbaka blev det tillslut en plats ledig för mig, men då hade jag plötsligt svårt att bestämma mig för om det verkligen var det bästa stallet?! Eller var nått av mina plan b, c eller d-stall bättre? En fråga som är nästan lika svår att svara på som om det går att hitta den perfekta hästen. Det finns såklart för och nackdelar med alla stall och jag bestämde mig tillslut ändå för att hålla fast vid mitt första val Nynäs Gård där jag blev medlem i somras för att få träffa lite hästfolk och ställde upp som funktionär som hinderdomare på terrängen den regnigaste dagen sen Noaks Ark. 

Där har jag alltså hängt de senaste dagarna och förberett och pratat häst och lärt känna massor av trevliga nya stallkompisar! De verkar vara ett supertrevligt gäng som jag ser dram emot att lära känna mera.

Katterna hjälpte mig en del med att städa ur skåpet jag fått. Damm och musbajs är nu borta och prylar jag råkat köpa innan jag köpt hästen ligger nu däri. Förmodligen helt fel storlek då de köptes innan första hästen skulle besiktas...

Hej hej hallå bloggen, nu är jag här igen!

Japp, då var jag igång med bloggen igen, jag gillar inte ordet nystart, men det kanske är just vad det är, lagom till att ett nytt år är i antågande. Tanken är att jag ska dokumentera en ny spännande era i mitt liv. Ja det låter kanske storslaget. Och det är för att det ÄR storslaget! Jag har bestämt mig för att skaffa häst!!! 

Ja du läste rätt, äntligen ska Sara skaffa sig en egen häst. Jag har ju varit hästtokig hela livet, och har ridit en stor del av det, men jag har aldrig varit hästägare. Jag har ridit på ridskola, varit medryttare, varit på ridläger, ridit lånade ponnyer som jag älskade som om de var mina egna, jobbat på ridläger, haft foderhäst, tränat hästar i USA, gått ridlärarutbildning på Strömsholm, tämjt hästar i Sydamerika, ridit in hästar, lasttränat hästar och nu är det alltså äntligen dags att prova på att ha en alldeles egen häst. Som jag har längtat! Som jag har funderat på hur det skulle vara, jo att vara fodervärd är kanske snarlikt, men ändå inte samma. När jag var yngre vart jag grön av avund när en tjej i min ridgrupp skulle sluta på ridskolan för att hon skulle få en egen ponny. Jag kunde knappt föreställa mig hur det måste ha känts för henne. Så nu är det alltså min tur att vara den lyckligt lottade människan som ska få en häst. Eller ja, jag ska få betala för den också såklart, inga sponsorer här inte, trots att jag försökt värva både mamma och pappa. Båda tackade nej. Men, men, det är sånt man får acceptera när man är vuxen. 

Hur som helst, förutom att man får betala för kalaset själv, så har det tyvärr inte alls varit så roligt som man hade kunnat tro att försöka köpa häst. Ja jag skriver försöka, för hittills har jag alltså inte lyckats. Jag har provat 7 hästar sen den 1 november, så det är kanske inte så jättelänge, men det har känns som en hel livstid. 7 hästar kanske inte heller låter som så många, men det har känns som jättemånga! Och framför allt har det varit väldigt ansträngande mentalt. Det har inneburit att jag har analyserat videos till förbannelse, diskuterat med kunniga hästvänner kring hästarnas olika för och nackdelar, jag har prutat, samt försökt lista ut om hästarna verkligen är helt friska och sunda eller om det kanske kan vara några problem med hälsan ändå och hur stort detta problem kan tänkas bli i framtiden. För hästar är tillräckligt dyra som de är, sjuka hästar kan bli förskräckligt mycket dyrare i längden. Jag har ju ändå inte gjort allt detta ältande själv, så jag vill härmed rikta ett stort tack till alla ni som orkat lyssna på mina rapporter om alla provridningar samt för att ni tyckt och tänkt och hjälpt mig försöka fatta ett klok beslut. För det är hemskt lätt att vara oklok när man letar häst. Av dessa 7 hästar jag provat är det i alla fall 4 som jag verkligen har gillat. 3 av dem har tyvärr haft för mycket fysiska bekymmer eller frågetecken för att ett köp skulle kännas helt bra, så nu är det ju bara en kvar. Det är ju i och för sig bara en häst jag vill ha så nu jäklar får alla hålla tummar och tår och fingers crossed för att denna häst ska vara frisk och fin på besiktningen som sker inom en snar framtid.

2021 kommer bli bäst, om jag bara hittar en häst ;) // Sara